Globaliseringen och informationsrevolutionen har förändrat vår omvärld, såväl har även mycket ändrats för organisationer. Vi har gått från hierarkiska till platta organisationer med enheter som styr sig själva. Från regelstyrning till målstyrning, från fasta kontorstider till distansarbete och projekt. Idag är det allt vanligare att ledare är frånvarande från sin arbetsplats, och detta ställer nya krav på både medarbetarna och ledaren. Mycket ledarskapslitteratur understryker vikten av att en ledare är närvarande. Problematiken blir uppenbar, hur kan man vara närvarande då man är frånvarande? Syftet med uppsatsen är att undersöka hur olika ledare förmedlar sitt ledarskap i sin fysiska frånvaro och vilka konsekvenser det medför. Studien bygger på strukturerade intervjuer med fem olika ledare som berättar hur de går tillväga för att förmedla sitt ledarskap i frånvaro. Uppsatsen utgår uteslutande från en kvalitativ metod och ett hermeneutiskt förhållningssätt. Den utgår så även från en abduktiv ansats och är av deskriptiv natur. I analysen diskuteras det om den ideliga kontakten med medarbetarna medför en centralisering av organisationerna, snarare är den decentralisering som antas medfölja det frånvarande ledarskapet. Av slutsatserna framgår det att telefoni och till viss del e-mail är de kommunikationsverktyg som hjälper ledarna att leda i sin frånvaro. Slutsatserna understryker också hur viktigt det är för en frånvarande ledare att delegera ansvar och befogenheter och hur detta är ett måste för att möjliggöra frånvaron. Även om det frekventa kontakthållandet kan påverka medarbetarnas beslutsautonomi. Det framkommer även i slutsatserna att ledarnas frånvaro inte medför några direkta negativa konsekvenser, utan att det snarare bidrar till organisationernas utveckling och fortlevnad.