Syftet med forskningsprojektet DiLit är att utveckla kunskap om ämneslitteracitet i grundlärarutbildningen och hur undervisning om ämnesspråk kan stärkas. Vad som karaktäriserar ämnesspråk explicitgörs sällan i lärarutbildningen. Detta kan förklaras av att lärarutbildarna själva inte har deltagit i undervisning där ämnesspråket har tydliggjorts, och därmed kan de ha svårt att utforma undervisning som sätter ämnesspråket i fokus (Rainey m.fl. 2020). Behovet av forskning om ämneslitteracitet i lärarutbildningen är stort. Med utgångspunkt i socialsemiotik (Halliday 1978) och diskursanalytiska teorier (Ivanic 2004) undersöker vi vilka litteracitetsdiskurser några lärarutbildare ger uttryck för. I fallstudien som presenteras deltog fyra ämnesdidaktiska lärarutbildare. Data samlades in genom semistrukturerade intervjuer, för att genom kvalitativ innehållsanalys ta reda på vad som kännetecknar ämneslitteracitet i ämnena biologi, historia, matematik och litteraturvetenskap (i skolämnet svenska), så som det kommer till uttryck när lärarutbildarna talar om språk och texter i sin undervisning. Resultatet visar att lärarutbildarna rör sig i olika litteracitetsdiskurser, och uppvisar fokus på akademisk litteracitet, ämneslitteracitet eller litteracitet i lärarprofessionen. De tre kategorierna överlappar ibland varandra i lager, och de kan sammanfalla i det vi kallar ämnesdidaktisk litteracitetsundervisning med fokus dels på skolundervisning, dels på den egna undervisningen i lärarutbildningen. En slutsats är att ämneslitteracitet i lärarutbildningen inte är enkel att definiera och att relationen mellan disciplinen vid universitetet och motsvarande skolämne inte alltid är tydlig.