Introduction: Sepsis is life threatening and requires urgent healthcare to reduce suffering and death. Therefore it is important that septic patients are identified early to enable treatment.

Aim: To investigate to what extent EMS personnel identified patients with sepsis using the “BAS 90-30-90” model, and to describe assessments and medical procedures that were undertaken by the personnel.

Methods: This was a retrospective study where 185 EMS medical records were reviewed. The inclusion was based on patients who were later diagnosed with sepsis in the hospital.

Results: A physician assessed the patients in 74 of the EMS cases, which lead to exclusion of these records in regard to the EMS personnel’s ability to identify sepsis. The personnel documented suspicion of severe sepsis in eight (n=8) of the remaining 111 records (7.2%). The proportion of patients ˃65 years of age was 73% (n=135) of which 37% (n=50) were over 80 years old. Thirty-nine percent (39%, n=72) were females. The personnel documented blood pressure in 91% (n=168), respiratory rate in 76% (n=140), saturation in 100% (n=185), temperature in 76% (n=141), and heart rate in 94% (n=174) of the records. Systolic blood pressure <90 mmHg was documented in 14,2% (n=24), respiratory rate ˃30 in 36% (n=50), saturation <90 in 49%  (n=91), temperature >38°C in 37.6% (n=53), and heart rate ˃90 in 70% (n=121) of the records. Documented medical procedures and treatments were intravenous lines (70%, n=130), intravenous fluids (10%, n=19) and administration of oxygen (72%, n=133).

Conclusion: The EMS personnel identified only a few septic patients with the help of the BAS 90-30-90 model when all three criteria would be met for severe sepsis. Either advanced age (>65 years), fever (>38°C) or tachypnea (˃20 breaths/min) appeared to increase the personnel’s suspicion of sepsis. Oxygen, but not intravenous fluids, was given in an adequate way.

Introduction:  Sepsis  is life threatening  and  requires  urgent healthcare  to reduce  suffering  and death. Therefore it is important that septic patients are identified early to enable treatment.

Aim: To investigate to what extent EMS personnel identified patients with sepsis using the "BAS

90-30-90"  model, and to describe assessments and medical procedures that were  undertaken by the personnel.

Methods: This was a retrospective study where  185 EMS medical records were  reviewed. The inclusion was based on patients who were later diagnosed with sepsis in the hospital.

Results: A physician assessed the patients  in 74 of the EMS cases, which lead to exclusion  of these  records  in  regard  to  the  EMS  personnel's  ability  to  identify  sepsis.  The  personnel documented  suspicion  of severe sepsis in eight (n=8) of the remaining 111 records (7.2%). The proportion  of patients  065 years  of age was 73% (n=135)  of which  37% (n=50) were over 80 years  old. Thirty-nine percent  (39%,  n=72)  were  females. The  personnel  documented blood pressure   in  91%  (n=168),  respiratory   rate  in  76%  (n=140),   saturation   in  100%  (n=185), temperature  in 76%  (n=141),  and  heart  rate  in  94%  (n=174)  of  the  records.  Systolic  blood pressure  <90 mmHg  was  documented  in 14,2%  (n=24),  respiratory  rate  030 in 36%  (n=50), saturation <90 in 49%   (n=91). temperature >38°C in 37.6% (n=53), and heart rate 090 in 70% (n=121) of the records. Documented medical procedures and treatments were intravenous  lines (70%, n=130), intravenous  fluids (10%, n=19) and administration  of oxygen (72%, n=133).

Conclusion:  The EMS personnel identified  only a few septic patients  with the help of the BAS

90-30-90  model when  all three criteria  would  be met for severe  sepsis. Either  advanced age (>65  years),   fever   (>38°C)   or  tachypnea (020  breaths/min)   appeared   to   increase  the personnel's suspicion  of sepsis. Oxygen, but not intravenous  fluids, was given in an adequate way.

Introduction: Bacteraemia is a first stage for patients risking conditions such as septic shock. The primary aim ofthis study is to describe factors in the early chain of care in bacteraemia, factors associated with increased chanceof survival during the subsequent 28 days after admission to hospital. Furthermore, the long-term outcome wasassessed.

Methods: This study has a quantitative design based on data fromEmergencyMedical Services (EMS) and hospitalrecords.

Results: In all, 961 patients were included in the study. Of these patients, 13.5% died during the first 28 days. TheEMS was more frequently used by non-survivors. Among patients who used the EMS, the suspicion of sepsis alreadyon scene was more frequent in survivors. Similarly, EMS personnel noted the ESS code “fever, infection”more frequently for survivors upon arriving on scene. The delay time fromcall to the EMS and admission to hospitaluntil start of antibiotics was similar in survivors and non-survivors. The five-year mortality rate was 50.8%.Five-year mortalitywas 62.6% among those who used the EMS and 29.5% among those who did not (p b 0.0001).

Conclusion: This study shows that among patientswith bacteraemiawho used the EMS, an early suspicion of sepsisor fever/infection was associated with improved early survival whereas the delay time from call to the EMSand admission to hospital until start of treatment with antibiotics was not. 50.8% of all patients were deadafter five years.

Ambulanssjukvården i Sverige saknar nationella riktlinjer. En konsekvens av detta är brister i tillgängligheten vilket fått allvarliga konsekvenser för flera personer under den senaste tiden. En av dem är Maximilian och hans mamma som blev påkörda på trottoaren av en 23-årig förare som hade tappat kontrollen över sin bil. Det tog nästan en timme innan pojken flögs till sjukhus med helikopter från olycksplatsen på Tjörn utanför Stenungsund. Maximilian blev bara tio veckor.

Tiden från larm till dess att ambulans kommer har ökat dramatiskt de senaste tio åren i Västra Götaland. Samtidigt bedöms allt fler i behov av snabb utryckning. Kompetens finns att råda bot på detta – om den tillåts styra utvecklingen, skriver bland andra professor Johan Herlitz.

Purpose:  There is a lack of knowledge  about the early phase of severe infection. This reportdescribes the early chain of care in bacteraemia as follows:  (a) compare patients who were and were not transported by the Emergency Medical Services (EMS); (b) describe various aspects of the EMS chain; and (c) describe factors of importance for the delay to the start ofintravenous antibiotics. It was hypothesized that, for patients with suspected sepsis judged by the EMS clinician, the delay until the onset of antibiotic treatment would be shorter.

Basic Procedures: All  patients  in the Municipality of Gothenburg  (Sweden) with apositive blood culture, when assessed at the Laboratory of Bacteriology in the Municipality of Gothenburg, from February 1 through April 30, 2012 took part in the survey.

Main Findings/Results:  In all, 696 patients fulfilled the inclusion criteria. Their mean agewas 76 years and 52% were men. Of all patients, 308 (44%) had been in contact with the EMS and/or the emergency department (ED). Of these 308 patients, 232 (75%) were transported by the EMS and 188 (61%) had “true pathogens” in blood cultures. Patients who were transported by the EMS were older, included more men, and suffered from more severe symptoms  and signs.The EMS nurse  suspected sepsis in only six percent of the cases. These patients had a delay from arrival at hospital until the start of antibiotics of one hour and 19 minutes  versus three hours and 21 minutes among the remaining patients (P = .0006). The corresponding figures for cases with “true pathogens” were one hour and19 minutes  versus three hours and 15 minutes  (P = .009).

Conclusion:  Among patients with bacteraemia, 75% used the EMS, and these patients were older, included more men, and suffered from more severe symptoms  and signs. The EMS nurse  suspected sepsis in six percent of cases. Regardless  of whether or not patients with true pathogens  were isolated,  a suspicion of sepsis by the EMS clinician at thescene was associated with a shorter delay to the start of antibiotic treatment.

Patienters hjärtstopp utanför sjukhus orsakar lidande och död. Det påverkar även närståendes fortsatta livssituation. Bakgrund: För ambulanspersonal kan det vara svårt ta etiskt riktiga beslut vid vård av patient med hjärtstopp. I balansen mellan nytta och risk med återuppliv-ning är det svårt att avgöra vad som är rätt eller fel och när det är meningslöst eller emot patientens vilja. De drabbades erfarenheter, och ett normativt per-spektiv, kan bidra med kunskap om vad etiskt god vård vid hjärtstopp kan vara. Syfte: Att beskriva vad det innebär att överleva hjärtstopp utanför sjukhus re-spektive närvara vid närståendes hjärtstopp, samt belysa de etiska aspekter och problem som framträder. Metod: Kvalitativa intervjuer med fenomenologisk livsvärldsansats. Nio över-levande patienter och sju närstående intervjuades. Resultat: Överlevande patienter beskriver hur ogripbart det är att drabbas av hjärtstopp och hur uppvaknandet ur medvetslösheten innebär vilsenhet och för-lust av sammanhang. Efteråt, via andra människors berättelser och egna minnen, söker överlevande efter sammanhang så att händelsen och livssituationen kan ges mening och förklaring till tankar, känslor och upplevelser. I det fortsatta li-vet finns existentiell otrygghet där identiteten och meningen i livet omvärderas i takt med en växande insikt om hur kroppen påverkats. Där finns tacksamhet och glädje över välbefinnande och trygghet i ett förändrat liv där det passerade livs-hotet införlivas i ett liv där nära relationer blivit viktigare. Närstående upplever patientens hjärtstopp som overkligt. Tiden tycks stanna upp. Samtidigt är verk-ligheten extremt påtaglig med ett överväldigande, ensamt ansvar med känsla av otillräcklighet. Ambulanspersonalens ankomst väcker närståendes hopp om att patienten ska överleva, samtidigt som allt är kaotiskt, ångestfyllt och omtumlan-de då närstående kastas mellan hopp och misströstan. Livets grundvalar skakas om. Efter händelsen finns frågor och oro. Närståendes ensamhet i sorg eller oro för den överlevandes framtid, riskerar att leda till uppoffringar av egna behov. Slutsats: I det akuta skedet är det svårt att avgöra om patienten kan räddas till ett fortsatt acceptabelt liv varför återupplivningsförsök bör göras vid behand-lingsbara hjärtstopp. Undantagsvis är det rätt att avstå från, eller avbryta, åter-upplivning och vid förekomst av giltigt förhandsdirektiv är det primära att främ-ja en värdig död. Ambulanssjuksköterskor kan antas kunna ta ett utökat etiskt ansvar när det gäller beslutsrätten att avstå/avbryta återupplivning vid hjärtstopp och i eftervården av överlevande patienter kan ambulanspersonal hjälpa till att återskapa förlorade sammanhang. Ett rimligt vårdansvar för närstående är att ge stöd i krissituationen, dels under pågående återupplivning och dels då patienten avlidit. Däremot är hjärtlungräddning utförd som en ritual för närstående skull inte att betrakta som ett gott akut vårdande.

Out-of-hospital cardiac arrest (OHCA) is a lethal health problem that affects more than half a million people in the United States and Europe each year. As resuscitation attempts are unsuccessful in most of the cases, ambulance professionals often face the needs of bereaved family members. Decisions to continue or terminate resuscitation attempts at OHCA are influenced by factors other than patient clinical characteristics, such as the personnel’s knowledge, attitudes, and beliefs regarding family emotional preparedness. Research exploring how ambulance personnel are affected by family dynamics and the emotional context, and how they are able to provide care for bereaved family members is sparse. It is also a lack of research into why ambulance professionals sometimes administer physiologically futile cardiopulmonary resuscitation (CPR) to patients with cardiac arrest to benefit family members. This way of meeting families’ grief reactions implies ethical problems. Based on an empirical study of ambulance professional’s experiences of caring for families when patients suffer cardiac arrest and sudden death, and an ethical analysis exploring arguments for providing physiologically futile CPR, the issue of caring for bereaved family members in ethical good and bad ways is explored. The empirical study results show that ambulance personnel experience a concomitant responsibility, sometimes failing to prioritize between responsibilities as a result of their own perceptions, feelings and reactions. Moving from patient care to family care imply a movement from well-structured guidance to a situational response where the personnel are forced to balance between interpretive reasoning and a more direct emotional response at their own discretion. With such affective response in decision-making, the personnel risk erroneous conclusions and care relationships with elements of dishonesty, misguided benevolence and false hopes. The ability to recognize and respond to people’s existential questions and needs is essential, and dependent on the ambulance personnel’s balance between closeness and distance, and on their courage to meet emotional expressions of the families, as well as the personnel’s own vulnerability. A need for ethical competence is invoked by the presence of family members, placing great demands on mobility in the decision-making process, between medical care of the patient and caring for family members. The conclusion is that the strategy of ambulance professionals in the care of bereaved family members should be to avoid additional suffering by focusing on the relevant care needs of the family members and provide support, arrange for a peaceful environment and administer acute grief counseling at the scene, which might call for a developed ethical caring competence. Opportunities to reflect on these situations within a framework of care ethics, continuous moral education, and clinical ethics training are needed. Ambulance personnel also need training in awareness of the needs of families suffering sudden bereavement, as well as support and help to deal with personal discomfort.

Överlevare av plötsligt hjärtstopp utanför sjukhus är en unik och växande patientgrupp. Men hur blir livet efteråt? Frågeställningen finns med i den forskning Anders Bremer bedriver och som tidigare i år utmynnade i en avhandling. I syfte att beskriva samtliga inblandades erfarenheter vid plötsligt hjärtstopp intervjuade han överlevare, närstående och ambulanspersonal, som inte sällan ställs inför etiska frågeställningar vid hjärtstopp.

WHO uppskattar att 450 000 människor årligen avlider i världen till följd av drunkning, varav majoriteten är barn. Hjärtstopp och plötslig död som orsakas av drunkning är betydligt vanligare i låginkomstländer. Detta innebär att många liv går förlorade till följd av drunkningsolyckor, samtidigt som fattiga länder drabbas särskilt hårt. Mot bakgrund av detta framträder den etiska frågan: Hur kan fler liv räddas? Även rättviseprincipen blir viktig och bör rimligen föranleda åtgärder för att förhindra drunkning och rädda drunkningsoffer i särskilt utsatta delar av världen. Vilket ansvar har vi i Sverige för detta arbete?

Etiker använder ofta drunkning som exempel för att tydliggöra den moraliska plikten att rädda liv. Vid ett drunkningstillbud kräver denna plikt specifika förmågor, mod och självuppoffring. Ett fullgörande av plikten kan å ena sidan riskera egna förluster och ytterst det egna livet, och å andra sidan ge belöning i form av självaktning och framför allt minskat lidande och död för andra. Plikten att göra allt för patientens bästa grundas i godhetsprincipen som innebär att främja nyttan för den drabbade, samtidigt som riskerna med fortsatta återupplivningsförsök övervägs i ett senare skede. Här framträder den etiska frågan: Hur kan liv räddas, samtidigt som överlevnad till ett ovärdigt liv minimeras?

WHO uppskattar att 450 000 människor årligen avlider i världen till följd av drunkning, varav majoriteten är barn. Hjärtstopp och plötslig död som orsakas av drunkning är betydligt vanligare i låginkomstländer. Detta innebär att många liv går förlorade till följd av drunkningsolyckor, samtidigt som fattiga länder drabbas särskilt hårt. Mot bakgrund av detta framträder den etiska frågan: Hur kan fler liv räddas? Även rättviseprincipen blir viktig och bör rimligen föranleda åtgärder för att förhindra drunkning och rädda drunkningsoffer i särskilt utsatta delar av världen. Vilket ansvar har vi i Sverige för detta arbete? Etiker använder ofta drunkning som exempel för att tydliggöra den moraliska plikten att rädda liv. Vid ett drunkningstillbud kräver denna plikt specifika förmågor, mod och självuppoffring. Ett fullgörande av plikten kan å ena sidan riskera egna förluster och ytterst det egna livet, och å andra sidan ge belöning i form av självaktning och framför allt minskat lidande och död för andra. Plikten att göra allt för patientens bästa grundas i godhetsprincipen som innebär att främja nyttan för den drabbade, samtidigt som riskerna med fortsatta återupplivningsförsök övervägs i ett senare skede. Här framträder den etiska frågan: Hur kan liv räddas, samtidigt som överlevnad till ett ovärdigt liv minimeras?

Denna fenomenologiska livsvärldsstudie beskriver sju närståendes erfarenheter av att en nära person drabbats av hjärtstopp i hemmet eller ute i samhället. Resultatet visade hur närstående plötsligt upplevde kontrollförlust och en känsla av overklighet. De upplevde sig ensamt ansvariga, otillräckliga och med svårigheter att möta ett överväldigande ansvar. I den ensamma och utsatta situationen blev allt kaotiskt, ångestfyllt och omtumlande. När ambulanspersonal anlände väcktes närståendes hopp. Beroende på vilken föreställning eller kunskap närstående hade om patientens tillstånd kastades de mellan förhoppningar om överlevnad och tvivel över det meningsfulla med livräddande åtgärder. Efter händelsen kände sig närstående ofta lämnade ensamma med oro och frågor inför framtiden. Oron motverkade välbefinnande och hotade viktiga värden i ett gott liv eftersom de riskerade att bli ensamma i sorg efter den döde, eller i oro för den överlevandes framtid. Närstående försummade egna och viktiga behov. Resultatet visar att ambulanspersonal har en prima facie plikt att stödja närstående i samband med en patients hjärtstopp och död. Detta förutsätter uppmärksamhet, känslighet och öppenhet inför närståendes outsagda eller uttryckliga frågor och behov. Vid dödsfall i hemmet bör ambulanspersonal finnas till hands så länge som det krävs för att hjälpa närstående i kris.

När en person drabbas av plötsligt hjärtstopp gör sjukvårdspersonal i regel allt för att få igång hjärtat igen. Ibland kan det dock vara mer etiskt försvarbart att avstå från HLR. Här får vi inblick i Svenska Läkaresällskapet, Svensk sjuk-sköterskeförening och Svenska HLR-rådets etiska riktlinjer, som stöd till sjukvårdspersonalens ställningstagande om HLR ska påbörjas eller inte och skälen som kan motivera ett ställningstagande att avstå.

Behovet av specialistutbildade sjuksköterskor ökar. I den här boken presenteras tolv utbildningar som leder till en examen som specialistsjuksköterska eller barnmorska. Vidare ger boken en inblick i vad de olika yrkena innebär. Boken presenterar arbetsplatser och karriärvägar och ger också konkreta exempel på vad specialistsjuksköterskor eller barnmorskor kan komma att möta en vanlig dag på jobbet. Därutöver presenteras Högskoleverkets examensmål för respektive inriktning samt länkar till fastställda kompetensbeskrivningar. Kapitlet "Specialistsjuksköterska med inriktning mot ambulanssjukvård" beskriver professionen, utbildningen och utmaningar inför framtiden.

Aim: To describe and interpret patients’, family members’ and ambulance personnel’s experiences with regard to survival, attendance, and caring at cardiac arrests and deaths, and to analyze ethical conflicts that arise in relation to families and how the personnel’s ethical competence can affect caring and the ability to handle ethical problems. Method: The three interview studies were guided by a reflective lifeworld approach grounded in phenomenology and analyzed by searching for the essence of the phenomenon in two studies and by attaining a main interpretation in one study. In the fourth study, the general approach was supplemented by “reflective equilibrium” that guided the ethical analysis. Results: The survivors are striving towards a good life by means of efforts to reach meaning and coherence, facing existential fear and insecurity as well as gratitude and the joy of life. Family members lose everyday control through feelings of unreality, inadequacy and overwhelming responsibility. Ambulance personnel’s care mediates hope and despair until the announcement of survival or death. After the event, family members risk involuntary loneliness and anxiety about the future. For the ambulance personnel, caring for families involves a need for mobility in decision making, forcing the personnel to balance their own perceptions, feelings and reactions against interpretative reasoning. To base decision making on emotional reactions creates the risk of erroneous conclusions and a care relationship with elements of dishonesty, misdirected benevolence and false hopes. Identification with family members can promote recognition of and response to their existential needs, but also frustrate meeting family members emotions’ and handling one’s own vulnerability and inadequacy. It was found that futile cardiopulmonary resuscitation, administered to patients for the benefit of family members, is not an acceptable moral practice, due both to norms of not deliberately treating persons as mere means and to norms of taking care of families. Conclusions: Ethical conflicts exist when it comes to conveying realistic hope, relief from guilt, participation, responsibility for decision making, and fairness in the professional role. Ambulance personnel need support to enhance ethical caring competence and to deal with personal discomfort, as well as clear guidelines on family support.

Svenska Hjärt-lungräddningsregistret innehåller sedan länge beskrivande data med kontinuerliga variabler som ålder och tidsfördröjningar till påbörjande av behandling. Det innehåller också kategoriska variabler om defibrillerbar rytm, hjärtstoppets inträffande i hemmet, kardiell etiologi etc. Cerebral funktion registreras med CPC-score. Sedan 1 maj 2013 kompletterades registret med patientskattningar och mätningar av kvalitativa livskvalitetsvariabler. Den hälsorelaterade livskvaliteten kommer framledes att bedömas med det generiska instrumentet Euro Quality Life Scale (EQ-5D-5L) som mäter rörlighet, egenvård, vardagsaktiviteter, smärta-obehag och ängslan-depression. Dessutom används EQ-VAS för skattning av upplevd hälsa. Ängslan, oro och depression kommer mer detaljerat att bedömas med The Hospital Anxiety and Depression Scale (HADS). Utöver detta inhämtas data om kognitiv funktion och sysselsättning, totalt sju frågor med fasta svarsalternativ. Denna uppföljning av livskvaliteten hos överlevande efter hjärtstopp är en intensifiering av det rutinmässiga omhändertagandet av patientgruppen. Men framför allt innebär detta initiala och systematiska inhämtande av kvalitativa data från patienterna själva en möjlighet att tidigt upptäcka hur de mår och de behov av uppföljande vård och stöd som kan finnas. Genom registrets datainsamling ges även anhöriga en möjlighet att diskutera problem relaterade till den överlevandes situation. Med den utökade datainsamlingen kommer ny och viktig kunskap om patientgruppens cerebrala funktion och hälsorelaterade livskvalitet att genereras över tid, till gagn för patienter och anhöriga.

Att som vårdpersonal medverka i s.k. dokusåpor är förknippat med en rad etiska problem. Kan dessa problem lösas på ett etiskt försvarbart sätt, dvs. så att patienters och närståendes rätt till värdighet, integritet och autonomi säkerställs? Slutsatsen är att detta inte är möjligt. Risken att tillfoga skada är större än den potentiella nyttan.

Global rating scales are useful to assess clinical competence at a general level based on specific word dimensions.The aim of this study was to translate and culturally adapt the Paramedic Global Rating Scale, and to contributevalidity evidence and instrument usefulness in training results and clinical competence assessments of studentsundergoing training to become ambulance nurses and paramedics at Swedish and Finnish universities. The studyincluded translation, expert review and inter-rater reliability (IRR) tests. The scale was translated and culturallyadapted to clinical and educational settings in both countries. A content validity index (CVI) was calculated usingeight experts. IRR tests were performed with five registered nurses working as university lecturers, and with sixclinicians working as ambulance nurses. They individually rated the same simulated ambulance assignment.Based on the ratings IRR was calculated with intra-class correlation (ICC). The scale showed excellent CVI foritems and scale. The ICC indicated substantial agreement in the group of lecturers and a high degree of agreementin the group of clinicians. This study provides validity evidence for a Swedish version of the scale, supportingits use in measuring clinical competence among students undergoing training to become ambulancenurses and paramedics.

Purpose: Approximately 10 000 people in Sweden suffer from sudden cardiac arrest outside the hospital each year. Cardiopulmonary resuscitation (CPR) is started in about half of the cases. Treatment of patients with cardiac arrest in a pre-hospital context is complex and focus is placed first and foremost on the patient because of the acute and life-threatening condition. For relatives, it is a traumatic and upsetting experience to be present when a family member suffers from cardiac arrest. The purpose of this study was therefore to describe family members experiences of an out-of-hospital cardiac arrest (OHCA) situation and how the ambulance staff cared for them.

Methods: This pilot study had a qualitative design, based on six individual interviews with family members who were present when the patient suffered OHCA. The interviews were conducted with an initial open-ended question and follow-up questions based on the responses. The data were analysed by qualitative content analysis with an inductive approach. The analysis generated subcategories, which were clustered into seven main categories.

Results: The result describes the informants’ situation management, responsibility handover and their hope and hopelessness in the situation. The result also describes the staff’s care of family members by the categories closeness and distance, confirmation and exclusion, caring relationship and answered and unanswered questions. Family members described the OHCA situation as traumatic with feelings of panic, uncertainty, unreality, but also calm and rationality. Contentedness and gratitude for the ambulance staffs caring approach emerged. However, family members sometimes were not allowed to decide if they wanted to witness the resuscitation attempts or not, and a lack of information led to unnecessary frustration.

Conclusions: Family members often have a need to talk to someone about their experiences of the OHCA situation, express their views on the care that was provided and receive feedback afterwards. Further research on family members’ situation at OHCAs is of great importance for the development of ambulance staff’s skills in caring approaches.

INTRODUCTION: Out-of-hospital cardiac arrest (OHCA) is a lethal health problem that affects between 236,000 and 325,000 people in the United States each year. As resuscitation attempts are unsuccessful in 70-98% of OHCA cases, Emergency Medical Services (EMS) personnel often face the needs of bereaved family members. PROBLEM: Decisions to continue or terminate resuscitation at OHCA are influenced by factors other than patient clinical characteristics, such as EMS personnel's knowledge, attitudes, and beliefs regarding family emotional preparedness. However, there is little research exploring how EMS personnel care for bereaved family members, or how they are affected by family dynamics and the emotional contexts. The aim of this study is to analyze EMS personnel's experiences of caring for families when patients suffer cardiac arrest and sudden death. METHODS: The study is based on a hermeneutic lifeworld approach. Qualitative interviews were conducted with 10 EMS personnel from an EMS agency in southern Sweden. RESULTS: The EMS personnel interviewed felt responsible for both patient care and family care, and sometimes failed to prioritize these responsibilities as a result of their own perceptions, feelings and reactions. Moving from patient care to family care implied a movement from well-structured guidance to a situational response, where the personnel were forced to balance between interpretive reasoning and a more direct emotional response, at their own discretion. With such affective responses in decision-making, the personnel risked erroneous conclusions and care relationships with elements of dishonesty, misguided benevolence and false hopes. The ability to recognize and respond to people's existential questions and needs was essential. It was dependent on the EMS personnel's balance between closeness and distance, and on their courage in facing the emotional expressions of the families, as well as the personnel's own vulnerability. The presence of family members placed great demands on mobility (moving from patient care to family care) in the decision-making process, invoking a need for ethical competence. CONCLUSION: Ethical caring competence is needed in the care of bereaved family members to avoid additional suffering. Opportunities to reflect on these situations within a framework of care ethics, continuous moral education, and clinical ethics training are needed. Support in dealing with personal discomfort and clear guidelines on family support could benefit EMS personnel.

When patients suffer out-of-hospital cardiac arrests (OHCA), significant others find themselves with no choice about being there. After the event they are often left with unanswered questions about the life-threatening circumstances, or the patient’s death, or emergency treatment and future needs. When it is unclear how the care and the event itself will affect significant others’ well-being, prehospital emergency personnel face ethical decisions. In this article we describe the experiences of significant others present at OHCA, focusing on ethical aspects and values. Using a lifeworld phenomenological approach, 7 significant others were interviewed. The essence of the phenomenon of OHCA can be stated as unreality in the reality, which is characterized by overwhelming responsibility. The significant others experience inadequacy and limitation, they move between hope and hopelessness, and they struggle with ethical considerations and an insecurity about the future. The study findings show how significant others’ sense of an OHCA situation, when life is trembling, can threaten values deemed important for a good life.

The primary responsibility of prehospital emergency personnel at out-of-hospital cardiac arrests (OHCA) is to provide lifesaving care. Ethical considerations, decisions, and actions should be based in the patient's beliefs about health and well-being. In this article, we describe patients' experiences of surviving OHCA. By using a phenomenological approach, we focus on how OHCA influences patients' well-being over time. Nine survivors were interviewed. Out-of-hospital cardiac arrest is described as a sudden and elusive threat, an awakening in perplexity, and the memory gap as a loss of coherence. Survival means a search for coherence with distressing and joyful understanding, as well as existential insecurity exposed by feelings of vulnerability. Well-being is found through a sense of coherence and meaning in life. The study findings show survivors' emotional needs and a potential for prehospital emergency personnel to support them as they try to make sense of what has happened to them.

Introduction: The ambulance crew faces in their daily work different kinds of ethical problems, such as conflicts between ethical values and standards that are critical for the health care. This gives a complexity of the situations and becomes a constant challenge in the care practice for these professionals. Sandman and Nordmark (2006) describe that decision-making in this area of care often creates high pressure and discomfort among the ambulance personnel. Adams, Arnold, Siminoff and Wolfson (1992) identified ethical conflicts in 14.4% of the alerts made by the ambulance crews. In Sweden, Sandman and Nordmark (2006) found ethical conflicts in out-of-hospital care regarding the care relationship, the patient’s autonomy, the patient’s best interest, professional ideals, the professional role and self-identity, family members and bystanders, other care professionals, organizational structure and resource management, societal ideals, and other professionals. In Spain, Jiménez (2009) presented some ethical problems that arouse during CPR, pain relief, death and in situations when the right to autonomy was at stake. None of these studies are presenting tools for mapping or help for understand the different situation. The ethical value profile is a help to create tools for mapping and understanding. The first part of this project aims to translate, adapt and test a previous used instrument to map the ethical profile among ambulance crew in Spain and Sweden and in a pilot compare ethical values among the professionals. Result: The Managerial Value Profile (MVP) was translated from English to Swedish and Spanish. The translation was made forward and backward and then subjected to a psychometric test. To adapt the questions in regard to cultural aspects a pilot study was made in both countries (Sweden n=26, Spain n=20). In the pilot we found that ambulance personnel in Sweden and Spain tended to stress the value of individual rights and partly social justice while an utilitaristic approach was regarded as less important. On three items we found a huge difference between the two groups. In those items the Spanish professionals tended to consider social justice more often than the Swedish ambulance personnel that considered individual rights.

Background: Working as an ambulance nurse involves facing ethically problematic situations with multi-dimensional suffering, requiring the ability to create a trustful relationship. This entails a need to be clinically trained in order to identify ethical conflicts. Aim: To describe ethical conflicts in patient relationships as experienced by ambulance nursing students during clinical studies. Research design: An exploratory and interpretative design was used to inductively analyse textual data from examinations in clinical placement courses. Participants: The 69 participants attended a 1-year educational programme for ambulance nurses at a Swedish university. Ethical consideration: The research was conducted in accordance with the Declaration of Helsinki. Participants gave voluntary informed consent for this study. Findings: The students encountered ethical conflicts in patient relationships when they had inadequate access to the patient’s narrative. Doubts regarding patient autonomy were due to uncertainty regarding the patient’s decision-making ability, which forced students to handle patient autonomy. Conflicting assessments of the patient’s best interest added to the conflicts and also meant a disruption in patient focus. The absence of trustful relationships reinforced the ethical conflicts, together with an inadequacy in meeting different needs, which limited the possibility of providing proper care. Discussion: Contextual circumstances add complexity to ethical conflicts regarding patient autonomy, dependency and the patient’s best interest. Students felt they were fluctuating between paternalism and letting the patient choose, and were challenged by considerations regarding the patient’s communication and decision-making ability, the views of third parties, and the need for prioritisation. Conclusion: The essence of the patient relationship is a struggle to preserve autonomy while focusing on the patient’s best interest. Hence, there is a need for education and training that promotes ethical knowledge and ethical reflection focusing on the core nursing and caring values of trust and autonomy, particularly in situations that affect the patient’s decision-making ability.

Background: Ambulance professionals often address conflicts between ethical values. As individuals’ values represent basic convictions of what is right or good and motivate behaviour, research is needed to understand their value profiles. Objectives: To translate and adapt the Managerial Values Profile to Spanish and Swedish, and measure the presence of utilitarianism, moral rights and/or social justice in ambulance professionals’ value profiles in Spain and Sweden. Methods: The instrument was translated and culturally adapted. A content validity index was calculated. Pilot tests were carried out with 46 participants. Ethical considerations: This study conforms to the ethical principles for research involving human subjects and adheres to national laws and regulations concerning informed consent and confidentiality. Findings: Spanish professionals favoured justice and Swedish professionals’ rights in their ambulance organizations. Both countries favoured utilitarianism least. Gender differences across countries showed that males favoured rights. Spanish female professionals favoured justice most strongly of all. Discussion: Swedes favour rights while Spaniards favour justice. Both contexts scored low on utilitarianism focusing on total population effect, preferring the opposite, individualized approach of the rights and justice perspectives. Organizational investment in a utilitarian perspective might jeopardize ambulance professionals’ moral right to make individual assessments based on the needs of the patient at hand. Utilitarianism and a caring ethos appear as stark opposites. However, a caring ethos in its turn might well involve unreasonable demands on the individual carer’s professional role. Since both the justice and rights perspectives portrayed in the survey mainly concern relationship to the organization and peers within the organization, this relationship might at worst be given priority over the equal treatment and moral rights of the patient. Conclusion: A balanced view on ethical perspectives is needed to make professionals observant and ready to act optimally – especially if these perspectives are used in patient care. Research is needed to clarify how justice and rights are prioritized by ambulance services and whether or not these organization-related values are also implemented in patient care.

BACKGROUND: Ambulance professionals often address conflicts between ethical values. As individuals' values represent basic convictions of what is right or good and motivate behaviour, research is needed to understand their value profiles. OBJECTIVES: To translate and adapt the Managerial Values Profile to Spanish and Swedish, and measure the presence of utilitarianism, moral rights and/or social justice in ambulance professionals' value profiles in Spain and Sweden. METHODS: The instrument was translated and culturally adapted. A content validity index was calculated. Pilot tests were carried out with 46 participants. ETHICAL CONSIDERATIONS: This study conforms to the ethical principles for research involving human subjects and adheres to national laws and regulations concerning informed consent and confidentiality. FINDINGS: Spanish professionals favoured justice and Swedish professionals' rights in their ambulance organizations. Both countries favoured utilitarianism least. Gender differences across countries showed that males favoured rights. Spanish female professionals favoured justice most strongly of all. DISCUSSION: Swedes favour rights while Spaniards favour justice. Both contexts scored low on utilitarianism focusing on total population effect, preferring the opposite, individualized approach of the rights and justice perspectives. Organizational investment in a utilitarian perspective might jeopardize ambulance professionals' moral right to make individual assessments based on the needs of the patient at hand. Utilitarianism and a caring ethos appear as stark opposites. However, a caring ethos in its turn might well involve unreasonable demands on the individual carer's professional role. Since both the justice and rights perspectives portrayed in the survey mainly concern relationship to the organization and peers within the organization, this relationship might at worst be given priority over the equal treatment and moral rights of the patient. CONCLUSION: A balanced view on ethical perspectives is needed to make professionals observant and ready to act optimally - especially if these perspectives are used in patient care. Research is needed to clarify how justice and rights are prioritized by ambulance services and whether or not these organization-related values are also implemented in patient care.

Det övergripande syftet med denna rapport är att beskriva chefers etiska värderingar, dilemman och organisatoriska förutsättningar för att bedriva ett värdebaserat ledarskap i såväl kommunal som privat äldreomsorg.

Det empiriska materialet består av en omfattande enkätstudie till nästan 500 studerande inom ramen för den nationella ledarutbildningen för chefer inom äldreomsorgen vid Högskolan i Borås under perioden 2013 till 2015. Utbildningen gavs på uppdrag av Socialstyrelsen och omfattade 30 högskolepoäng med två års studier på kvartsfart. Samtliga studerande var yrkesverksamma som chefer och ledare inom kommunal eller privat äldreomsorg i södra Sverige. Metoder som använts i bearbetning och analys av materialet är deskriptiva, jämförande och analytiska med regressionsmodeller och SEM-analys.

Resultatet visar på att cheferna – oavsett utbildningsbakgrund, värderade följande etiska värden högst: att inte skada, respekt för individen och rätten till konfidentialitet. Värdedilemman i chefsarbetet är dock vanligt och sammanlänkat med andra utmaningar i arbetet, särskilt med utmaningar som rör hantering över organisationsnivåer (buffertproblem och containerproblem) och av olika ansvarsområden (logikkonflikter). Inom privat verksamhet skattade de medverkande cheferna värdekonflikter och andra utmaningar i lägre grad än chefer inom kommunal verksamhet.

De flesta chefer var nöjda med hur de kunde fullfölja sitt ansvar för utveckling av verksamheten avseende värdegrund, kvalitet, processer, dagligt arbete, brukarmedverkan, brukarsäkerhet och arbetsmiljö. De flesta skattade också att de arbetade i mycket hög grad med strukturering och utveckling av dessa frågor.

Stödresurser minskade upplevelsen av värdekonflikter, men det fanns skillnad i betydelsen relaterat till chefers grundprofession. Det organisatoriska stödet var också tydligare för chefer inom privat verksamhet. Organiserade stödresurser hade stor betydelse för hållbart integrerat och värdeskapande ledarskap samt för aktiva ledningsstrategier. Även sambandet mellan hållbart ledarskap och aktiva ledarstrategier modererades av grundprofession, där sambandet var moderat negativt för chefer med social grundutbildning. Det tycks således finnas ett utbildningsbehov bland äldreomsorgens chefer och behov av ett utvecklat stöd från arbets- HÖGSKOLAN BORÅS HÖGSKOLAN BORÅS 15 givaren då det varierar avseende omfattning, inriktning och nivå mellan kommunal och privat verksamhet.

Sammanfattningsvis har chefer i äldreomsorgen många olika värden, på olika nivåer och utifrån olika perspektiv att förhålla sig till i sitt ledarskap. Att hantera och utveckla förståelse för dessa är utmanande i chefskapet och värdedilemman är vanliga. Majoriteten av cheferna i denna studie beskriver dock generellt en aktiv och god hantering och organisering av dessa. Konstateras att en integrerad förståelse och hantering, samt goda organisatoriska stödresurser tycks bidra till mer hållbart och värdeskapande ledarskap.

Hälso- och sjukvårdens övergripande mål kan uttryckas som främjande av optimal livslängd med god livskvalitet och ett gott liv. Målet kan betraktas som etiskt. Vid en patients hjärt-stopp är målet med den medicinska behandlingen (hjärtlungräddning, HLR) att personen överlever med åtminstone acceptabel livskvalitet. I det akuta, prehospitala skedet är det dock svårt att bedöma utfallet avseende framtida livskvalitet förutom i vissa få och relativt välbestämda fall. Det är dessutom svårt att få vetskap om patientens eventuella önskemål om sin vård. Som regel påbörjas därför HLR. Etiska riktlinjer kan ge viss vägledning i beslut om att avbryta HLR när det finns skäl att tro att målet inte kan uppnås. Ramarna för sådana riktlinjer bygger på respekt för patientens autonomi och integritet, rättvisa samt rimlighet i vårdarens yrkesroll. Detta innebära exempel-vis respekt för patientens eventuella önskemål avseende HLR, undvikande av att patienten exponeras samt ansvar för att resurserna används så rättvist som möjligt. Det sistnämnda kan ibland innebära att ambulanspersonal avviker från en HLR-plats efter att HLR avbrutits för något som är viktigare än vården av närstående. Vård av närstående bör dock betraktas som en rimlig uppgift i ambulanspersonalens yr-kesroll där ansvaret handlar om att tillvarata närståendes kunskap och erfarenhet, visa dem omtanke och respekt samt ge stöd, vägledning och information. Närståendes delaktighet ska främjas och kommunikationen med dem ske respektfullt, lyhört och empatiskt. Närståendes initiala roll vid en patients hjärtstopp är viktig genom att de kan bidra med värdefull informa-tion om patienten och även återge patientens vilja i förekommande fall. I händelse av att pati-enten avlider är målet att lindra närståendes lidande. Forskning visar dock att ambulansperso-nalens uppfattningar om närståendevården och närståendes närvaro under HLR varierar från att anses som viktig för närståendes sorgeprocess och återhämtning, till att inte ingå i vår-darrollen, negativt påverka HLR-beslut och innebära emotionell belastning för vårdarna. När-ståendes närvaro vid HLR tycks för en del ambulanspersonal innebära svårigheter att ge när-stående emotionellt stöd och ibland leda till att HLR fortsätter längre än vad som är medici-niskt motiverat, antingen som ett sätt att lindra närståendes lidande eller för att vårdarna inte förmår att skifta från patientvård till vårdande av närstående. Att utföra HLR för någon annan skull än för patienten och längre än medicinskt motive-rat är emellertid etiskt tveksamt och flyttar dessutom fokus från närståendes behov. Närståen-des känslor av överväldigande ansvar och ofrivillig ensamhet belyser istället vikten av att uppmärksamhet på närståendes verkliga behov, främjande av kontrollkänsla och försök till skuldavlastning. Ambulanspersonalens uppriktighet, medmänsklighet och närvaro framstår som centrala aspekter i en etiskt god vård av närstående i samband med en patients hjärtstopp och plötsliga död.

It has been reported as an ethical problem within prehospital emergency care that ambulance professionals administer physiologically futile cardiopulmonary resuscitation (CPR) to patients having suffered cardiac arrest to benefit significant others. At the same time it is argued that, under certain circumstances, this is an acceptable moral practice by signalling that everything possible has been done, and enabling the grief of significant others to be properly addressed. Even more general moral reasons have been used to morally legitimize the use of futile CPR: That significant others are a type of patient with medical or care needs that should be addressed, that the interest of significant others should be weighed into what to do and given an equal standing together with patient interests, and that significant others could be benefited by care professionals unless it goes against the explicit wants of the patient. In this article we explore these arguments and argue that the support for providing physiologically futile CPR in the prehospital context fails. Instead, the strategy of ambulance professionals in the case of a sudden death should be to focus on the relevant care needs of the significant others and provide support, arrange for a peaceful environment and administer acute grief counselling at the scene, which might call for a developed competency within this field.

Syftet med detta kapitel är att bidra med fördjupad förståelse av begreppet vårdrum och samtidigt presentera en vårdvetenskaplig ram. I detta kapitel beskrivs skadeplatsens oordnade miljö och skiftande villkor, kännetecken och utmaningar som finns för ambulanspersonal att planera för och upprätta vårdrum för patienter som utsatts för trauma, i samverkan med räddnings- tjänst och polis. Därefter beskrivs villkor för patienternas och de närståen- des vårdrum på akutmottagningen. I kapitlet ges exempel på hur vårdande rum kan främjas och upprättas samt hur vårdrummet kan upplevas av de närvarande, vilket gestaltas utifrån forskning och erfarenheter som gjorts av vårdare, patienter och närstående. Kapitlet bygger främst på vårdveten- skaplig forskning.