Sverige är ett land där projektformen aktivt används av flertalet organisationer och individer idag. Trots all den litteratur och alla dessa kurser som finns inom ämnet för projektledning verkar det inte räcka till för att projekt skall genomföras på ett framgångsrikt sätt. De strukturer, modeller och texter som idag finns inom ämnet projektledning är inte tillräcklig för den komplexitet som nu råder under 2000-talet och de här teorierna är svåra att ändra. Få organisationer vill tala om misslyckanden och likadant är det när det gäller arbetet med projekt. Målsättningen med vår magisteruppsats är att utveckla det vi tidigare kom underfund med under vår kandidatuppsats och hur det är en konst att misslyckas med projekt. Vi vill försöka förstå varför det inte tidigare har tagits med fler aspekter i den forskning som utfärdats inom ämnet, trots att höga siffror på misslyckanden av projekt existerar. För att kunna hitta nya infallsvinklar och aspekter till ämnet för projektledning och vad som saknas för att uppnå 100 procent av lyckande projekt har vi valt att skriva utifrån ett narrativt perspektiv. Det innebär att vi skapar en berättelse med inslag av ironiska tankar för att kunna visa dig som läsare att det inte bara finns en enda sanning i dagens projektsamhälle. Under vår berättelses början har vi kortfattat försökt förmedla de olika rösterna, tankarna och åsikterna som vi har stött på under magister- och kandidatuppsatsens gång i form av ett slags samtal mellan de inblandade. Vi har fortfarande ett relativt personligt intresse gällande ämnet då vi anser att det inte är okej att nöja sig med att 70 procent av alla projekt misslyckas, samt att den naiva jargongen som råder bland kursdeltagare, kursansvariga, praktiker och författare inte är tillräcklig för att lyckas med något så komplext som projektarbete trots allt skall lösa. Då vi vill att 100 procent av alla projekt skall lyckas krävs det mer än vad som finns skrivet inom ämnet idag. Om det endast är 30 procent av projekt som lyckas är det tids nog att någon sätter på pränt att det inte räcker med de aspekter som tagits upp hittills inom ämnet. Ingen verkar hittills känna någon skuld för alla de kronor som bara rinner ut i sanden. För att någon förändring skall ske måste man kämpa rejält för att bryta sina invanda mönster och vi behöver göra en projekt revision.