Svenska som andraspråk är ett kontroversiellt ämne. Vissa forskare anser ämnet vara särskiljande och exkluderande medan andra ser utvecklingsmöjligheter och pedagogiska behov av det. Empirisk forskning och forskning där elever kommer till tals är ännu knapphändig. Denna studie medverkar till att göra gymnasieelevers röster hörda. Studien syftar till att undersöka elever i svenska som andraspråk och deras erfarenheter av att i stor utsträckning ha samundervisats med elever som läser svenska. Specifikt är fokus på hur eleverna ser på samundervisningen, sitt val av svenskämne och den utmaning samt utveckling de erbjuds relativt sammanhanget och graden av stöttning. Sju elever deltar i semi-strukturerade intervjuer. Därefter genomförs en teoretisk tematisk innehållsanalys som genererar ett antal teman. Gibbons (2009) sociokulturellt baserade modell över de zoner andraspråkselever kan arbeta i, i relation till graden av utmaning och stöttning de erbjuds, används som verktyg i resultatanalysen. De av Cummins (2017) introducerade begreppen kognitivt krävande uppgifter och kontextbundet stöd används också. Tre av de intervjuade eleverna motiverar sitt ämnesval utifrån sina förkunskaper och att svenska som andraspråk blir det ämne där de finner rätt utmaning i förhållande till det stöd de får. De kan sägas oftast arbeta i vad Gibbons kallar utvecklingszonen. För övriga fyra elever ligger motiveringen främst i att de lättare vill få högre betyg och Gibbons bekvämlighetszon ligger nära till hands. Samundervisningen tycks möjliggöra för samtliga elever att arbeta i utvecklingszonen trots deras heterogena språkkunskaper. Eleverna påpekar också att det finns sociala fördelar med att samundervisas och att erbjudas samma uppgifter i båda svenskämnena. Eleverna erbjuds kontextbundet stöd (Cummins 2017) genom stöttning i form av indelning i blandade basgrupper och genom ett två-lärarsystem som möjliggör att eleverna ibland separeras i sva- respektive sve-grupper. Sekvenseringen av uppgifter bidrar till att eleverna kan ta sig an ämnets utmanande uppgifter och till synes verka i utvecklingszonen. Dock riskerar parallelläggning av krävande uppgifter att göra utmaningen alltför betungande. En slutsats är att kombinationen av att sva-eleverna som intervjuats har samundervisats och fått ha separata lektioner med en sva-lärare bidrar till att de kan arbeta i utvecklingszonen. Svenska som andraspråksämnet behöver därmed inte debatteras eller organiseras utifrån ett rumsligt antingen eller. Ett sammanhållet svenskämne kan vara tänkbart för alla elever som nått en viss nivå på sin svenska. Då kan en upplevd hierarki mellan svenska och svenska som andraspråk utmanas och fler elever lära av varandra. Detta är viktigt både ur ett individperspektiv och ur ett samhällspolitiskt perspektiv då det ökar möjligheterna för fler elever att lyckas i skolan och att bibehålla en positiv bild av sig själva och andra.