Bakgrund och problemformulering: Första fallet av SARS-Co-2 rapporterades i Kina i slutet på år 2019 och tidigt år 2020 förklarades smittspridningen av viruset vara en pandemi. I frontlinjen av pandemin finns ambulanssjuksköterskan som dagligen möts av utmaningarna som pandemin innebär. Det går inte att med säkerhet fastställa vilka patienter som bär på viruset vilket innebär att samtliga patienter måste betraktas som potentiella smittbärare. Ambulanssjuksköterskan arbetar nära patienten och ofta i trånga utrymmen vilket innebär en ökad risk för smittspridning. Syfte: Syftet med studien var att beskriva ambulanssjuksköterskans upplevelser av hur vårdandet av patienten påverkas under COVID-19 pandemin. Metod: För att besvara syftet genomfördes en intervjustudie med induktiv innehållsanalys. Urvalet innefattade sex ambulanssjuksköterskor.

Resultat: Ambulanssjuksköterskorna beskrev att skyddsutrustningen har påverkat vårdandet genom att vården fördröjs, kommunikationen försvåras samt att vårdarbetet försvåras. Hygienrutinerna har ändrats och vården av patienterna påverkas i dels bedömning och behandling, dels i handläggningen av patienterna. Okunskap gällande det nya viruset skapade en osäkerhet. Resultatet påvisar även en rädsla för att bli smittade hos ambulanssjuksköterskorna. Diskussion och slutsats: COVID-19 pandemin har påverkat det prehospitala vårdandet av patienten på flera sätt. Ambulanssjuksköterskorna upplevde att informationen och rutinerna gällande vården under pandemin var bristfällig vilket stämde överens med annan befintlig forskning. Upplevelsen av fysiska hinder och kommunikationssvårigheter som förekom under användning av skyddsutrustning var fynd som framkom även i tidigare forskning och slutsatsen gjordes att COVID-19 pandemin komplicerat vårdande av patienterna prehospitalt. Ökad beredskap inför framtida kriser och utveckling av skyddsutrustningen för att minska negativ påverkan på vårdarbetet är förslag på förbättringsarbete.