Den studie som vi vill presentera genomförs i anslutning till det av Vetenskapsrådet finansierade projektet Fakturan, fortbildningen och forskningen (dnr 2019-03828) som studerar lärares kompetensutveckling i en marknadskontext. I projektet har cirka tusen fakturor över köpt fortbildning samlats in i tre kommuner. Vi har för SMDI-konferensens räkning valt en dominerande fortbildningsaktör och studerat aktörens program för tvådagarskonferenser där svenskämnet är i fokus. Studien syftar till att undersöka vilken typ av svensklärarprofessionalism som en av landets större kompetensutvecklingsaktörer uppmuntrar. Datamaterialet består av programblad från denna aktör där respektive svenskämnesinriktad konferens olika inslag beskrivs. Såväl högstadiet som gymnasieskolan är representerade och såväl språk- som litteraturdimensionen av svenskämnet. För att analysera fenomenet professionalism har vi tagit hjälp av Linda Evans analytiska indelning i tre professionella komponenter; ’behavioural’, ’attitudinal’ och ’intellectual’ (Evans, 2011). I ’behavioural’-komponenten ingår att kompetensutveckling bistår lärare i att bli bättre på processer och procedurer, i ’attitudinal’-komponenten’ ingår att uppmuntra lärare att ändra sina värderingar eller känna högre motivation på jobbet och ’intellectual’- komponenten, slutligen, står för ökad analysförmåga eller nya sätt att förstå specifika fenomen. Vi kommer att ge exempel på innehåll som representerar de olika komponenterna och visa proportionerna mellan de tre komponenterna. Vi diskuterar vilka tänkbara konsekvenser resultatet kan innebära för svensklärarprofessionen. 

Evans L. (2011). The scholarship of researcher development: mapping the terrain and pushing back boundaries. International Journal for Researcher Development, 2(2), 75-98. 

Framtidens Lexin – forskningsöversikt sammanställer forskningsrön inom lexikografi och flerspråkighet med inriktning mot inlärningsordböcker. Utifrån forskningsöversikten ges rekommendationer om hur en framtida lexikografisk resurs bör utformas för den som är nybörjare och lär sig svenska som ett andraspråk. Rapporten är skriven på uppdrag av Språkrådet, Institutet för språk och folkminnen (Isof), och ingår i en större rapport, Framtidens Lexin – målgruppsanpassning och utveckling av framtidens flerspråkiga lexikon. Syftet med denna forskningsöversikt är att undersöka hur väl anpassade för sin målgrupp Lexin (lexikon för invandrare) är i dag, nästan fyrtio år efter att det första lexikonet i serien gavs ut, och att ge rekommendationer om hur Lexin bör utvecklas i framtiden.

This thesis presents a cognitive questionnaire-based study on the interpretation of compounds. The analysis is based on the interpretations from 190 Swedish-speaking students in upper secondary schools. The overall aim is to test the assumption of usage-based approaches that linguistic phenomena become entrenched in the mind of the speaker as a result of repetition. To be able to analyse such entrenchment effects both established compounds and novel compounds with many potential meanings are included, and interpretations from speakers with various exposure time to Swedish (L1 and L2 speakers) are analysed. The result of this study indicates that the meaning potentials of compounds are evaluated only when necessary. If the compound is entrenched as a unit, no analysis is needed. If the compound is unfamiliar to the language user, he/she makes use of an entrenched linguistic template, i.e. a specific (similar) compound or a low-level or higher-level schema, as an analogy base in the interpretation. This study confirms that the frequency of the compound and the user’s exposure time to Swedish are factors of great impact: frequent compounds result in more concordant interpretations than less frequent ones, and L1 speakers are more concordant in their interpretations than L2 speakers. The discrepancy between the speaker groups (L1 and L2) concerning established compounds is a result of entrenchment differences of these specific compounds (due to various exposure time to Swedish), whereas the discrepancy concerning the interpretation of novel compounds reflects various degrees of entrenchment of linguistic templates that can serve as analogy bases. This study further indicates that the right-headedness pattern is not as established for Swedish compounds as previously assumed. This is especially true for adjectival compounds.

This chapter addresses the need for better coverage of semi-general linguistic patterns in (second) language pedagogy, which is currently biased towards general rules on the one hand and concrete expressions on the other. Arguably, this reflects the descriptive resources available: grammars and dictionaries.Hence, we propose that L2 education should benefit from a constructionist approach, which is less restricted to distinct linguistic levels and therefore better suited to handle, in particular, patterns combining lexical and grammatical properties. We review some of the leading Swedish L2 textbooks and study aid materials, and illustrate how they tend to neglect semi-general patterns and fail to capture the productivity and variability of constructions. For future L2 education to achieve better coverage in this regard, access to constructionist descriptive resources should be helpful. As an example of such a resource, we present the Swedish constructicon (SweCcn), an electronic database of Swedish construction descriptions, and discuss its usefulness for developing construction-based teaching materials, as a complement to the grammar and dictionary approach.

Denna uppsats handlar om hur bliva successivt i forn- och nysvenskan tränger tillbaka varda, i takt med att bliva får nya användningsområden. Utöver ursprungsbetydelsen, ’stanna kvar, förbli’, finns redan i fornsvenskan exempel på en användning där bliva i konstruktion med predikativ (t.ex. bliva frisk) anger förändring och betyder ’övergå till att vara, varda’. Från fornsvenskans sista decennier påträffas belägg på bliva i en ny funktion: som passivbildande hjälpverb, vid sidan av varda. I uppsatsen ifrågasätts den traditionella förklaringsmodellen, enligt vilken bliva i de nya funktionerna är att betrakta som ett betydelselån från medellågtyska bliven med motsvarande funktioner. Resultatet av min granskning visar att bliven i betydelsen ’övergå till att vara, varda’ inte tycks ha varit fullt produktivt i den medeltida lågtyskan, utan i huvudsak använts i en lexikaliserad verbfras: dot bliven – och att bliven som passivbildande hjälpverb tycks ha varit en ytterst marginell företeelse i medellågtyskan, vid sidan av hjälpverbet werden. Som en alternativ förklaring anför jag att den nya betydelsen ’varda’ hos bliva kan ha uppkommit genom tvetydiga exempel, t.ex. de många fornsvenska beläggen på bliva död, där det är semantiskt rimligt att tolka in en förändring: ’övergå till att vara död’, i stället för ’stanna kvar, varande död’ – och jag framför hypotesen att det är denna verbfras som lånats in från lågtyskan, jfr dot bliven. När verbfrasen bliva död väl fått betydelsen ’övergå till att vara död’, kan man tänka sig en semantisk generalisering, genom vilken bliva allmänt ges tolkningsmöjligheten ’övergå till att vara’ i konstruktion med predikativ. Varda och bliva blir då i många fall utbytbara som huvudverb. I nästa steg, för att upprätthålla symmetrin i systemet, kan man tänka sig ytterligare en generalisering, genom vilken bliva blir ett fullgott alternativ till varda också i funktionen som hjälpverb.