Ersättningar till ledande befattningshavare har alltid varit en känslig fråga då de skiljer sig markant från de klassiska, svenska industriarbetarlönerna. Både formen och nivåerna är annorlunda, vilket i sig inte är något nytt. Vad som har väckt intresset för den här uppsatsen är att det de senaste åren har växt fram en allt större debatt där intressenterna till de börsnoterade bolagen höjt sina röster mot de rörliga ersättningssystemen. I bakgrunden till debatten ligger de uppmärksammade bonusskandaler som varit i Sverige, vilket har utlöst reaktioner som krav på förbättring av ersättningssystemen i det svenska näringslivet generellt sett. Tidigare undersökningar har gjorts angående ersättningssystemen som visar att svåra konstruktioner, plötsligt förhöjda nivåer samt otillräcklig genomlysning av bolagens information legat till grund för att omgivningens förtroende brister för bolagens sätt att ersätta sin ledande befattningshavare. Dessa resultat är en del av grunden till problemformuleringen som ifrågasätter varför ersättningar till ledande befattningshavare är ett legitimitetsproblem. Vår arbetsmodell är uppbyggd kring följande punkter: Är reglerad transparens/befintlig lagreglering och direktiv tillräckliga, hur ter sig relationen mellan transparens och förtroende samt hur framstår argumentationen för ersättningarnas legitimitet? Syftet med detta arbete är att beskriva argumentationen kring ledande befattningshavares ersättningar, förklara varför ersättningarna utgör ett legitimitetsproblem och slutligen reflektera kring konsekvenserna av bristande legitimitet. Uppsatsen har haft en kvalitativ ansats med ett försök till en abduktiv slutledningsmetod där vi har genomfört semistrukturerade intervjuer med representanter ifrån olika bolagsexterna aktörer. Insamling av empiri har även skett ifrån media i form av olika artiklar för att bredda intrycket av fenomenet. Som underlag för vår analys har framförallt agentteorin, intressentteorin och legitimitetsteorin använts. Efter att ha analyserat argumentationen är uppsatsens slutsats att legitimitetsproblem föreligger därför att man undviker att argumentera kring socialt ansvarstagande. Argumentationen kring ersättningsnivåer visade sig bygga nästan uteslutande på rationella grunder. Har man ett förtroendeproblem bör det rimligen lösas med förtroendegivande åtgärder, ett socialt ansvarstagande som bör vara synligare än vad det visade sig vara i argumentationen hos representativa aktörer. Öppenhet verkar vara det som de flesta tycks tro löser förtroendeproblemet, men för att det ska bli en harmoni måste bolagen visa vilja till att försöka föra en dialog för att möta sina intressenters krav.