Vårt syfte med denna kandidatuppsats är att undersöka svårigheter eller möjligheter som de anställda på Arbetsförmedlingen upplever kring de hjälpmedel som finns tillgängliga för att få ut en funktionshindrad i arbetslivet. Vi har i vårt arbete tittat på en specifik Arbetsförmedling där de anställda har olika yrkesområden för att få en bredare bild av arbetet med funktionshindrade. Vi har valt att göra en kvalitativ studie med semistrukturerade intervjuer för att samla in vårt empiriska material. Begreppen arbetsförmåga och anställningsbarhet är komplexa begrepp men det är ändå dessa som sätter grunden för om en person ska få lönebidrag eller inte. Lönebidraget, i likhet med funktionshinderkoden, är ett hjälpmedel som Arbetsförmedlingen använder sig av i arbetet med att få ut funktionshindrade i arbetslivet. För att som funktionshindrad få ta del av de hjälpmedel som finns är det nödvändigt att den funktionshindrade erhåller och accepterar sin funktionshinderkod. Arbetsgivaren bestämmer emellertid på arbetsmarknaden och avgör om den vill anställa eller inte. Vi har teoretiskt adresserat frågan utifrån Foucaults maktperspektiv för att belysa hur disciplin och övervakning verkar i samhället för att skapa en ordning och en hierarki som medför att Arbetsförmedlingens arbete till vissa delar begränsas. Arbetsförmedlingen fungerar som en mellanhand mellan statens maktutövning, arbetsgivarens vilja att anställa och den arbetssökande. Vårt resultat visar att funktionshinderkoden kan fungera dels stärkande men dels också göra individen mer funktionshindrad. Vi finner här även stöd hos Goffmans stigmatiseringsteori som innefattar att människor i olika sociala situationer kategoriserar in andra i grupper som inte hör till normen.