Antalet drabbade av utmattningssyndrom har i Sverige ökat sedan slutet av 1990-talet och det finns indikationer på att detta kommer fortgå. Det framkommer i resultat att patienter med utmattningssyndrom bemöts med en nedlåtande attityd och misstrogenhet av vårdpersonal. Studiens syfte är därför att ta reda på patientens upplevelse av att drabbas av utmattningssyndrom. Detta görs i form av en litteraturstudie som är baserad på tidigare studier med kvalitativ metod. Resultatet utgör fem huvudteman: inre drivkraft, hotad självbild, när kroppen slutar fungera, uppnå balans och mötet med vården.  Ur  dessa  huvudteman  har  sedan  tio  underteman  identifierats.  

I  resultatet beskrivs hur vägen till utmattningssyndrom ofta utvecklas genom ett överdrivet intresse och engagemang, många gånger inför arbetet. Detta engagemang grundar sig i att visa sig stark och driven inför människor i sin omgivning. Orimliga krav på sig själv och en överdriven känsla av ansvar framträder också. Ett ansvar att vara produktiva men också att alltid visa sig trevliga och tillmötesgående mot andra. Det beskrivs att detta sätt att vara grundar sig i en önskan om att få uppskattning, respekt och bekräftelse från andra. Detta tankemönster och levnadssätt skapar obalans mellan aktivitet och vila och resulterar i ständig trötthet. Fysiska och psykiska symtom är karaktäristiska drag för sjukdomsbilden. Slutligen uppstår en ohållbar kamp när bilden av sig själv som engagerad, tillmötesgående och produktiv inte längre går att upprätthålla. Det beskrivs som att ”falla ner i ett mörkt hål” som utgör slutdestinationen men blir även en vändpunkt för att återskapa hälsa.