This paper introduces the symposium Active citizenship for whom? On democratic education in the upper secondary school, from a national Swedish project that set out to explore democratic education in various upper secondary school programmes. The aim of the paper is to provide a context for the empirical results from the project, by presenting central themes, concepts, discussions and results in the area of democratic education in upper secondary and secondary education. Citizenship and democracy in formal schooling and young people’s initiatives to influence and pursue these issues in school and also other settings are two central themes explored in the paper. In particular, we bring together research on the teaching of citizenship and democracy with research focussing on the attempts of young people to influence and make a difference in school and other parts of society. The paper also provides an overview to the design of the research project and the relations between the empirical papers that are to be presented at the symposium.

This article provides an overview and analysis of the relationship between gender, educational policy, and governance in Scotland and Sweden and the two countries’ response to European Union and global legislative and policy change. In Scotland, gender is mainly invisible in recent policies on inclusion, achievement beyond academic attainment, and the idealisation of the child. Gender is thus marginalised within a range of factors contributing to social in/equality. In Sweden, in contrast, gender has higher visibility in policy and governance as both an indicator of democracy and a means of preserving social democratic consensus and prosperity. However, recently its privileged position has come under attack. We draw on social capital, gender, and policy theory to analyse the range of influences on gender and educational governance in the two countries including that of the social capital of organised feminism.

Vad är egentligen didaktik och allmändidaktik? Vad betyder de för undervisning och lärande i en postmodern värld där möten mellan kulturer blir allt vanligare, där internationella jämförelser av prestationer alltmer styr och där kunskapsutvecklingen i allt snabbare takt utmanar skolans arbete?

Allmändidaktik är den benämning som samlar dylika frågor, med undervisning och lärande i förgrunden. Inom allmändidaktiken möter vi aspekter på undervisning och lärande som inte är knutna till specifika skolämnen. Allmändidaktik står istället för det vetande som hör till själva lärarskapet, såsom lärarens professionella utveckling, klassens sociala liv och skolans samhälleliga kontext.

Boken erbjuder en helhetsorienterad presentation av forskningsgrundad kunskap inom allmändidaktik. Den riktar sig till studerande, lärare och forskare i nordiska lärarutbildningar och andra pedagogiska utbildningar från grundutbildning till högskola. Den vänder sig även till verksamma lärare som vill uppdatera och förkovra sig inom bokens tema. Därför är boken också tänkt att kunna användas inom lärares fortsatta kompetensutveckling.

Drawing on a study of a Swedish secondary school with a heterogeneous intake, this article provides an analysis of the social relations and segregation within an individual school. As shown in the analysis, young people from different socio-economic backgrounds were largely separated in school, differently positioned and in conflict with each other. The pupils typically referred to the segregation and conflict as ethnic, although strongly underpinned by economics and class. Some of the pupils’ and staff’s wish for a less segregated schooling suggested potential openings for the relations between the groups. However, this was judged to go against the will of resourceful groups of parents with whom the school leadership felt they had to comply. Central to this was parents’ freedom to choose the school, which worked in this context to further the segregation within the particular school.

Med det här numret av Nordisk Pedagogik avslutas det tema om forskningsprocessen och forskarpraktiken som startade 2003. Upprinnelsen till temat handlade i hög grad om doktoranders och unga forskares situation. I en tid då de snabbt måste ta sig igenom forskarutbildningen och därmed riskerar att ha mindre tid för utbyte med andra, när stora grupper av seniora forskare dessutom lämnar verksamheten för att gå i pension, kändes det angeläget att lyfta fram och diskutera erfarenheter som gjorts av verksamma forskare. Tanken var att samla bidrag kring sådant som är centralt i forskarpraktiken, men tenderar att falla utanför det som tas upp i traditionella texter och därmed lever som outtalade erfarenheter inom forskarsamfundet. Temat omfattar totalt fem artiklar. Gemensamt för dem alla är att författarna delar med sig av egna erfarenheter i diskussionen av de förhållanden och frågor de tar upp. David Hamilton öppnade temat (3/2003) med bidraget «Time and tradition: resolving tensions in the organisation of doctoral training in Sweden». I bidraget diskuteras forskarutbildningens förändrade villkor i Sverige och vad de innebär för doktorsavhandlingars innehåll och form. Hamilton analyserar särskilt spänningen mellan avhandling som ’masterpiece’ respektive ’apprentice piece’, och artikeln mynnar i ett förslag om utveckling av den senare till en serie av ’progress papers’. Förslaget kommenteras och diskuteras vidare utifrån förhållanden i andra nordiska länder av Vibeke Grøver Aukrust, Karen Borgnakke och Pertti Kansanen. Temats andra bidrag – «The joy and despair of writing» (2/2004) – tar upp skrivprocessens glädje och vedermödor. Staffan Larsson relaterar i sitt bidrag vetenskapligt skrivande till skönlitterärt. Utifrån detta tar han upp olika sätt att förhålla sig till och organisera arbetet för att befrämja skrivandet. I bidraget betonas också läsarnas betydelse och hur de kan bidra till att utveckla texter. Per Lauvås och Gunnar Handal står för temats tredje artikel, «Optimal use of feedback in research supervision with master and doctoral students» (3/2005). Mot bakgrund av tidigare forskning samt egna och kollegors erfarenheter diskuterar de handledning i ett antal konkreta punkter. Innehållet vänder sig till såväl handledare som handledda. Temats fjärde bidrag handlar om internationell publicering, «Skriva artiklar för vetenskapliga tidskrifter?» (4/2005). Karl-Georg Ahlström diskuterar bedömningar utifrån en analys av bidrag till Scandinavian Journal of Educational Research, vilken han sedan många år är svensk redaktör för. Ahlström knyter också an till frågor han under årens lopp fått om vad som krävs för att bidrag skall accepteras. Temats sista bidrag, «Collective ethnography, joint experiences and individual pathways», publiceras i detta nummer. Här beskriver och analyserar Tuula Gordon, Pirkko Hynninen, Elina Lahelma, Tuija Metso, Tarja Palmu och Tarja Tolonen den form av gemensamt forskningsarbete – collective etnography – som de arbetat med. Mot bakgrund av upprinnelsen till det längsgående temat och tanken att bidra till synliggörandet av gemensamma erfarenheter, känns detta finska bidrag som en osedvanligt passande avslutning.

This article takes as a starting point the segregation of urban areas and discusses schooling in the neighbourhoods typically associated with problems and challenges, in order to explore young people's responses to their schooling and social positions. Such responses include individual acts, such as rejecting further schooling or dismissing the local school in favour of prestigious ones, as well as the development of shared understandings and collective formations. The article focuses in particular on young people's responses through aesthetic practices, informal education and public political actions. Although research suggests that youths in poor areas are increasingly individualised and shows that schools provide them with little help to understand and act upon their circumstances in school, the analyses here also bring to light young people's rather strong belief in collective actions; students' formations of resistance groups and political knowledge appear as crucial resources, and, although scarce, teacher support and teaching about political actions appear as important.