Peripartumkardiomyopati är en sällsynt form av hjärtsvikt. Diagnostiska kriterier är nytillkommen hjärtsvikt från sen graviditet och upp till fem månader efter förlossning, avsaknad av annan förklaring till hjärtsvikt och nedsatt systolisk vänsterkammarfunktion Orsaken till tillståndet tros vara omvandling av prolaktin till en kardiotoxisk variant. Terapin är den etablerade, men ACE-hämmare och ARB får inte ges till ammande mödrar. Hjärttransplantation har tillgripits. Maligna hjärtarytmier har krävt behandling med implanterbar defibrillator och pacemaker. Hämning av produktionen av prolaktin med bromokriptin har gett goda resultat i en liten studie. Resultaten har inte bekräftats.
En enkät om organisationen av omhändertagandet av akut och återkommande smärta hos barn har besvarats av 26 av landets 34 barnkliniker. Drygt en tredjedel av dessa har organiserad verksamhet för akut och/eller långvarig smärta. En femtedel av barnklinikerna har en verksamhet som är specifikt organiserad för barn. Flertalet av dessa mottagningar är bemannade med deltidsarbetande personal. Endast två läkare och fyra sjuksköterskor arbetar heltid med dessa frågor, och antalet psykologer och sjukgymnaster är begränsat.
Bror Gårdelöf och Thomas Blomberg ställer i Läkartidningen 8/01 (sidorna 856-8) frågan om vem som skall fotografera på olycksplats. Per Örtenwall ifrågasätter i Läkartidningen 15/01 (sidorna 1825-6) om olyckan överhuvudtaget skall fotograferas. Författarna är sedan ett år verksamma i ett av de forskningsprojekt i Västra Götalandsregionen som Per Örtenwall nämner. Syftet är att utröna om bilder tagna på olycksplats tillför patienten och vården något av värde.
Tvärtemot vad Nils-Eric Sahlin hävdar kräver en mer flexibel ordning mellan etiska principer mer av etisk reflektion. Vårt förslag är en vidareutveckling av den tidigare etiska plattformen, som i vissa avseenden innehöll brister i etisk reflektion och koppling av denna till praktiken. Nils-Eric Sahlin diskuterar i Läkartidningen 37/2008 (sidorna 2465-6) ett förslag från PrioriteringsCentrum i Linköping som bl a efterlyser en översyn av riksdagens principer och riktlinjer för prioriteringar från 1997. Vi välkomnar en livaktig diskussion kring hur arbetet med öppna prioriteringar ska kunna realiseras i vårt land.
Tvärtemot vad Nils-Eric Sahlin hävdar kräver en mer flexibel ordning mellan etiska principer mer av etisk reflektion. Vårt förslag är en vidareutveckling av den tidigare etiska plattformen, som i vissa avseenden innehöll brister i etisk reflektion och koppling av denna till praktiken.
Inställningen till LDL-kolesterolsänkning vid kranskärlssjukdom har dramatiskt förändrats de senaste 30 åren. Kanske är behandlingstidens längd en väl så viktig parameter som graden av LDL-kolesterolsänkning för skydd mot åderförkalkning.
Det nationella kvalitetsregistret för hjärtstopp på sjukhus involverar i dag 70 procent av landets alla sjukhus. I cirka 30 procent av de fall där hjärt–lungräddning påbörjas kan patienten skrivas ut levande från sjukhus, oftast med relativt god cerebral funktion. På vanliga vårdavdelningar defibrilleras i dag cirka hälften av patienterna inom 3 minuter efter inträffat kammarflimmer. Det finns ett klart samband mellan tiden till defibrillering och chansen till överlevnad.
I en representativ population patienter som sjukhusvårdats i Göteborgs kommun med slutdiagnos akut hjärtinfarkt (medelålder 75 år) var långtidsprognosen mer alarmerande än vad som tidigare rapporterats i litteraturen. Under det första året efter symtomdebut hade 30 procent avlidit, och under de första 3 åren hade 45 procent avlidit. Endast 60 procent av patienterna behandlades på hjärtinfarktavdelning. Högriskgrupper var de patienter som aldrig behandlades på hjärtinfarktavdelning och de patienter där det inte förelåg någon misstanke om hjärtinfarkt vid ankomst till sjukhus.
Fler hjärtstartare behövs, men konceptet behöver utvecklas. Vi måste dessutom finna nya sätt att mobilisera hjärtstartare till platsen för hjärtstoppet.
Varje år drabbas i Sverige mer än 10 000 människor med ischemisk hjärtsjukdom av plötsligt, oväntat hjärtstopp utanför sjukhus, i 85 procent av fallen på grund av kammarflimmer. Tack vare en spridd utbildning av hjärt–lungräddning i samhället och en utplacering av defibrillatorer i nästan alla ambulanser kan idag ca 500 personer per år räddas till livet. Med ytterligare förbättrad organisation och utbildning skulle 1 000–1 500 människor per år kunna räddas, i flertalet fall med en mycket god livskvalitet.