Att bli förälder till ett prematurt barn innebär en stor omställning för hela familjen. I dag försöker man ge en familjefokuserad omvårdnad där föräldrarna tidigt involveras. Kängurumetoden används som en omvårdnadsåtgärd där man bland annat försöker stärka anknytningsrelationen mellan barn och föräldrar. De redan utförda forskningsresultaten som finns publicerade om kängurumetoden är mest inriktade på hur föräldrarna knyter an till sitt barn samt hur säker den är att använda för barnet rent fysiologiskt. Det finns dock lite publicerat och sammanställt om hur kängurumetoden påverkar prematura barn samt föräldrarnas upplevelser av att hålla sina barn i känguruposition. Syftet med vår studie är att beskriva kängurumetodens påverkan på det prematura barnets välbefinnande samt föräldrarnas upplevelser av att hålla sitt barn i känguruposition. Litteraturstudien är en litteraturöversikt baserad på 19 vetenskapliga artiklar. Både artiklar med kvalitativ och kvantitativ metod ingår. Artiklarna med kvalitativ ansats har handlat om föräldrarnas upplevelser medan de artiklarna med kvantitativ ansats har handlat om det som är mätbart hos de prematura barnen. Resultat visar att kängurumetoden minskar det prematura barnets stress, förbättrar sömnen, förbättrar temperaturregleringen och förstärker anknytningen. Vidare visar det att hos föräldrarna förstärks anknytningen, den ger en tryggare föräldraroll och förbättrar amningen. I diskussionen reflekterar vi över hur anknytningsrelationen mellan barn och föräldrar påverkas när ett prematurt barn föds. Vi diskuterar hur kängurumetoden kan påverka barnets olika fysiologiska värden och vad det kan innebära för barnet. Utifrån vår studie reflekterar vi över sjuksköterskans roll i att stötta föräldrarna när det gäller utförandet av kängurumetoden. Vi menar även att det finns ett stort behov av vidare forskning inom de områden som vårt syfte berör.