Trygghet är ett centralt begrepp inom allt vårdarbete och inom vårdvetenskap. Hälso- och sjukvårdslagen från år 1982 anger att ett krav för god vård är att den tillgodoser patientens behov av trygghet. När en patient drabbas av plötslig sjukdom eller trauma uppstår en känsla av otrygghet. Trygghet är dock ett relativt outforskat begrepp inom vårdvetenskap och bl.a. finns det svårigheter att använda begreppet från engelsk litteratur då det finns en rad synonyma begrepp. Ambulanssjuksköterskan är första länken i vårdkedjan och ska på bästa sätt vårda patienten tills de når mottagande enhet. Detta innebär att vårda utifrån ett förhållningssätt som förmedlar en känsla av trygghet till patienten. Gemensamt för samtliga ambulansuppdrag är att patienten upplever sitt problem som akut och sin situation som en plötslig förändring av livet. Utifrån kunskapen om otrygghetskänslan som uppstår vid akut sjukdom samt kravet från Hälso- och sjukvårdslagen finns det behov av att tydliggöra vilka förhållningssätt som kan förmedlar trygghet till patienten. Syftet med studien är att beskriva ambulanssjuksköterskors uppfattningar av att förmedla trygghet i prehospitala vårdrelationer. I studien har en kvalitativ metod med fenomenografisk ansats tillämpats. Tio ambulanssjuksköterskor intervjuades om deras uppfattningar av hur de förmedlar trygghet. Analysen resulterade i följande fem beskrivningskategorier; Visshet, Företrädelse, Bekräftelse, Mångsidighet och Professionalitet. Dessa presenteras tillsammans med femton olika uppfattningar. Det är troligt att handledning eller annan form av professionellt stöd krävs för att bygga upp och bevara ett så innehållsrikt förhållningssätt.