Att ta ställning och att utveckla en egen handledningsstrategi är en ständigt pågå - ende process som kräver reflektion i form av både tillbaka- och framåtblickande. Innehållet i denna text ska därför betraktas som ett uttryck för områden inom vilka jag i skrivande stund hade behov av att fördjupa mig inom och reflektera över för att utveckla den egna handledningskompetensen. Inledningsvis gjorde jag en tillbaka - blick på vad jag själv fokuserat och hur jag agerat som handledare. Detta bidrog till att synliggöra den egna föreställningen om att kärnan i handledningssamtalet är det vetenskapliga samtalet, en föreställning som också framförts av erfarna handledare som jag mött i olika sammanhang. Det är också utifrån denna föreställning den handledningsstrategi som kommer att presenteras tar sin utgångspunkt, eftersom det fortfarande är så jag ser handledningssamtalets huvudsakliga funktion.

Skolledarna i Borås kommuns kommundelar samt i Herrljunga och Svenljunga kommuner utarbetade under våren 1997 i samråd med Högskolan i Borås ett förslag till kompetensutvecklingsprojekt rörande uppföljning, utvärdering och kvalitetssäkring. Ansökan till Skolverket bifölls. En styrgrupp bestående av verksamhetsansvariga skolledare, fyra från Borås kommun samt en från vardera Herrljunga och Svenljunga kommuner, utsågs att tillsammans med representanter från Högskolan i Borås planera genomförandet. Skolledarna i styrgruppen skulle även fungera som informationslänk till övriga skolledare.

Denna skrift bygger på en studie som avrapporterades i samband med kursen ”Strategisk pedagogisk utveckling” kallad ”Handledning och partnerskap mellan högskola och professioner” och som var en beskrivning av dagsläget 2006. Inriktningen var då främst partnerskap i form av professionshandledares delaktighet i handledningen av vetenskapliga arbeten. Det fortsatta arbetet med att strategiskt utveckla handledarskapet vid Högskolan i Borås mot partnerskap mellan högskola och professioner bör emellertid ske via flera olika kanaler.

The supervision offered at universities today is to some degree being questioned, while the situation of doctoral students is undergoing changes. The supervision students get nowadays is very different from what was available when today’s supervisors were doctoral students. The present study relies on thirty-one in-depth interviews with experienced research supervisors from all faculties at the one university. The Swedish governing documents regarding supervision have mostly been phrased in very general terms on the assumption that certain disciplines have several traits in common. Other documents describe the requirements for supervisors more sweepingly; everybody is expected to work according to the same lines. There is no question that supervision could be anything but good and no attempt at defining the task is made. Previous studies show that supervisors are unaware of what is really expected of them. The aim of this thesis is partly to investigate whether there are any communal traits in the accounts, at individual or group level, and partly to demonstrate how research supervisors’ views on research supervision can vary. The objective is also to highlight qualitative differences in the descriptions by the supervisors as to how and why they supervise. Results show that it is not easy to articulate knowledge about ones own actions. The supervisors under study have not previously reflected too much on the question of supervising. They have neither received nor requested feedback and do not expect to get honest verdicts from their students. They profess themselves to have developed a mode of supervision on their own, without assistance or any form of training. The thesis is based on a theory of variation, tacit knowledge and reflection and that supervisors will be shaped by connections to certain Communities of practice. It draws on the silent or unarticulated knowledge of what supervision is about, how and why supervision is carried out in a specific way, at group level or individually. At group level some similarities to other investigations can be found. Traditions regarding the form of the thesis are usually compliant with faculty norms. At the individual level, however, the study presents new findings in pointing out the existence of three different styles of supervision: researcher, leader and official. These can not be traced back to any specific disciplines. The three styles differ from each other mainly in their attitude to the doctoral students and in their outlook on the question of power and responsibility. The most important conclusion is to draw attention to the significance of having an individual perspective. In order to be able to improve the art of supervision, getting interaction and feedback from doctoral students and the organisation is not sufficient. A prerequisite for development is to gain an awareness of ones own actions. In order to become conscious about ones doings it is necessary to give and take feedback about oneself, achieved through self-reflection.

The supervision doctoral students get nowadays differs from what was available when today’s supervisors were doctoral students. A study with experienced research supervisors from all faculties at one university in Sweden demonstrates how research supervisors’ views on research supervision can vary. At a cultural, group level certain parallels can be drawn with previous studies in regard to concordance between the area of research and the type of thesis. At an individual level, however, three different styles of supervision emerge, called researcher, leader and official which differ mainly in: their relationships to the doctoral student, their reasons for becoming supervisors, their outlook on power and, to a certain degree, their views on who is responsible for the doctoral students’ success in finalizing their projects. No parallels with for instance disciplines can be drawn. The supervisors’ views on whether and how supervision may be developed varies, in areas such as education, feedback, motivation and role models. The supervisors under study have previously not reflected that much on the question of supervision. Most of them have neither received nor requested feedback and do not expect to get honest verdicts from their students. They profess themselves to have developed a mode of supervision on their own, without assistance or any form of training. Most of them have never attended any organized supervision education and would never have attended if offered. Most of them mean that being a researcher is enough, by doing research you become a good supervisor.

Kapitlet beskriver handledningsbegreppet, olika former av handledning, vad en student kan förvänta sig av handledningen och handledaren, samt vilka rättigheter och skyldigheter som finns för studenter och handledare.

Den snabba utbyggnaden i Sverige av såväl grundutbildning som forskarutbildning påverkar även handledarsituationen. Satsningar pågår för att utveckla handledarnas kompetens. Hur ser handledare (såväl erfarna som nya) själva på det stöd och de utbildningsinsatser som erbjuds? Hur beskriver erfarna handledare det stöd som erbjuds eller har erbjudits? Varför vill nya handledare delta i handledarutbildning? Som underlag till presentationen finns erfarenheter dels från handledarutbildning för nya handledare vid Chalmers tekniska högskola, dels från en pågående studie av erfarna handledare vid Göteborgs universitet och Chalmers.

Föreliggande rapport är en utvärdering av ett projekt, ”Social dokumentation”. Projektet i sig påbörjades år 2004 vid ÄldreVäst Sjuhärad, ÄVS (Numera FoU Sjuhärad Välfärd). Utvärderingsinsatsen tillkom år 2006. Projektets syfte var att förbättra den sociala dokumentationen i äldreomsorgen i ett antal kommuner i Västra Götaland.; Bollebygd, Borås, Herrljunga, Mark, Svenljunga, Tranemo och Vårgårda. Utvärderingen har skett från tre perspektiv, brukarnas, personalens och verksamheternas, och haft två olika uppgifter; dels ett formativt syfte, att kontinuerligt bidra med underlag för successiva förbättringar, dels ett summativt syfte, att göra en sammanfattande utvärdering av projektets olika ansträngningar. Den sistnämnda sker genom denna rapport. Två tidigare delrapporter har bidragit till det formativa arbetet. Underlag för utvärderingen har bestått av ett antal enkätundersökningar och intervjuer med olika intressenter, samt fältstudier och dokumentanalyser. Resultatet beskrivs som en helhet, eftersom de flesta av frågorna har rört enskilda individers personliga ställningstaganden. I rapporten redovisas flera förändringar som har skett under de tre åren, men det poängteras också att arbetet är en pågående process. Dels ges exempel på faktorer som främjat förändring, dvs. som bidragit till att vissa kommuner kommit längre i sin strävan, dels ges exempel på faktorer som varit hindrande under projektets gång.

Rapporten är del två av en serie på tre rapporter om social dokumentation. Syftet med denna rapport är att ge en beskrivning av hur långt projektet Social dokumentation har kommit, men också att ge inspiration för det fortsatta arbetet i kommunerna och i det gemensamma projektet.

Projektet Plagiat – en pedagogisk modell vill stödja uppbyggnaden av en säker miljö för studenter som skall lära sig skriva i akademiska former. Projektet berör också plagiering som en angelägen examinationsproblematik. Kartläggning av disciplinärenden, enkäter rörande personals och studenters attityder till plagiering och fusk, gymnasieelevers resonemang kring skrivande och plagiering samt analys av examensarbeten med textjämförelseverktyg har genomförts. Policyer är framtagna och en serie interventioner har utförts, t ex utbildningsinsatser för personal och studenter, deltagande i policy- och informationsarbete, arbete med disciplinärenden, kursutformning samt utformning av resurser för att insatser för att förebygga plagiering. Informationsföreläsningar och seminarier har genomförts vid samtliga medverkande lärosäten, så även utbildningar av tentamensvakter. Olika kursmoment som rör akademiskt skrivande, vilseledande och plagiering har införts i seminarier för studenter, i högskolepedagogiska kurser och i handledningskurser för lärare. Textjämförelseverktyg har också introducerats som stöd för handledning av studenter. En webbplats har utarbetats inklusive en taxonomi att användas för diskussion kring hur andras texter får utnyttjas.