Syftet med denna studie är att undersöka hur sju lärare i årskurs F-3 uppfattar och arbetar med högläsning i sin svenskundervisning, samt vilka mål och kriterier som ligger till grund för valet av högläsningsbok. Studien tar sin utgångspunkt i följande tre frågeställningar: Vad har lärare för uppfattningar om högläsningens syfte? Vilka mål och kriterier ligger till grund för deras val av litteratur? Vilka strategier och metoder uppfattar lärare som användbara i samband med högläsning?

Det teoretiska perspektiv som undersökningen utgår från baseras på Vibeke Hetmars triangelmodell. Modellen synliggör relationen mellan lärare, elev och litteratur genom de ämnesdidaktiska grundfrågorna vad, hur och varför. Metoden vi använt oss av är kvalitativa, semistrukturerade intervjuer och då vår undersökning bygger på lärares uppfattningar är analysen inspirerad av en fenomenografisk ansats.

Resultatet visar att samtliga av de intervjuade lärarna har ett stort intresse för litteratur och högläser för sina elever dagligen. Enligt lärarna ska högläsningens främsta syften vara att ge eleverna en upplevelse och chans till återhämtning, en möjlighet att lyssna och samtala kring det skrivna språket samt bidra till ökad läslust. Valet av bok görs antingen av läraren själv eller i samråd med eleverna. Innehållet i boken ska vara av intresse för eleverna eller knyta an till ett aktuellt arbetsområde. De böcker som läses är en homogen samling i fråga om utgivningsår och författare. Sammantaget beskriver lärarna flera olika metoder som används i samband med högläsningen. De metoder som lärarna främst använder sig av är Läsfixarna och textsamtal. Resultatet visar att lärarna, trots rekommendationer från tidigare forskning, inte planerar sin högläsning i någon större utsträckning.

Vår slutsats är att om lärare planerar och förbereder sin högläsning kan de göra stora insatser för elevernas litteracitet. Litteraturen som läses är främst skönlitterär, men den bör fördelas lika mellan skönlitteratur och sakprosa då tidigare forskning visat att elever både föredrar och gagnas av sakprosa. Slutligen bör lärare planera för aktiviteter som används före, under och efter högläsningen så att elever får möjlighet att ställa frågor och reflektera kring det lästa både enskilt och tillsammans med andra. Samtidigt behöver lärare finnas där och stötta eleverna i hur de ska tänka och använda olika läsförståelsestrategier.