På en intensivvårdsavdelning vårdas patienter som är kritiskt sjuka och är i behov av intensivvård. Forskning visar att det är värdefullt att närstående är inkluderade i vården då de bidrar med ett sammanhang, mening, styrka och stabilitet för patienten. Närstående tillför därigenom en viktig emotionell aspekt i vårdandet. Intensivvårdssjuksköterskan anser att närstående blivit en allt mer central del i deras arbete de senaste åren och det är en betydelsefull arbetsuppgift att ge närstående stöd, vägledning samt möjlighet till delaktighet i den intensivvård som bedrivs. Närstående beskriver att de bär på känslor av hopplöshet och sårbarhet. De uttrycker även en vilja att stödja patienten men att de inte alltid vet hur. Studiens syfte är att undersöka intensivvårdssjuksköterskans förmåga att stärka närståendes medverkan och patientstödjande funktion inom intensivvården. Datainsamlingen har skett genom en kvalitativ observationsstudie där intensivvårdssjuksköterskans interaktion med närstående inne på patientsalen har observerats. De renskrivna fältanteckningarna har sedan analyserats genom en kvalitativ innehållsanalys och genererade i fyra subkategorier och två kategorier. I resultatet framkommer det att intensivvårdssjuksköterskan stärker närståendes medverkan och stödjande funktion då hon i sin interaktion med närstående skapar delaktighet genom att ge närstående vägledning och efterfråga närståendes kännedom om patienten. Skapar samspel handlar om att intensivvårdssjuksköterskan skapar en plats för interaktion och värnar om och bekräfta närstående. Intensivvårdssjuksköterskans förmåga att få närstående att känna sig delaktiga i vården och uppleva ett samspel är en förutsättning för att skapa en god vårdrelation som stärker närståendes funktion.