Zusammenfassung: Vor dem Hintergrund aktueller Wandlungen in der Bildungspolitik Schwedens wird die jüngere Entwicklung der schwedischen Sonderpädagogik aufgezeigt und diskutiert. Zwei kontrastierende Sichtweisen, die kategoriale und die relationale Perspektive, werden zur Analyse von Schulproblemen verwendet. Sie erscheinen prägend für die Umsetzung sonderpädagogischer Förderung. Die Verankerung sonderpädagogischer Studienanteile in der allgemeinen Lehrerbildung wird für die Ermöglichung inklusiver Bildung hervorgehoben. Angesichts widerstrebender Positionen auf den verschiedenen Ebenen der Schulpolitik sind die Auswirkungen der schwedischen Bildungsreformen auf das Konzept »Eine Schule für alle« gegenwärtig nicht eindeutig absehbar. Abstract: Against the background of current changes in educational policy in Sweden, the recent development of Swedish special education is presented and discussed. Two contrasting perspectives, the categorical and the relational perspective, are used to analyse school problems, and they are formative for the implementation of special educational support. The anchoring of special education in general teacher education is highlighted in the facilitation of inclusive education. In view of opposing positions on various levels of school policy, the impact of Swedish education reforms on the concept of »One school for all« is currently not clearly foreseeable.

Samtidigt som begreppet inkludering eller ”en skola för alla” introducerades, uppstod förväntningen om en mer individuell inriktning i undervisningen. En fråga som tas upp i boken är på vilket sätt specialpedagogiken har kunnat bidra till att skapa en inkluderande skola. En annan minst lika viktig fråga är i vilken grad utvecklingen av den generella pedagogiken tagit hänsyn till alla elevers villkor och behov. Svaren är inte givna och författarna pekar i boken ut ett antal faktorer som haft betydelse för svårigheterna att förverkliga visionen om en skola där alla elever kan känna sig välkomna. (Beskrivning från förlaget)

Under våren 2010 genomfördes en serie om fyra seminarier med namnet ”Från Högskolan i Borås till Humboldt: Perspektiv på universitetsidén under 200 år”. Det primära syftet var att diskutera den svenska högskolans roller i en tid präglad av stora förväntningar och motsägelsefulla krav på akademin. Denna rapport utgör en dokumentation av seminarieseriens innehåll. Professor Sven-Eric Liedman skriver med samtidskritisk udd om universitetens historia; professor Mats Benner beskriver och analyserar fyra historiska idealtyper av universitet samt belyser det förändringstryck som högskolesektorn verkar under; professor Kerstin Sahlin riktar intresset mot hur universitet skiljer sig från andra organisationer och ger sin bild av hur detta faktum bör återspegla sig i besluts- och ledningsstrukturer. Seminarieserien och rapporten är ett led i Högskolan i Borås kontinuerligt pågående självreflektion och arbete med frågor som rör professionslärosätets identitet och profil. I rapportens senare del presenteras sex korta reflektioner om och/eller seminarieseriens teman utifrån Högskolan i Borås horisont. Reflektionerna är skrivna av professorer från alla högskolans sex institutioner.

The purpose of this study was to examine special education policy and practice from the perspective of school district administrators in Norway and Sweden. Administrators from 266 Norwegian and 262 Swedish municipalities completed a survey concerning: (a) reasons children need special education, (b) common and desired organizational solutions, and (c) the influence of policy on practice. Despite a number of clear differences, findings suggest that Swedish and Norwegian administrators share similar attitudes regarding the provision of special education support. It appears that in both countries inclusive practices are seen as the ideal, yet, Norwegian administrators appear to have a stronger preference for categorical or segregated solutions. However, this finding must be viewed in light of current practices in each country. In particular, we take into consideration data indicating that 17% of Swedish students receive special educational support, as compared to approximately 6% in Norway.

Skolans arbete med elever i behov av särskilt stöd är betydelsefullt. Inte minst är situationen för dessa elever en bra värdemätare på hur väl demokratin i samhället fungerar. Samtidigt har kunskap saknats när det gäller hur kommunernas arbete med denna grupp elever ser ut. I rapporten redovisas en enkätundersökning av kommunernas arbete med elever i behov av särskilt stöd som besvarats av 90 % av landets kommuner. Resultaten rör ett brett spektrum av detta arbete, t.ex. resursfördelningssystem, identifiering av eleverna, organisatoriska/personella lösningar, frågor om inflytande m.m.

Skolan engagerar. Vid 2010 års allmänna val angav varannan väljare att skolfrå-gor var viktiga vid partivalet, en markant förändring sedan1980-talet. Då visade vallokalsundersökningar att bara 2-3 procent av väljarna såg skolfrågor som av-görande vid val av parti.

Det svenska utbildningsväsendet genomgår när detta skrivs våren 2011 de mest omfattande förändringarna på decennier. Detta gäller inte bara den högre utbildningen utan kanske i än högre grad grundskolan och gymnasieskolan. Få konsekvensanalyser förefaller emellertid ha gjorts av dessa långtgående reformer, genomförda under så kort tid att varje enskild reforms effekter blir i det närmaste omöjliga att urskilja. Samtidigt finns en ”förändringströtthet” på skolans område liksom inom lärarutbildningen. Kanske var det detta som låg bakom uttalandet av 2008 års lärarutbildningsutredare som vid presskonferensen i samband med överlämnandet av betänkandet En hållbar lärarutbildning till regeringen, hoppades att den nya lärarutbildningen skulle hålla i minst trettio år. Syftet med den här artikeln är att sätta in den svenska lärarutbildningen i ett vidare utbildningspolitiskt sammanhang och relatera 2011 års reform till samtidiga förändringar i främst grundskolan. Det innebär att lärarutbildningens roll och funktion i skärningspunkten mellan å ena sidan demokratiskt fattade beslut om en sammanhållen, inkluderande skola och å andra sidan allt starkare krav på ökad kunskap för konkurrens på en global marknad, kommer att analyseras och diskuteras. Särskilt kommer intresset att riktas mot den tilltagande marginaliseringen av barn och ungdomar som av olika skäl har svårt att klara skolans krav och det ansvar lärarutbildningen har i det sammanhanget.

Underlying the process of inclusion is the assumption that the general classroom teacher has certain knowledge and understanding about the needs of different learners, teaching techniques and curriculum strategies. Florian and Rouse (2009) state: ‘The task of initial teacher education is to prepare people to enter a profession which accepts individual and collective responsibility for improving the learning and participation of all children’ (p. 596). Savolainen (2009) notes that teachers play an essential role in quality education and quotes McKinsey and Company who say: ‘the quality of an education system cannot exceed the quality of its teachers’. (p. 16) Studies suggest (e.g. Sanders and Horn, 1998; Bailleul et al., 2008) that the quality of the teacher contributes more to learner achievement than any other factor, including class size, class composition, or background. The need for ‘high quality’ teachers equipped to meet the needs of all learners becomes evident to provide not only equal opportunities for all, but also education for an inclusive society. Reynolds (2009) says that it is the knowledge, beliefs and values of the teacher that are brought to bear in creating an effective learning environment for pupils, making the teacher a critical influence in education for inclusion and the development of the inclusive school.

De senaste decenniernas utmaningar i form av nya krav på arbetsmarknaden (inte minst i offentlig sektor) har setts som möjliga att lösa med hjälp av längre utbildning. Staten sänder med jämna mellanrum ut vagt definierade signaler om att det inte står rätt till när det gäller utbildning, hälsa och folks säkerhet. Lärarna är för dåliga, läkarna gör fel saker och poliserna är för få. Svaret blir längre utbildning och fler utbildade. Samtidigt är det idag närmast omöjligt att få ett arbete inom offentlig sektor utan 15 års utbildning. Någonstans finns troligtvis en smärtgräns. Det förefaller inte rimligt att folk ska ha med sig 25 års utbildning för att kunna kallas professionella.

Googlar man på begreppen ”inclusion”, ”inclusive education” eller ”inkludering” får man ett närmast oräkneligt antal träffar. Inclusion som begrepp dyker upp redan på 1950-talet i USA som ett led i medborgarrättsrörelsernas strävan efter ett samhälle där diskriminering främst på grund av hudfärg skulle bekämpas. Den engelske forskaren och förkämpen för en mer demokratisk utbildning, Len Barton, beskrev i en artikel 2008 hur inkludering borde förstås: […] inclusive education is not an end in itself but a means to an end. It is about contributing to the realisation of an inclusive society with the demand for a rights approach as a central component of policy making. Thus, the question of inclusion is fundamentally about questions of human rights, equity, social justice and the struggle for a non-discriminatory society (Barton, 2008). Citatet sammanfattar kraftfullt vad inkludering handlar om. Inkludering är inte en fråga om fysisk placering utan om våra väl övervägda intentioner om ett bättre samhälle. Skolans uppgift är att med hjälp av inkluderande arbetsformer lägga grunden till en insikt om människors lika värde och vikten av skapandet av ett framtida samhälle där tolerans, respekt och likvärdighet är centrala. En sådan definition kan verka pompös och utopisk. I ett skolsystem där mätning, rangordning och konkurrens har en framträdande plats, kan skolans mer övergripande syften och ambitioner vara svåra att hävda. Ändå är det viktigt att komma ihåg att just dessa värden låg till grund för grundskolans införande på 1960-talet. Då var socialisationsmålet väl så viktigt som kvalifikations- eller kunskapsmålet vilket knappast kan sägas om 2010-talets skola.

Sammendrag

Foreliggende studie er en kvalitativ case-studie innenfor rammen for det såkalte FLiK–prosjektet (Forskningsbasert læringsmiljøutvikling i Kristiansand kommune). Studiens hovedfokus er normalitetsbegrepet. Undersøkelsen er gjennomført ved to grunnskoler i kommunen som ble valgt ut gjennom en kartleggingsundersøkelse (Nordahl, Qvortrup, Hansen & Hansen, 2014) der skolene viser store resultatforskjeller. Studiens formål er å studere hvordan skolens profesjonelle beskriver sin praksis i forhold til «det normale» og «det avvikende», skillet mellom allmennpedagogiske og spesialpedagogiske handlinger, forskjeller i elevsyn mellom ulike praksiser og hvordan virksomheten kan orienteres i en mer inkluderende retning. Teoretisk utgangspunkt og analyseverktøy er det kulturelt-kognitive fokuset på institusjonsteorien med representanter som Mary Douglas og Ludwik Fleck. Det er samlet inn data på to skoler (A og B) gjennom intervjuer med lærere, skoleledere og spesialpedagoger. I tillegg er observasjoner av skoletimer blitt gjennomført på begge skolene.

Resultatene viser at det ikke er noen større forskjeller mellom de profesjonelle utøvernes snakk om normalitet og avvik på skole A. Det er også påfallende likhet mellom hva de profesjonelle sier og den konkrete praksisen som blir observert. På skole B kommer det derimot en betydelig forskjell i oppfatninger til uttrykk som gjelder de forskningsspørsmålene det er fokusert på i studien, så vel i ord som i konkret handling.