Följande studie inleds genom att nämna några framstående forskare, historiska och aktuella, vars teorier och perspektiv gällande barns kommunikation genom lek har haft betydande inverkan på dagens förskola. Några exempel på forskningsområden som framhävs är bland annat barns förmåga till metakommunikation, metakognition, leksignaler men även ickeverbala och verbala strategier. Samtidigt hävdar en forskare att förskollärare tenderar ha en förenklad syn på kommunikationens betydelse gällande barns lek. Av den anledningen är studiens syfte att synliggöra hur yngre barn (1-3 år) kommunicerar med varandra genom lek i jämförelse med äldre barn (4-6 år) och deras sätt att kommunicera genom lek.Den kvalitativa metod som har funnits lämpligast i avseende med studiens syfte och frågeställningar är observationer i form av löpande protokoll. En av flera fördelar med observationer är att det ger en tydlig och verklighetstrogen bild över barns sätt att kommunicera genom lek men även vad som är utmärkande inom varje ålderskategori. Observationsmaterialet har bearbetats utifrån tre olika kategorier; metakognition/metakommunikation, leksignaler och ickeverbal/verbal kommunikation med avsikt att avgränsa och förtydliga områden som ska undersökas. Dessutom har insamling och bearbetning av observationsmaterial handskats med största varsamhet utifrån Vetenskapsrådets forskningsetiska principer.Sammanfattningsvis visar resultatet att 1-3 åringar föredrar att kommunicera med varandra genom kroppsspråk, ansiktsuttryck och gester medan 4-6 åringar inte har samma behov på grund av ett mer utvecklat språk. Samtidigt visar de äldsta barnen behov av att ibland kommunicera vad de kommunicerar eller tänker under en lek, trots att deras metakognitiva och metakommunikativa förmågor är välutvecklade. Vidare framkommer det att metakognition och metakommunikation inte nödvändigtvis är utvecklade vid en specifik ålder som det har förmodats enligt tidigare forskning. Däremot tyder resultatet på åldersskillnader gällande barns förmåga att skilja mellan lek och verklighet genom att byta tempus under en pågående lek. Tid är nämligen ännu ett abstrakt och svårbegripligt fenomen hos 1-3 åringarna jämfört med 4-6 åringarna. Avslutningsvis synliggör resultatet att kommunikativa leksignaler som exempelvis skratt, leenden och ljudeffekter är vanligt förekommande inom samtliga ålderskategorier.