Syftet med denna studie är att bidra med kunskap om högläsningens funktion och betydelse i klassrummet. Studien beskriver och diskuterar sex grundskollärares motiv till ett arbete med högläsning samt lärares val av högläsningslitteratur. För att analysera de motiv som lärarna lyfter fram används Louise M. Rosenblatts och Judith A. Langers läsarorienterade teorier som grund, dessa har det gemensamt att de utgår från läsarens möte med texten och hur lärare kan använda kunskapen om det i sin läsundervisning. 

För att kunna få svar på forskningsfrågorna i denna studie har den kvalitativa metoden fokusgruppsintervjuer valts ut. Valet av metod grundar sig i syftet att få fram vilka motiv till högläsningspraktiken som framkom i lärarnas diskussioner med varandra när de fick styra vilka teman och aspekter av högläsning som fick ta plats i fokusgruppsintervjuerna. Målet var att få fram hur lärarna motiverar sin högläsningspraktik och sina val av högläsningslitteratur i relation till det som kollegorna lyfter.  

Resultatet av denna studie visar att de sex grundskollärarna har flera olika sätt att motivera högläsningen och valet av högläsningslitteratur i klassrummet. Gemensamt för lärarna är att de motiverar högläsningen som en aktivitet som kan få vara en läsupplevelse och en möjlighet för eleverna att delta i en berättargemenskap. Vidare motiveras högläsningen som en aktivitet som ger lärarna möjlighet att förmedla ett slags litterärt kulturarv, arbeta med värdegrundsfrågor, användas för att bearbeta ämnestexter samt för att utveckla mer konkreta kunskaper enligt skolans läro- och kursplaner. Att högläsningen har positiva effekter på eleverna är också alla lärare överens om, men några av lärarna vill också ifrågasätta en högläsning som sker på slentrian utan en tydlig pedagogisk tanke bakom.