Summary The aim of this study was to investigate patient education in osteoporosis, with a consensus-building Delphi survey. The results showed that the purposes of osteoporosis schools are to reduce the risk of falling, facilitate empowerment, increase levels of function and activity and teach participants to master or reduce pain. Introduction According to the World Health Organization, osteoporosis is a major health problem. The morbidity is caused by fractures associated with pain and decreased physical function, social function and well-being. The aim of this study was to investigate and reach consensus about how so-called osteoporosis schools are run by professionals in Sweden with a focus on intervention and evaluation. Method The study design was a consensus-building, threeround Delphi survey. Questionnaires were sent by web and post to an expert panel comprising 15 nurses, occupational therapists and physiotherapists. In round 1, they were asked to write descriptions within the frame of eight domains related to intervention and evaluation. In the second and third rounds, the Delphi panel was asked to mark on a Likert scale the importance of 40 statements within these domains. Results The answers showed that the purposes of osteoporosis schools are to reduce the risk of falling, facilitate empowerment, increase levels of function and activity and teach participants to master or reduce pain. The schools comprise theoretical elements as well as practical exercises. Patients with fractures related to osteoporosis are offered participation. There is a lack of a theoretical basis, as well as of evidence, for present treatment models. Evaluation ought to be done systematically, and for this purpose, different questionnaires are used. Experts assert that evaluations show that patients gain increased activity levels, function, knowledge about osteoporosis, empowerment and pain reduction. Conclusions Consensus was reached in 29 of 40 items.
Purpose
The purpose of this study was to investigate the preconditions of a full-scale implementation of an integrated care process programme for frail older people from the staff's understanding, commitment and ability to change their work procedures with comparisons over time and between organisations.
Design/methodology/approach
A repeated cross-sectional study was conducted in a hospital, municipal health and social care setting.
Findings
Staff commitment decreased to the importance of a permanent municipal contact from baseline compared to the 12-months follow-up (p = 0.02) and the six- and 12-months follow-up (p = 0.05), to the information transfer from emergency department from the six- to the 12-months follow-up (p = 0.04), to discharge planning at the hospital at six- and 12-months follow-up (p = 0.04) and towards discharge planning at home from baseline to the six-month follow-up (p = 0.04). Significant differences occurred between the organisations about information transfer from the emergency department (p = 0.01) and discharge planning at home (p = 0.03). The hospital staff were the most committed.
Practical implications
The results can guide the implementation of complex interventions in organisations with high-employee turnover and heavy workload.
Originality/value
The study design, allowing the comparison of implementation results over time and between organisations in a later phase, gives this study a unique perspective.
Introduction: Inter-organisational collaboration is challenging but essential in managing the complex and comprehensive needs of frail older people. Therefore, there is a need to investigate the influence of different barriers to inter-organisational collaboration when implementing an integrated care programme. The aim of this study was to investigate both inpatient and outpatient staff views on the factors they deemed to be influential to inter-organisational collaboration for an integrated care programme.
Methods: The study was a cross-sectional study and included staff from hospitals, primary care and municipal health and social care.
Results: There were no significant differences between staff from inpatient and outpatient care in measuring factors that may cause difficulties for inter-organisational collaboration. Staff views diverged significantly on all factors, such as educational level at long physical distances, laws and regulations, knowledge of each others work settings, experience from inter-organisational collaboration, different professions, variations in professional status and power, psychosocial factors such as positive work environment and interpersonal chemistry.
Discussion: A multidisciplinary team culture and avenues for inter-organisational collaboration need to be developed for improved care continuity.
Conclusion: The staffs’ educational level influenced what was perceived as barriers to inter-organisational collaboration, and may guide future development of integrated care programmes.
Introduction: There is a need for individualized discharge planning to support frail older persons at hospital discharge. In this context, active participation on their behalf cannot be taken for granted. The aim of this study was to elucidate patient participation in discharge planning conferences, with a focus on frail older persons, supported by the theory of positioning described by Harré & van Langenhove. Methods: The study was designed as a case study based on audio-recordings of multidisciplinary discharge planning conferences and interviews with health professionals elucidating their opinions on preconditions for patient participation in discharge planning. The analysis has been performed using qualitative content analysis and discourse analysis. Data collection took place during 2008–2009 and included 40 health professionals and 13 frail older persons in hospital or municipal settings. Results: Findings revealed four different positions of participation, characterized by the older person’s level of activity during the conference and his/her appearance as being reduced (patient) or whole (person). The positions varied dynamically from being an active person, passive person, active patient, or passive patient and the health professionals, next-of-kin, and the older persons themselves contributed to the positioning. Conclusions: The findings showed how the institutional setting served as a purposeful structure or a confinement to patient participation.
Äldre personer med flera ohälsoproblem och komplexa vård- och omsorgsbehov är en ökande grupp i samhället. För att åstadkomma en vård och omsorg som svarar mot den enskilda personens behov är samverkan mellan olika vårdgivare och professioner en viktig utgångspunkt vid vård- och omsorgsplanering. I denna studie har vi undersökt hur delaktighet för patienter skapas vid vård- och omsorgsplaneringsmöten (VOP-möten) samt hur deltagarna upplever detta. Datamaterialet består av bandinspelade VOP-möten samt efterföljande intervjuer med mötesdeltagarna. I datamaterialet ingick dels möten som genomfördes av vård- och omsorgspersonal vars huvudsakliga arbetsuppgift är att genomföra vård- och omsorgsplaneringar (här kallade specialiserade vårdplaneringsteam), dels möten som genomfördes av personal som inte specifikt arbetade enbart med VOP-möten. De inspelade VOP-mötena analyserades utifrån dimensionerna aktiv-passiv, subjekt-objekt. I analysen belystes hur såväl patienternas, närståendes samt vård- och omsorgspersonalens förhållningssätt bidrog till den bild av patienten som framställdes under mötet. Resultatet presenteras utifrån följande kategorier: Att vara ett ”aktivt subjekt”, d v s att man är delaktig i sin vård- och omsorgsplanering och förväntas ta ansvar vid formulering av målsättningar; Att vara ett ”passivt subjekt” det vill säga patienten framstår som en hel person som lever i ett livssammanhang men som på grund av hälsoskäl eller påverkan i omgivningen inte är så delaktig vid VOP-mötet; Att vara ett ”aktivt objekt” vilket innebär att endast begränsade aspekter av personen framträder exempelvis genom att patienten bidrar till en beskrivning av sig själv som ett objekt; samt slutligen; Att vara ett ”passivt objekt” där patienten fråntas möjligheten att delta i bedömning eller planering av vård och omsorg. I resultatet beskrivs dessutom omständigheterna kring mötet, ”Samtalsramen”, samt deltagarnas upplevelser före, under och efter mötet. I resultatet framkom att patienterna i huvudsak var aktiva vid VOP-mötena och bemöttes som subjekt. Patienternas delaktighet underlättades i den här studien av att de var väl förberedda inför mötet, de visste vad mötet skulle handla om, flera hade tidigare erfarenheter av VOP-möten och de gavs möjlighet att berätta vem man var och hade varit. Patienterna beskrev i de efterföljande intervjuerna att de, inför VOP-mötet, kände en oro att självbilden skulle komma att förändras från självständighet till beroende. Patienterna beskrev i de flesta fall att de kände sig bekväma under mötet. Vidare framkom att patienterna efter mötet upplevde både att deras önskemål infriats, men också en medvetenhet om att livsavgörande beslut hade aktualiserats, vilket kunde föranleda såväl besvikelse som anpassning till en ny livssituation. Resultatet kan inte sägas representera hur VOP-möten generellt sett genomförs och upplevs. Begränsningar i datamaterialet består av att inspelningarna av VOP-möten och intervjuer ägde rum i ett område där det fanns god tillgång på korttidsplatser. Majoriteten av datamaterialet utgjordes också av möten med vårdpersonal som var särskilt erfarna och intresserade av arbetsuppgiften. Denna rapport kan därför sägas beskriva i huvudsak ”goda exempel” på vård- och omsorgsplaneringsmöten, d v s när det fungerar väl. Trots detta anser vi att den modell som beskriver hur patienterna positionerar sig och positioneras som aktiv/passiv, subjekt/objekt är giltig och möjlig att använda i alla typer av VOP-möten och kan tjäna som stöd för att förstå vad som händer och hur det händer i kommunikationsprocessen.
Äldre personer med flera och komplexa sjukdomstillstånd är en ökande grupp i samhället. För att kunna erbjuda målgruppen en god vård ställs krav på samverkan mellan professionsföreträdare och vårdverksamheter inom såväl öppen som sluten vård och omsorg. Administrativa frågor har på olika sätt dominerat utvecklingen. Nya rutiner för informationsöverföring har införts i Västra Götaland och informationen mellan vårdgivarna skickas i datoriserad form. Det här projektet belyser patienters/brukares perspektiv kring deltagande vid vårdplanering liksom vad som händer i samband med vårdplaneringsmöten ur de professionellas perspektiv med fokus på samverkan och patienters delaktighet. Studierna har genomförts under ledning av Eva Lidén, Med. Dr med inriktning mot omvårdnadsforskning och leg. Distriktssköterska, i samarbete med projektmedarbetare och referensgrupp med företrädare för olika professioner och verksamheter. Projektet har bestått av tre delstudier under åren 2009–2011. En kartläggning genomfördes 2008 inför starten av projektet. De tre delstudierna har haft som övergripande fokus att studera förutsättningar och hinder för samverkan mellan personal från olika professioner och organisationer liksom patienters/brukares delaktighet. Personal från hälso-/sjukvården, primärvård och kommunalt anställd vårdpersonal av olika kategorier liksom patienter/brukare har i studierna bidragit med värdefull information utifrån deras erfarenheter av att medverka i vårdoch omsorgsplaneringsmöten (VOP-möten) inför patienters utskrivning från sjukhus. I föreliggande slutrapport sammanfattas i korthet de två första delstudierna, som belyser hur organisations- och verksamhetsföreträdare ser på samverkan och patienters/brukares delaktighet liksom förutsättningar och hinder för deras medverkan vid vårdplanering (Lidén 2009; Bångsbo & Lidén 2010). Det huvudsakliga innehållet utgörs av resultatet av den tredje och sista delstudien, samt en diskussion över det sammanvägda resultatet av de tre delstudierna. Delstudie tre syftade till att belysa hur vård- och omsorgspersonal i reflektionsgrupper kommunicerar kring patienters behov och sitt professionella ansvarsområde vid VOP-möten.Syftet med studien var också att beskriva om och vilka förändringar i synsätt som deltagarna upplevde före och efter interventionen i form av handledda reflektionsgrupper med deltagare från kommun, primärvård samt slutenvård. Avsikten med reflektionsgrupperna vara att öka medvetenheten om kommunikativa processer som förekommer vid VOP-möten. Resultatet av delstudie tre visade att VOP-möten i stort fungerar bättre idag än tidigare och att varierande professionsperspektiv diskuterades. Dock dominerar det organisatoriska perspektivet, med stor betydelse för gränsöverskridande samverkan. Diskussionerna bidrog enligt informanterna till en bättre förståelse för andra organisationers villkor samt en ökad medvetenhet om betydelsen av patienter/brukares delaktighet vid VOP-möten. Det sammanvägda resultatet av de tre delstudierna visar att vårdplanering är en komplex verksamhet och det har blivit tydligt i projektet att det blivit en alltmer specialiserad uppgift vilket inte med automatik innebär ökad delaktighet för patienter/brukare. Dock underlättas samverkan då de professionella kontakterna blir färre. Personkännedom och kommunikation liksom kunskap och förståelse för andra organisationers verksamhet, bidrar till organisationsöverskridande samverkan enligt datamaterialet. Det finns goda intentioner att samverka mellan professionsoch verksamhetsföreträdare, både inom den egna organisationen och med andra organisationer. När personalen samverkar inför, under och efter VOP-möten kan patienter/brukares delaktighet understödjas och förbättras. Men detta förutsätter en medvetenhet hos personalen och ett understödjande förhållningssätt, där yrkesområden och professionellt ansvar kompletterar och överlappar oberoende av organisations- eller professionstillhörighet. Det finns en stor medvetenhet i datamaterialet om hur det ska vara för att vårdplanering ska fungera så bra som möjligt men det finns olika försvårande faktorer främst på organisationsnivå. Trots detta finns goda möjligheter för en ständigt pågående utveckling.
BACKGROUND: In Sweden, 72% of people with dementia live in ordinary housing. Of these, 50% receive home care services. Older people with dementia may benefit from developments in decision-making support which aim to facilitate their ability to communicate their personal needs and preferences with care managers and staff in home care services. In this study, we will test and evaluate the use of TalkingMats in Swedish municipal home care services for older people with mild to moderate dementia. TalkingMats is a low-technology communication tool, to help people with communication difficulties express their views. It uses a simple system of picture symbols which are placed on a textured mat. This study will provide insight into the extent to which TalkingMats benefits older people with dementia to feel more involved in decisions related to home care services. In addition, this study will assess the extent to which the use of TalkingMats promotes service providers' efforts to involve service recipients in decision making. The implementation of TalkingMats in home care services will also be studied.
METHODS: A parallel group, two-armed randomized controlled trial design in which TalkingMats and Usual Conversation Method will be compared. Two specific situations where older people with dementia must make decisions about home care services will be studied. First, a follow-up needs-assessment conversation between study participants and care managers will be studied. Second, a conversation between participants and home care staff regarding the delivery of the decided home care services will be studied. In addition, a qualitative approach will be used to gain an understanding of study participant and service provider experiences of the impact and implementation of TalkingMats.
DISCUSSION: The combined exploratory, descriptive, and experimental study design is considered an important strength which will facilitate multi-facetted knowledge production concerning the involvement and communication needs of older people with dementia generally and within the context of home care services specifically. Combining qualitative and quantitative methods will maximize our ability to assess the effects of TalkingMats.
TRIAL REGISTRATION: ClinicalTrials.gov ID: NCT05561998 . Registered in September 28, 2022.
BACKGROUND: According to Swedish law, older adults in Sweden should be able to live a good, safe, and independent life with social and healthcare provided, based on their individual needs. In assisted living in Swedish eldercare the environment affects the older adults' ability to participate in decision-making and strengthens their ability to feel meaningfulness. The ability of staff working in social and healthcare to invite older adults to participate varies. It is important to examine how older adults perceive their situation, as caregivers in eldercare tend to focus on routine work and experience difficulties in meeting the individual needs of older adults. The aim of this study was to explore how older adults in assisted living experienced participation in daily activities.
METHODS: A qualitative interview study was conducted in two municipalities in the western part of Sweden. An exploratory and inductive design was used. Individual interviews were conducted with 11 older adults living in two different assisted living facilities. The data were analysed using thematic analysis.
RESULTS: The interviews resulted in three themes: Being involved, Sense of well-being, and Influenced by the context. The older adults' experiences of participation were interpreted as feelings of being involved in daily life activities, and how they felt involved in their own care and nursing. Participation created prerequisites for well-being. Sense of well-being could be related to feelings of security and social community. The organisation and work environment of the healthcare staff had a great impact on their ability to increase the participation of the older adults. The older adults were aware of the everyday work situation of the providers of social and healthcare and were Influenced by the context.
DISCUSSION/CONCLUSION: Important conditions for a good quality of life and participation for the older adults are to be treated with respect, receive information, and be able to choose. The older adults expressed several good ideas for improvements and a willingness to be involved in the development of the organisation at different levels. It is essential to invite older adults in assisted living to participate in the design of care and nursing.