Biblioteken är en samhällsinstitution som både håller fast vid kärnidén och kontinuerligt förändras när det gäller utformningen av tjänster och i förhållandet till olika medier. En bibliotekarie citeras i en aktuell artikel: ”Vi står för boken men för alla andra medier också” (Skog och Blom, 2011). För att nå fram till barn och ungdomar, som är en viktig användargrupp, krävs att det finns flera vägar till läsande och informationskompetens. Mediebruket är mer varierat: ”Man läser boken, ser filmen och lyssnar på musiken”(ibid.). Internet och sociala media ingår i konceptet lika naturligt som att man anpassar den fysiska miljön till nya förutsättningar. Ökad betoning av mötesplatsfunktionen samtidigt som många nya media tillkommit ger ändrade förutsättningar för servicen. Ett exempel är att e-böcker och andra digitala media ökar samtidigt som behoven att exponera fysiska böcker minskar. En sådan förändringsprocess återfinns i flera länder i västvärlden. Mot den bakgrunden har vi i den senaste SOM-undersökningen ställt frågor om såväl e-böcker som sociala medier och användningen av bibliotekstjänster via Internet. Tillsammans ska svaren ge en bild av den sammansatta mediesituationen i dagens samhälle.
Förtroendet för bibliotek och bibliotekarier är gott. Vi har tidigare sett många tecken på detta, men i den senaste SOM-undersökningen har vi ställt direkta frågor om allmänhetens förtroende för verksamheten vid biblioteken. Det finns dock något av en motsättning mellan ett högt och ganska stabilt förtroende och allmänt positiva attityder å ena sidan och å andra sidan den långsiktiga tendensen till sjunkande användning och minskande utlåningstal.
The dissertation takes as a point of departure that 1945 is usually mentioned as a start for a new type of Swedish children’s literature. In the majority of handbooks in and reviews of the history of Swedish children’s literature this is repeated as a fact. A reason for this is that three famous authors of children’s literature in Swedish all had their breakthrough this year: Lennart Hellsing, Tove Jansson and Astrid Lindgren. They are regarded as the most important examples of the new type of children’s literature. Especially Astrid Lindgren’s Pippi Långstrump [Pippi Longstocking] has been seen as a symbol for the free child and for the revolt against the adult world and the stiff rules of etiquette. At the same time as 1945 has been assigned as the birth date for a new children’s literature the general view of the preceding period, between the two world wars, has been that it was stagnant and uninteresting. In this study, the hypothesis was that the new did not emerge from an empty space. After extensive reading of children’s literature from the time between the wars it was discovered that there were new tendencies in this literature similar to those ascribed to the literature from the period after 1945. A more detailed analysis was performed comparing Astrid Lindgren’s Pippi Långstrump with works by the Swedish author Ester Blenda Nordström and the Danish author Karin Michaëlis’. The results show that the children’s literature produced between the wars was much more complex than previously stated and has several characteristics similar to the literature produced after 1945. As a consequence it seems necessary to modify the notion of 1945 as the definite starting point for the modern Swedish children’s book. A comparative analysis of the three authors is used as verification in the thesis. The analysis use among others the theories of Bachtin about the “popular laugh culture” and shows that the main characters in the books by Nordström and Michaëlis to the same extent as Pippi Långstrump illustrates the norm-breaking and independent child. The similarities between the work of Astrid Lindgren and Nordström and Michaëlis are obvious in terms of content as well as in expressions and type of language. The main focus in this dissertation is a textual analysis against a background of social context analysis. The conclusions state that there clearly were predecessors to the work of Astrid Lindgren. To simply state that 1945 was the year when the modern children’s book was born thus no longer seems relevant.