Studien undersöker digitala verktygs användande i undervisningssyfte, barns inflytande och delaktighet samt för- respektive nackdelar med digitala verktyg i förskolan. Anledningen till det valda ämnet var att digitala verktyg är en stor del av vårt samhälle som kräver digital kompetens. Det är viktigt att denna digitala kompetens ges redan i tidig ålder vilket gjorde att vi ville undersöka hur digitala verktyg används i undervisningssyfte i förskolan. Begreppen digitala verktyg samt undervisning tillkom i den nya reviderade läroplanen vilket gjorde att vi blev intresserade av att se hur och om de används ute på olika förskolor.

Syftet är att undersöka på vilket sätt några pedagoger uttrycker sig om användandet av digitala verktyg i undervisningssyfte i förskolan.

Metoden vi har utgått ifrån är en kvalitativ metod i form att semistrukturerade intervjuer som gjordes med fyra informanter digitalt på grund av rådande pandemi. Den kvalitativa metoden gav studien en ingående förståelse för informanternas egna erfarenheter och kunskaper kring användandet av digitala verktyg i undervisningssyfte. Studien bearbetades utifrån den sociokulturella teorin som grundades av Lev Vygotskij. Den sociokulturella teorin handlar om det livslånga lärandet samt att individer lär sig av varandra. I bearbetningen har även teorins begreppmediering, kunskapstillägnande samt appropriering varit relevanta.

Resultat från informanterna var att förstå hur informanterna använder sig av digitala verktyg i undervisningssyfte, för- respektive nackdelar samt se hur barns inflytande och delaktighet kopplat till digitala verktyg i förskolan lyfts. Samtliga informanter lyfter att användningen av digitala verktyg är positiv. Några negativa aspekter som lyfts är skärmtid, bristande kompetens samt felaktig användning som leder till negativa konsekvenser. När pedagoger besitter de kunskaper som krävs samt är närvarande vid användandet av digitala verktyg kan en lärprocess ske hos barnen.