In his book "Hölderlin" Peter Härtling writes about a very famous German poet. Already in the first sentence Härlting´s narrator points out that he is not going to write a biography, but "perhaps an approach" - which means: Härtlings approach to Hölderlin. Here, this article takes its starting point, arguing that Härtlings writing about Hölderlin includes both biographical and autobiographical elemnets, as biographical writing described as an "approach" necessarily contains self-descriptions of the author. This becomes very evident when Härtling compares his own life-experiences to Hölderlin´s. Moreover it is totally obvious when the author reflects on his own way of writing about and portraying Hölderlin. In this literary process of approaching, Härtling´s narrator retrieves and invents Hölderlin. By literazing his literary portraits and images, Hölderlin seems to come alive by having his true image implyed. In this case, this is nothing but Härtling´s very own image of Hölderlin. On the whole even the process of ficitonalizating Hölderlin´s images by Härtling says more about the narrator himself than about Hölderlin. Härtling only knows Hölderlin as a character described by other authors or painters. This fact requires som clarification, namely that Härtling´s portraying can be nothing but an approach to a fictional character. Furthermore, it is important to notice that this approach takes place in the fictional space. This means that Härtling puts himself into this fictional space where he besomes a fictional character. More precisely, the ficitional characters of Hölderlin and Härtling are approached to each other in this fictional space, and in this very process, both the biographical aspects (related to Hölderlin) and the autobiographical aspects (related to Härtling) come up. Therefor I call this kind of writing "auto-biographical writing".

Den antologi som artikeln publiceras i bearbetar frågan om värderinger och led-kulturer (Leitkulturen) i Europa. Artikeln undersöker mot bakgrund av olika litterära verk hur begreppen 'skam' och 'skuld' bearbetas och under de senaste 200 åren har förändrats vad gäller valör och betydelse. Det visar sig att de har stor betydelse för en individs identitetskonstruktion, men att de förlorar sin betydelse pga en förandrad syn på just identiteten. I en värld där det finns en totalitet av sambanden och där allt befinner sig i ett allomfattande nätverk är individens gränser allt mer flytande, vilket korresponderar med att bl.a. moraliska begrepp tappar sin betydelse och kraft. Dagens värdedebatt är således inte bara konservativ vad gäller enskilda (moraliska) värderingar utan framför allt pga av att dessa värderingar kopplas till en föråldarad syn på individen där den inte uppfattas som splittrad och indragen i óändliga nätverk utan som avgränasad och överblickbar.

Felicitas Hoppes litterära verk har resan och resandet som centralt motiv. Artikeln analyserar F. Hoppes roman "Paradiese, Übersee" mot bakgrund av hennes specifika litterära stil och mot bakgrund av frågeställningen hur den resande européen gestaltas i samtidens tyskspråkiga litteratur. Det visar sig tydligt i Hoppes roman och även i hennes övrgia verk att européen alltid är "hemma" i sin europeiska bakgrund och tankevärld vilket gör att hen aldrig kan upptäcka världen utanför Europa som genuint nytt och annorlunda, utan enbart i en europeisk kontext. Detta är en existentiell insikt som ligger till grund för Hoppes konstnärliga arbete.

Trots alla samhälleliga och kulturella framsteg är fattigdom en av de viktigaste utmaningarna inom ramen för hållbar utveckling. Detta visar de nyaste socialvetenskapliga undersökningarna och analyserna i lika hög grad som de samtida skönlitteraturen. I boken "Armut" är det den samtidga tyskaspråkiga skönlitteraturen som undersöks med utgångspunkt i frågan hur det berättas om fattigdom inom skönlitteraturen idag. Det visar sig att det finns enorm bredd av varianter av fattigdom som belyses samtidigt som det står klart att den nyaste tyskspråkiga skönlitteraturen förstärkt behandlar fenomet fattigdom.

Boken har sin utgångspunkt i Bassam Tibis bok "Europa ohne Identität" (1998) och i den värdedebatt som förts och förs i Europa, i synnerhet i Tyskland och Österrike. På vilket sätt återspegla(t)s debatten i tyskspråkig litteratur är den ledande frågan och boken speglar mångfalden och intensiteten i denna fråga.