Ett påtagligt samhällsproblem idag är den rådande brist på legitimerade sjuksköterskor som arbetar inom den svenska sjukvården. I takt med att befolkningen ökar och medelåldern blir allt högre blir vikten av att bibehålla verksamma legitimerade sjuksköterskor allt mer påtaglig. Att komma ut i verksamheten som nyutbildad sjuksköterska kan upplevas som en stor utmaning och första tiden i yrket kan ses som en intensiv och krävande process. För att underlätta transitionen från student till yrkesverksam sjuksköterska har ett introduktionsprogram utformats i syfte att vägleda och stödja de nyblivna sjuksköterskorna.

Författarnas syfte med studien är att beskriva nyutexaminerade sjuksköterskors upplevelser av ett kliniskt introduktionsår. Examensarbetet grundar sig i en litteraturstudie som utgår från Fribergs analysprocess där tio artiklar granskas och analyseras. Analysen resulterar i fyra identifierade huvudteman med tillhörande tretton subteman som tillsammans sammanfattar upplevelser av kliniskt introduktionsår som nyutexaminerad sjuksköterska. Identifierade huvudteman i arbetet är: ”Möjligheten till att få växa personligt och professionellt”, ”Att vara i rum för reflektion”, ”Att existera i en kravfylld tillvaro” samt ”Vikten av att ha kollegialt stöd inom räckhåll”. Resultatet påvisar flera fördelar med deltagandet i kliniskt introduktionsprogram men även vissa brister identifieras. Resultatet påvisar att upplevelser av krav under övergångsprocessen är återkommande hos de flesta nyutexaminerade sjuksköterskorna som genomgår kliniskt introduktionsår. För att underlätta övergångsprocessen är faktorer så som en stödjande miljö, tillhörighet i personalgruppen och reflektion som verktyg viktiga komponenter. Författarna anser att vidare fördjupning kring upplevelser av ett introduktionsprogram och hur detta introduktionsprogram erfars ur ett sjuksköterskeperspektiv är av stor vikt i syfte att möta sjuksköterskans behov under det första yrkesverksamma året.

Det finns flera olika typer av en bröstcancergen, två av dessa cancergener är BRCA 1 och 2. Dessa cancergener är ärftliga och risken för att utveckla bröst eller livmodercancer blir upp till 80 % när man är bärare redan vid 30 års ålder. Syftet är att beskriva unga kvinnors upplevelser av att leva med genmutation BRCA 1 och/eller BRCA 2. Studien är en litteraturstudie. Dataanalysen mynnade ut i fyra teman känsla av hotad existens, behov av stöd för att hantera information, avsaknad av samhörighet och etiskt dilemma. Resultatet lyfter fram de upplevelser och fruktan som är central för unga kvinnor när de får besked om att vara bärare av BRCA 1 eller 2 och de beslut de måste ta som kan påverka livet och framtiden. Studiens resultat är användbart för vårdpersonal och närstående som möter dessa unga kvinnor och kan ge en större förståelse för känslor och upplevelser som uppstår som bärare på en cancergen.

Cirka 500000 människor bor i Sverige med diabetessjukdom varav 80–90% med diabetes typ 2. Diabetes typ 2 utvecklas långsamt och många människor lever med sjukdomen utan att veta om det. Orsaker till sjukdomen är både genetiska och livsstilsfaktorer som ohälsosamma kostvanor, inaktivitet, rökning med mera. Förutom specifika diabetessymtom som blodglukosrubbningar, synförsämring och diabetessår kan sjukdomen orsaka flera andra följdsjukdomar som hjärt- och kärlsjukdomar och njursjukdomar. Sjuksköterskor kommer att möta patienter med diabetes typ 2 inom vilken instans än hen arbetar och då har hen en viktig roll att fylla för att stödja patienten i det nya sammanhanget. Syftet med litteraturöversikten var att beskriva patienters upplevelse av att leva med diabetes typ 2. Litteraturöversikten bygger på tio kvalitativa artiklar varav en artikel med blandade metoder bestående av både kvalitativ och kvantitativ karaktär. Dataanalysen utmynnade i två huvudteman och sex subteman.

Resultatet visar att patienter med diabetes typ 2 drabbas av både kroppsliga begränsningar som exempelvis fysisk nedsatt förmåga, trötthet och energibrist, smärta, svullnad och vissa sexuella problem samt mentala och känslomässiga begränsningar som stress, oro, ångest och depression vilket leder till minskad livsglädje. Under diskussionen problematiseras och diskuteras utmärkande fynd från resultatet. Upplevelse av kroppen och hälsan förändras vid en sjukdom vilket kan orsaka lidande. Sjukdomslidandet kan påverka hela existensen och sätta negativa spår på livskvaliteten. Sjuksköterskan har viktiga uppgifter i förbättringen av patienternas hälsa och välbefinnande bland annat att främja hälsan genom att stödja patienterna införskaffa sig relevanta kunskaper samt besitta sig goda självhanteringsstrategier. En central insats är att delaktiggöra patienterna i den egna vården. 

Meticillinresistent Staphylococcus Aureus (MRSA) är en bakterie som är resistent mot olika typer av antibiotika. Spridningen av MRSA utgör ett hot mot modern medicin och möjligheten till en effektiv behandling och vård. Hälso- och sjukvårdspersonal bör arbeta förebyggande för att på så vis minska spridningen av MRSA, vilket är en viktig del av arbetet mot antibiotikaresistens. Hälso- och sjukvårdspersonalen är de som är i frontlinjen för att vårda patienter med MRSA, därmed fokuserar denna studie på deras upplevelser av att vårda dessa patienter.

En litteraturöversikt genomfördes och resultatet visar att det finns kunskapsskillnader mellan hälso- och sjukvårdspersonal. Mängden kunskap påverkar även hälso- och sjukvårdspersonalens attityd av att vårda MRSA - smittade patienter. Det framkommer att hälso- och sjukvårdspersonalen är rädda för att bli smittade av MRSA, vilketupplevs skapa en barriär mellan hälso- och sjukvårdspersonal och patient. Denna rädsla kan prägla vården som ges vilket kan riskera att drabba patienterna negativt med en känsla av att vården distanseras som följd. Dessutom anses tidsbrist vara en faktor som gör det svårare att förebygga infektioner och kan leda till en bristande handhygien. Sammanfattningsvis medför en ökad kunskap om MRSA att hälso- och sjukvårdspersonalen känner sig säkrare och tryggare i sitt vårdande jämfört med de med lite kunskap, som ofta är rädda och kan överdriva användandet av handskar och desinfektionsmedel.

Psykisk ohälsa ökar i samhället, vilket gör att fler sjuksköterskor möter patienter med psykisk ohälsa oavsett inom vilken vårdform de arbetar. När en patient som lider av psykisk ohälsa blir inlagd på en somatisk vårdavdelning är det sannolikt att fokus i vårdandet blir på den somatiska behandlingen. Syftet med denna studie är att beskriva allmänsjuksköterskans upplevelse av vårdandet av patienter som lider av psykisk ohälsa inom somatisk slutenvård. Litteraturstudie valdes som metod för att kunna besvara syftet på ett bra sätt. Sju artiklar hittades med hjälp av sökmotorn Primo och databaserna Cinahl och Pubmed.

Resultatet presenteras med hjälp av två huvudteman Resurskrävande och Otillräcklig kompetens och otillräckligt stöd. Slutsatsen är att bristande kompetens och erfarenheter att vårda patienter med psykisk ohälsa samt stigmatisering om psykisk ohälsa skapar negativa upplevelser och frustration hos allmänsjuksköterskan. Konsekvenserna kan leda till vårdlidande och osäker vård. Därför är det betydelsefullt att sjuksköterskor ökar sina kunskaper för att höja vårdkvalitet i vårdandet av patienter med psykisk ohälsa inom somatisk slutenvård. Förutom att erbjuda sjuksköterskor ökade kunskaper om vårdandet är det viktigt med stöd från sjukhusledning och chefer inom hälso- och sjukvården.

E-hälsotjänster väntas vara ett verktyg för att möta det framtida växande vårdbehovet till följd av en åldrande befolkning. Via e-hälsotjänster kan den äldre patienten ta del av information om sin hälsa och planerad vård. E-hälsotjänster kan också öka vårdens tillgänglighet genom snabba kontakter och digitala vårdbesök. Det kan leda till ökad delaktighet för den äldre, vilket ger förutsättningar för en bättre hälsa. Men det kräver att äldre börjar använda e-hälsotjänster. En del äldre är inte vana vid digital teknik och riskerar ett digitalt utanförskap. Dock har internetanvändning ökat kraftigt bland äldre de senaste åren och en majoritet är nu internetanvändare. Syfte med studien är att kartlägga äldres användning av internet och e-hälsotjänster samt önskemål om stöd av hälso- och sjukvården för att digitalt kommunicera med hälso- och sjukvården. För att kartlägga äldres användning av internet och e-hälsotjänster togs en enkät fram. Deltagare tillfrågades via sociala medier och på en vårdavdelning, 43 ifyllda enkäter samlades in. Bland deltagarna använder den stora majoriteten internet dagligen och har använt ett flertal olika digitala tjänster. Många uppger sig var kunniga i att använda internet och känner sig trygga med att dela information på internet. De flesta äldre har idag goda förutsättningar att använda e-hälsotjänster och en majoritet i studien har redan gjort det. Äldre är idag intresserade av att vara delaktiga i sin vård. För den minoritet äldre som står helt utanför den digitala världen och inte har förutsättningar att börja använda digital teknik behöver vården säkerställa att de inte får sämre tillgång till vården. En större grupp är de äldre som använder internet och flertal olika internettjänster men inte börjat använda e-hälsotjänster. De behöver stöttas i att komma igång med e-hälsotjänster och kontinuerlig hjälp för att lära sig använda dem.

Purpose: The purpose was to investigate what effect an intervention of low-dose, high-frequency cardiopulmonary resuscitation (CPR) training with feedback for one month would have on professionals' subjective self-assessment skill of CPR.

Design/methodology/approach: This study had a quantitative approach. In total, 38 firefighters performed CPR for two minutes on a Resusci Anne QCPR. They then self-assessed their CPR through four multiple-choice questions regarding compression rate, depth, recoil and ventilation volume. After one month of low-dose, high-frequency training with visual feedback, the firefighters once more performed CPR and self-assessed their CPR.

Findings: With one month of low-dose, high-frequency training with visual feedback, the level of self-assessment was 87% (n = 33) correct self-assessment of compression rate, 95% (n = 36) correct self-assessment of compression depth, 68% (n = 26) correct self-assessment of recoil and 87% (n = 33) correct self-assessment of ventilations volume. The result shows a reduced number of firefighters who overestimate their ability to perform CPR.

Originality/value: With low-dose, high-frequency CPR training with visual feedback for a month, the firefighters develop a good ability to self-assess their CPR to be performed within the guidelines. By improving their ability to self-assess their CPR quality, firefighters can self-regulate their compression and ventilation quality. © 2020, Emerald Publishing Limited.

Aim: To describe how the nurse anaesthetist empowers the patient in the perioperative dialogue. Design: A qualitative descriptive design with interviews with 12 nurse anaesthetist (NA). Method: A hermeneutic text interpretation with a foundation in Gibson's empowerment model. Result: The results highlight Gibson's nursing domain: Helper, Supporter, Counsellor, Educator, Resource Consultant, Resource Mobilizer, Facilitator, Enabler and Advocate. The overall understanding is revealed as a relationship can be built through closeness between the patient and the NA. The NA helps the patient master the situation by talking to and touching the patient. The patient is helped to find their own strengths and to cope with their fears. The patients decide over their own bodies. When the patients do not want to or cope with protecting themselves, the NA protects and represents the patient.

INTRODUCTION: As a part of the emergency medical services, the Swedish fire brigade can increase the survival rate in out-of-hospital cardiac arrests.

AIM: To compare the quality of cardiopulmonary resuscitation (CPR) performed by firefighters at a routine CPR practice versus when involved in a simulated life-saving event.

METHODS: In this study, 80 firefighters divided into two groups performed CPR according to guidelines: one group indoors during a routine training session; the other group outdoors during a smoke diving exercise wearing personal protective clothing and self-contained breathing apparatus. Descriptive and inferential statistics were used to analyze the data.

RESULTS: The results showed a tendency for the outdoor group to perform CPR with better ventilation and compression quality, as compared to the indoor group. The ventilation of the manikin was not hampered by the firefighters wearing personal protective clothes and self-contained breathing apparatus, as the Swedish firefighters remove their facial mask and ventilate the patient with their mouth using a pocket mask.

CONCLUSIONS: Overall, the results in both groups showed a high quality of CPR which can be related to the fire brigade training and education traditions. CPR training is regularly performed, which in turn helps to maintain CPR skills.

OBJECTIVE: The aim of this study was to evaluate the simulated emergency care performed by firefighters and their perception of simulation as an educational method.

METHODS: This study had a mixed method with both a quantitative and a qualitative approach. Data were collected by simulation assessment, a questionnaire, and written comments. Descriptive analysis was conducted on the quantitative data whereas a qualitative content analysis was conducted on the qualitative data. Finally, a contingent analysis was used where a synthesis configured both the quantitative and the qualitative results into a narrative result.

RESULTS: The cognitive workload that firefighters face during simulated emergency care is crucial for learning. In this study, the severity and complexity of the scenarios provided were higher than expected by the firefighters. Clearly stated conditions for the simulation and constructive feedback were considered positive for learning. Patient actors induced realism in the scenario, increasing the experience of stress, in comparison to a manikin.

CONCLUSION: To simulate in a realistic on-scene environment increases firefighters' cognitive ability to critically analyze problems and manage emergency care. Simulation of emergency care developed the firefighters as professionals.

Well-educated ambulance staff is a prerequisite for high-quality prehospital trauma care. The aim of this study was to examine how nurses in the ambulance service experienced participation in trauma simulation. Sixty-one nurses, working in an emergency ambulance service, performed simulated trauma care on four different occasions and afterward rated three statements on a 5-point Likert scale. A descriptive and inferential analysis was conducted. There are statistically significant increases between the pre- and posttests regarding all three statements: "I think simulation of severe trauma with manikins is realistic" (0.23 or 6% increase), "Simulation is a suitable method for learning severe trauma care" (1.3 or 38% increase), and "I am comfortable in the situation learning severe trauma care through simulation" (0.74 or 19% increase). With the experience of realism in simulation, participants become more motivated to learn and prepare for future events. If the participants instead feel uncomfortable during simulation training, they focus on their own feelings instead of learning. In a realistic simulated environment, participants are prepared to understand and manage the emergency care situation in clinical work. Participants learn during simulation when they are outside their comfort zone but without being uncomfortable or experiencing anxiety.

Background In the perioperative dialogue, pre-, intra- and postoperatively, the patient shares their history. In the dialogue, the nurse anesthetist (NA) gets to witness the patient's experiences and can alleviate the patients' suffering while waiting for, or undergoing surgery. The aim of this study was to describe the nurse anesthetist's experiences of the perioperative dialogue. Methods The study had a qualitative design. Interviews were conducted with 12 NA and analyzed with interpretive content analysis. The methods were conducted in accordance with the COREQ guidelines. Results In the result, three categories emerge: A mutual meeting (the preoperative dialogue) where the patient and the NA through contact create a relationship. The NA is present and listens to the patient, to give the patient confidence in the NA. In the category, On the basis of the patient's needs and wishes (the intraoperative dialogue), the body language of the NA, as well as the ability to read the body language of the patient, is described as important. In the category, To create a safe situation (the postoperative dialogue) the NA ensures that the patient has knowledge of what has happened and of future care in order to restore the control to the patient. Conclusion The patient is met as a person with their own needs and wishes. It includes both a physical and a mental meeting. In a genuine relationship, the NA can confirm and unreservedly talk with the patient. When the patients leave their body and life in the hands of the NA, they can help the patients to find their inherent powers, which allows for participation in their care. Understanding the patient is possible when entering in a genuine relationship with the patient and confirm the patient. The perioperative dialogue forms a safety for the patients in the operating environment.

By educating laymen, survival after cardiac arrest can increase in society. It is difficult to reach the entire population with cardiopulmonary resuscitation (CPR) training. However, if 15% of the population knows how to perform CPR, an increase in short- and long-term survival in patients suffering a cardiac arrest could be seen. To educate youth is a way to reach parts of the population. This study aimed to investigate the effect of a 2-h CPR intervention for youth.

Det finns idag i Sverige många personer som har drabbats av en demenssjukdom. Att drabbas av demenssjukdom påverkar hela familjen och de närstående får ofta dra ett tungt lass vid vården av den sjuke. Många närstående sliter dygnet runt och löper därför stor risk att drabbas av hög stressbelastning och depression som följd. Demenssjukdom kan delas in i olika typer så som frontotemporal demens, Alzheimers sjukdom, vaskulärdemens. Olika typer av demens ger olika symtom men gemensamt är att de alla ger en kognitiv och känslomässig påverkan med bland annat nedsatt minnesfunktion, rastlöshet och oro. Syftet med studien var att undersöka vilka behov närstående som vårdar en demenssjuk i hemmet kan ha för att som sjuksköterska kunna stödja på bästa sätt. I denna studie har det använts elva artiklar varav sex är kvalitativa och tre kvantitativa samt två artiklar som var blandstudier med både kvalitativa och kvantitativa inslag. Analysen av materialet resulterade i två huvudkategorier vilka är kunskap om sjukdomen och kunskap om stöd som kan erbjudas, samt sex underkategorier.

Resultatet visar att närstående har ett stort behov av utbildning och information, vilket de i dag inte tycker att de får tillräckligt av. De behöver dels kunskap om sjukdomen för att kunna förstå och ge en god vård, samt kunskap om sjukdomens utveckling för att kunna planera för framtiden. Det visar sig också att många närstående inte får tillräckligt information om hur de skall få kontakt med olika instanser, samt hur de kan söka olika stödåtgärder så som korttidsplats, dagverksamhet och avlösning i hemmet. För att närstående skall orka sköta den dagliga vården av den sjuke är det viktigt att han eller hon får tid att ta hand om sig själv. Som sjuksköterskor är det viktigt att ha en bra utbildning och en god förståelse för hur närstående och sjuka upplever sjukdomen, för att kunna ge en korrekt information samt att kunna stödja på bästa sätt.

Syftet var att belysa distriktssköterskans upplevelse av att förmedla trygghet till patienten vid vård i livets slutskede. Patienterna som vårdas i livets slutskede bor i ordinärt boende. I hemsjukvård ingår vård vid livets slutskede där symtomlindring är den vård som eftersträvas. Distriktssköterskan har en central roll i hemsjukvården där både patient och hens närstående ingår. Det behövs mer studier hur distriktssköterskan kan arbeta för att skapa en känsla av trygghet hos patienten och hens närstående i livets slutskede. Metoden som använts är inspirerad av en narrativ intervjumetod som innebär att berättelsen används, berättelsen är ett grundläggande mänskligt sätt att kommunicera på. Författarna har intervjuat åtta distriktssköterskor där informanterna har en distriktssköterskeutbildning eller har påbörjat en vidareutbildning till distriktssköterskor eller specialistsköterskor inom palliativ vård.

Resultatet visar att informanterna upplever att det är av vikt att ha en tydlig, rak och ärlig kommunikation till både patient och hens närstående med information om sjukdomen och vad för symtom som förväntas uppstå. När det finns en kontinuitet där tydliga strategier och en god vårdrelation ingår så skapar det en trygghet till patienten och hens närstående. Genom en god vårdrelation finns också någon att prata med om frågor eller funderingar uppstår då kan en trygghet skapas hos patienten och hens närstående. Det som framkommit i studien är att distriktssköterskorna upplever att de kan ge en god vård till patienten i livets slutskede, distriktssköterskorna är trygga i sin profession och upplever att de har en goda förutsättningar för att kunna erbjuda symtomlindring hos patienten samt ge stöd till närstående.

Våld i nära relationer är ett globalt folkhälsoproblem som leder till fysisk och psykisk ohälsa på lång och kort sikt, där den vanligaste typen är partnervåld där en man utövar våld mot en kvinna. Mellan 30 - 60% av kvinnor över 18 år har någon gång under sitt liv blivit utsatt för fysiskt, psykiskt eller sexuellt våld. Svårigheten att mäta våldets omfattning är stor eftersom det finns ett stort mörkertal kring hur många som är utsatta. våldet kan definieras på olika sätt och det finns olika typer, denna studie fokuserar på fysiskt, psykiskt och sexuellt våld. Sjuksköterskans uppgift är bland annat att främja hälsa och lindra lidande och hälso-sjukvården ska arbeta mot att eliminera våld mot kvinnor. Syftet är att belysa vad i sjuksköterskans bemötande som avgör våldsutsatta kvinnors avslöjande om utsatthet. Detta examensarbete är en litteraturöversikt baserad på vetenskapliga artiklar med kvalitativ metod, där 8 artiklar granskades och analyserades enligt Fribergs granskningsmetod.

Resultatet visar fyra teman som svarar på syftet: att hjälpa kvinnan att identifiera våldet, att ställa frågan om våld, icke-dömande bemötande samt visa möjligheter på en säker plats. Det som avgör ett avslöjande är sjuksköterskans förmåga i bemötandet att stödja kvinnan i identifiering av våldet genom att konkret sätta ord på våldet, ställa frågan om våld, bemötandets karaktär och kompetens kring våld och vidare hjälp. Att sjuksköterskan ställer frågan om våld och ger information om möjligheter kan hjälpa den utsatta kvinnan att uppnå god hälsa. Sjuksköterskans goda etiska perspektiv och lyhördhet skapar trygg miljö som leder till att kvinnan vågar berätta om sin utsatthet.

OBJECTIVE: to describe the qualitatively different ways in which midwives make sense of how to approach women smokers. DESIGN, SETTING AND PARTICIPANTS: a more person-centred national project 'Smoke-free pregnancy' has been in progress in Sweden since 1992. Using a phenomenographic approach, 24 midwives who have been regularly working in antenatal care were interviewed about addressing smoking during pregnancy. FINDINGS: four different story types of how the midwives made sense of their experiences in addressing smoking in pregnancy were identified: 'avoiding', 'informing', 'friend-making', 'co-operating'. KEY CONCLUSION: the midwives' story types about how they approached women who smoke illustrated the difficulties of changing from being an expert who gives information and advice to being an expert on how to enable a woman in finding out why she smoked and how to stop smoking. IMPLICATIONS FOR PRACTICE: health education about smoking that is built on co-operation and dialogue was seen by the midwives as a productive way of working. The starting point should be the lay perspective of a woman, which means that her thoughts about smoking cessation are given the space to grow while she talks.

Smärta är det vanligaste symtomet till följd av obotlig cancersjukdom och inverkar på patientens livskvalité och välbefinnande i livets slutskede. Smärtan kan upplevas både som fysiskt, psykiskt, socialt och existentiellt lidande. En god palliativ vård har som mål att lindra patientens lidande utefter dennes individuella behov och därigenom förbättra patientens livskvalité. Många sjuksköterskor upplever att cancersmärtan är svårbehandlad och kan känna en hjälplöshet när de inte lyckas lindra patientens smärta och lidande. En sammanställning av tidigare kvalitativa artiklar analyserades utefter Fribergs modell.

Studiens resultat redogörs i ett huvudtema, Att leva med smärta, med fyra underteman. Patienter upplever smärtan till följd av cancer som ett hinder för vardagliga aktiviteter såväl som upplevelsen av beteende- och relationsförändringar. Dessutom framkommer det att cancersmärtan påminner patienten om sin obotliga cancersjukdom vilket skapar tankar kring livet, framtiden och döden. Sjuksköterskan har en betydande roll för upplevelsen av smärta hos patienten i sitt förhållningssätt och bemötande. Med hjälp av denna studie kan patienters upplevelse av smärta vid obotlig cancer i ett palliativt skede studeras och därmed bidra till ökad kunskap om fenomenet. Denna kunskap kan således användas till att lindra dessa patienters smärta och lidande vilket kan förbättra deras livskvalité i livets slutskede.

Hållbar utveckling innebär att tillfredsställa dagens behov utan att äventyra kommande generationers möjlighet att tillfredsställa sina behov och omfattas av tre dimensioner som var för sig och tillsammans utgör viktiga komponenter för hälsa. De globala målen för hållbar utveckling anges i Agenda 2030 där distriktssköterskans hälsofrämjande arbete kan utgöra en viktig del i hållbar utveckling. För att nå måluppfyllelse krävs vetskap om hållbar utveckling och de globala målen. Syftet med studien var att undersöka distriktssköterskans vetskap om hållbar utveckling relaterat till det dagliga arbetet. För studiens genomförande har en kvalitativ intervjustudie genomförts med åtta distriktssköterskor från både hemsjukvård och vårdcentral. Datamaterialet har analyserats genom kvalitativ innehållsanalys som resulterade i följande fem generiska kategorier: Ekonomiskt fokus, Fokus på miljön, Hälsofrämjande vård, Hållbart utvecklingsarbete och Hälsosam arbetsmiljö. Huvudkategorin beskrivs som: En medveten omedvetenhet och en omedveten medvetenhet om hållbar utveckling i distriktssköterskans arbete. Resultatet visar på distriktssköterskornas vetskap om hållbar utveckling kopplat till det dagliga arbetet. Mycket av det som utförs i distriktssköterskans dagliga arbete är hållbart och distriktssköterskorna vittnar om ett hållbart tankesätt men att de inte kopplar detta till hållbar utveckling. Av resultatet framkommer behovet av utbildning inom ämnet. Det behövs även kunskap om de globala målen, då det i resultatet inte framkommit tydligt i distriktssköterskans vetskap.

Bakgrund och problemformulering: Transpersoner är historiskt sett en utsatt grupp som avviker från normer och strukturer i samhället. Genom förnyade och nystiftade lagar arbetas det i Sverige för att transpersoner ska få den vård som krävs för en god hälsa. Utan god hälsa och vård kan lidande uppstå i form av skam och otrygghet. Kunskap är en förutsättning för god vård. Syfte: Syftet med studien är att belysa sjuksköterskans bemötande av transpersoner i vårdande kontext genom att beskriva sjuksköterskans attityder gentemot och kunskap om personer med transidentitet. Metod: För att få en uppfattning om rådande forskning gjordes en litteraturstudie där innehållet strukturerades för att kunna urskilja subkategorier och därefter huvudkategorier. Artiklarna som analyserades var både kvalitativa och kvantitativa.

Resultat: Tre kategorier representerade studiens resultat och var följande: ”kunskap och förståelse”, ”attityder” samt ”bemötande”. Det framkom en omfattande okunskap om transpersoner hos sjuksköterskor. Attityderna varierade men var ganska genomgående ifrågasättande och negativa. Sjuksköterskor var ofta påverkade av normer, medvetet eller omedvetet, vilket tog sig uttryck genom ett diskriminerande, auktoritärt och stigmatiserande bemötande. Kategorierna visade sig ha tydliga samband, klinisk kunskap kunde exempelvis kopplas till mer positiva attityder. Det fanns därtill ofta en vilja hos sjuksköterskan att ge en god vård. Diskussion: Sjuksköterskans kunskap kan innebära skillnaden mellan god och diskriminerande vård. Utbildning om transpersoner brister vid många universitet, vilket speglas i en utbredd okunskap. Det är viktigt att teamarbete främjas för att en kompetent vård ska främjas. Diskriminering och stigmatisering kan motverkas genom att arbetsledare och sjuksköterskor tar sitt professionella ansvar.

Från student till yrkesprofessionen sjuksköterska tillkommer ökat ansvar och med erfarenhet kommer fler insikter i hur vården ser ut. I alla yrken tas det med egna tankar, värderingar och förutfattade meningar ut i arbetslivet. Syftet med studien är att undersöka hur sjuksköterskors samt sjuksköterskestudenters upplevelser är att vårda patienter med obesitas. Hädanefter kommer sjuksköterskestudenter enbart benämns med studenter. I studien vill författarna se om vården som bedrivs färgas utifrån patientens kroppsstorlek. Metoden för studien genomfördes som en litteraturöversikt. Arbetet grundar sig på 8 kvantitativa och kvalitativa artiklar. Artiklarna bearbetades och delades in i följande tre kategorier: Diskriminering och normer, sjukvårdens miljö och bristfällig kunskap.

I resultatet framgår det att stigmatisering, diskriminering, dåligt anpassade patientrum och brist på material är några av de problemområden som finns, samt att det kan vara en utmaning för sjuksköterskan och studenter att vårda denna patientgrupp. I diskussionen tas det bland annat upp att brist på kunskap om obesitas kan vara ett nyckelproblem, och att detta behöver förbättras. Slutligen, dessa patienter är en utsatt grupp som får ta emot kränkningar och diskriminering från både vårdens håll men även från samhället. Det är ett komplext ämne som kräver mer utbildning för alla parter i vårdkedjan för att kunna bedriva en jämlik och personcentrerad vård. Det skall dessutom kännas tryggt för sjukvårdspersonalen att ha rätt förutsättningar till att vårda på ett etiskt korrekt sätt. 

Vaccinering är näst efter rent vatten den mest framgångsrika åtgärd som gjorts för folkhälsan i världen. Andelen föräldrar som låter vaccinera sina barn i Sverige är hög, men sjukvården har märkt av en ökning av föräldrars behov av att prata om vaccin och en ökad skepticism mot vaccinationer. Tveksamhet och motstånd till vaccination är klassificerat som en av de största riskerna mot global hälsa enligt WHO.

Syftet med studien var att sammanställa tidigare forskning gällande orsaker till att föräldrar är skeptiska till att vaccinera sina barn och därmed skapa förståelse för dessa föräldrars behov i det vårdande mötet med sjuksköterskan. För att uppnå syftet gjordes en litteraturöversikt, där tio vetenskapliga artiklar med antingen kvalitativ eller kvantitativ ansats analyserades. Utifrån artiklarna identifierades fyra kategorier och tretton subkategorier. De fyra kategorierna var: oro över vaccinet, föräldrarnas livsstil och synsätt, sociala aspekter samt behovet av information. Föräldrarnas oro handlade ofta om vaccinets innehåll samt dess biverkningar. Vissa ansåg att vaccin var onödigt och onaturligt och kände osäkerhet kring vaccinets effektivitet. Personer i föräldrarnas omgivning samt sociala medier hade också stor betydelse för vaccinationsbeslutet. Vissa föräldrar upplevde en osäkerhet kring vilken information som var trovärdig.

Studien visade att anledningarna till att vissa föräldrar avstår att vaccinera sina barn är av varierad art och frågan är således komplex. Studiens resultat skulle kunna ligga till grund för vidare arbete med riktlinjer för sjuksköterskan, med utgångspunkt i de bakomliggande orsakerna till vaccinations-skepticismen. Detta skulle kunna vara ett värdefullt redskap för sjuksköterskan i det vårdande mötet med föräldrarna.

Background

Patient empowerment is associated with improvements in different patient-reported and clinical outcomes. However, despite being widely researched, high quality and theoretically substantiated disease-generic measures of patient empowerment are lacking. The few good instruments that are available have not reported important psychometric properties, including measurement invariance. The aim of this study was to assess the psychometric properties of the 15-item Gothenburg Empowerment Scale (GES), with a particular focus on measurement invariance of the GES across individuals from three countries.

Methods

Adults with congenital heart disease from Belgium, Norway and South Korea completed the GES and other patient-reported outcomes as part of an international, cross-sectional, descriptive study called APPROACH-IS II. The scale’s content (missing data) and factorial validity (confirmatory factor analyses), measurement invariance (multi-group confirmatory factor analyses), responsiveness (floor and ceiling effects) and reliability (internal consistency) were assessed.

Results

Content validity, responsiveness and reliability were confirmed. Nonetheless, metric but not scalar measurement invariance was supported when including the three countries, possibly because the scale performed differently in the sample from South Korea. A second set of analyses supported partial scalar invariance for a sample that was limited to Norway and Belgium.

Conclusion

Our study offers preliminary evidence that GES is a valid and reliable measure of patient empowerment in adults with congenital heart disease. However, cross-country comparisons must be made with caution, given the scale did not perform equivalently across the three countries.

Objective: This review aimed to: (i) inventory the definitions and measurements of patient empowerment in healthcare literature; (ii) appraise the conceptual and methodological rigor of included studies; and (iii) identify correlates of patient empowerment in persons with chronic conditions.

Methods: Four databases were searched to identify articles measuring patient empowerment in persons with chronic conditions, used a quantitative design and provided evidence on correlates of patient empowerment. Seventy-six articles were included and analyzed by descriptive statistics and summative content analysis.

Results: The articles used a range of definitions (n = 35) and instruments (n = 38), evaluating a range of correlates in four categories: sociodemographic characteristics, clinical outcomes, patient-reported outcomes and patient-reported experiences. The most frequent associations were between patient empowerment and age (n = 21), sex (n = 15), educational level (n = 15) and quality of life (n = 18). However, they were not always significant.

Conclusion: The broad variation of definitions and instruments highlights the lack of consensus on how to interpret and measure patient empowerment. Although several covariates have been evaluated, there are few studies assess the same relationships.

Practice implications: Consensus on a definition and measurement of patient empowerment is needed to improve the quality of future research and to provide a more cohesive body of knowledge. 

Background

Theoretical literature and cross-sectional studies suggest empowerment is associated with other patient-reported outcomes (PROs). However, it is not known if patient empowerment is leading to improvements in other PROs or vice versa.

Aims

The present study aimed to examine the direction of effects between patient empowerment and PROs in young persons with congenital heart disease (CHD).

Methods

As part of the STEPSTONES-CHD trial, adolescents with CHD from seven pediatric cardiology centers in Sweden were included in a longitudinal observational study (n = 132). Data were collected when patients were 16 (T0), 17 (T1) and 18 ½ years old (T2). The Gothenburg Young Persons Empowerment Scale (GYPES) was used to measure patient empowerment. Random intercepts cross-lagged panel models between patient empowerment and PROs (communication skills; patient-reported health; quality of life; and transition readiness) were undertaken.

Results

We found a significant cross-lagged effect of transition readiness over patient empowerment between T1 and T2, signifying that a higher level of transition readiness predicted a higher level of patient empowerment. No other significant cross-lagged relationships were found.

Conclusion

Feeling confident before the transition to adult care is necessary before young persons with CHD can feel in control to manage their health and their lives. Clinicians interested in improving patient empowerment during the transitional period should consider targeting transition readiness.

Bakgrund och problemformulering: Senaste åren har invandringen ökat i Sverige, vilket har ökat mängden av patienter med invandrarbakgrund med kommunikationssvårigheter inom vården. Kommunikationssvårigheter uppstår ofta när vårdaren och patienten inte talar samma språk. Språksvårigheter är ett hot för patienter när det gäller att uppnå optimal vård. Syfte: Att beskriva språkets betydelse i vården för utlandsfödda patienter. Metod: Litteraturöversikt med 11 kvalitativa och kvantitativa vetenskapliga artiklar från 2010–2020 hämtades från två olika databaser: Cinahl och PubMed och sedan analyserades enligt Fribergs (2012) femstegsmodell. Resultat: Visar vikten av språket och kommunikation inom vården. Det förekom att språksvårigheter försvårar och begränsar vårdpersonalens villkor för att kunna ge bra och individanpassad vård. Värdet av att ha en tolk redogörs i resultatet som en länk mellan patiententer och vårdpersonalen. Det förekom också att vårdpersonalen var oroliga över att både patiententer och vårdpersonal inte förstår varandra. Vårdpersonalen ansåg att patienter hade rätt att deltar sin vård genom att få information om behandling och diagnos samt att vara med och bestämma över sin egen vård. Diskussion: Språksvårigheter utgör ett kommunikationshinder och begränsar patienters självbestämmande och känslan av trygghet på ett negativt sätt. Kommunikationsutbyte blir svårare då språksvårigheter existerar. Detta kan medföra stora komplikationer och framförallt innebär det risker för att drabbas av vårdlidande och vårdskador. Kommunikation som bygger på respekt leder till en trygg vård och skapar en god vårdrelation.

Psykisk ohälsa är ett växande folkhälsoproblem och förutspås vara den största sjukdomsbördan i världen år 2030. Första vårdkontakten för patienter med psykisk ohälsa är vanligtvis sjuksköterskor i telefonrådgivning inom primärvård. Sjuksköterskor i telefonrådgivning upplever att de bland annat saknar erfarenhet, kunskap samt rätt verktyg för att ge adekvat rådgivning när de möter patienter med psykisk ohälsa. Det är därmed relevant att undersöka sjuksköterskans upplevelse av att bedöma psykisk ohälsa vid telefonrådgivning inom primärvården. Sex sjuksköterskor med olika lång erfarenhet av arbete i telefonrådgivning intervjuades. Dataanalysen genomfördes med hjälp av Elo och Kyngäs kvalitativa innehållsanalys med en induktiv ansats. Två kategorier framträder i resultatet, ”att känna sig otillräcklig” samt ”att känna sig otrygg” följt av 7 subkategorier. Det finns behov av psykiatrisk specialistkompetens inom primärvården för att möta behoven relaterat till psykisk ohälsa i samhället. Sjuksköterskan känner sig otillräcklig vid bedömning av psykisk ohälsa i telefonrådgivning, vilket belyser vikten av tillgång till spetskompetens på arbetsplatsen. 

Hjärtstopp hos barn i åldrarna 0-16 år är ett ovanligt tillstånd och drabbar cirka 100 barn årligen i Sverige. Den främsta orsaken till hjärtstopp hos barn är drunkning, trauma, luftvägsstopp, lungsjukdom och plötsligt spädbarnsdöd. Syftet med studien är att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att vårda barn 0-16 år med hjärtstopp prehospitalt. Genom ostrukturerade öppna intervjuer med en kvalitativ forskningsmetod där en induktiv ansats valts var avsikten att undersöka sjuksköterskors upplevelser och erfarenhet av vårdandet av barn med hjärtstopp. Åtta sjuksköterskor deltog. De arbetar eller har arbetat inom ambulanssjukvården och vårdat minst ett barn med hjärtstopp i åldrarna 0-16 år. Antal år i tjänst, utbildning, kön och ålder skiljde deltagarna åt. Genom kvalitativ innehållsanalys analyserades insamlad data till kategorier och resulterade i När det blir övermäktigt och overkligt, Samtal som riskerar att utebli och En händelse som aldrig glöms.

Studiens resultat visar att sjuksköterskor som arbetar i ambulansverksamhet kan få uppdrag som upplevs som övermäktiga. Ett sådant uppdrag innebär att ta beslut som är livsgörande för kritiskt sjuka barn samtidigt som de egna känslorna måste sättas åt sidan. Att arbeta med kompetent personal speciellt om kollegan var högre utbildad, skapade trygghet och en känsla av att kunna dela på ansvaret. För att lättare kunna hantera strömmen av känslor framkom det ett behov av att erbjudas samtal efter avslutat uppdrag samtidig med ett behov av att bli tagen ur tjänst under pågående pass. Önskvärt var också utvidgade utbildningsmöjligheter för att utvecklas inom vårdandet av kritiskt sjuka barn. Vidare påvisar resultatet att det finns ett behov av bekräftelse för att känna sig nöjd med sin egen insats. Därför upplevdes det viktigt att veta att omhändertagandet av barnet varit bra. Detta skapar även trygghet och självsäkerhet inför kommande och liknande situationer.

Bakgrund: Bröstcancer är en av de vanligaste cancersjukdomarna hos kvinnor i världen. I Sverige drabbas ungefär 9000 kvinnor av bröstcancer årligen. Bröstcancer är en elakartad tumör som växer i bröstkörtel. Total mastektomi blir ett aktuellt behandlingsalternativ då andra bröstcancerbehandlingar ej ses vara gynnsamma. Vid total mastektomi avlägsnas hela cancerdrabbade bröstet. Att genomgå mastektomi kan medföra både fysiska och psykiska besvär som leder till begränsningar i vardagslivet. Syftet med litteraturöversikten är att belysa kvinnors upplevelser efter mastektomi på grund av bröstcancer ur ett livsvärldsperspektiv. Metoden: En litteraturöversikt, baserat på Fribergs (2017) modell. Totalt användes nio artiklar i resultatet som består av tre kvantitativa och sex kvalitativa vetenskapliga artiklar.

Resultat: Resultatet belyser kvinnors upplevelser efter mastektomi på grund av bröstcancer. Två huvudteman och fem underteman identifierades utifrån litteraturöversiktens syfte. Det första huvudtemat identifieras som “En förändrad kroppsbild” och underteman som följer är “Förlust av kvinnosymbolen”, “Förlust av den kvinnliga identiteten” och “Påverkan på sexualitet och partnerskap”. Det andra huvudtemat identifieras som “Begränsningar i vardagslivet” och underteman som följer är “Påverkan på det sociala livet” och “Påverkan på den psykiska hälsan”.

Slutsats: De fysiska och psykiska besvären som har uppstått efter genomgången mastektomi har en negativ inverkan på kvinnornas upplevelser. Dessa kvinnor är i behov av ett stöd från vården där deras livsvärld synliggörs och respekteras. Sjuksköterska bör därför arbeta för att få denna patientgrupp delaktig i sin egen vård. 

Bakgrund och problemformulering

Forskning rörande perioperativa sjuksköterskors uppfattningar av att delta i organdonationsprocessen är ganska begränsad. De flesta studier är internationella och det kan vara svårt att applicera till svenska förhållanden. Studier som gjorts särskiljer inte perioperativ personal som grupp. Därmed blir det svårt att identifiera de olika personalkategoriernas uppfattningar från varandra.

Syfte

Studiens syfte är att kartlägga anestesisjuksköterskors uppfattningar av att delta i organdonationsprocessen från avlidna patienter.

Metod

Författarna har valt att göra en kvalitativ studie. Författarna intervjuade sex anestesisjuksköterskor på tre olika sjukhus, på olika sjukhusnivåer. Datainsamlingen har skett med öppna intervjuer som skrivits ut ordagrant och sedan analyserats med fenomenografi utifrån Alexanderssons modell.

Resultat

Resultatet presenteras i tre beskrivningskategorier. Uppfattningar i relation till professionen, uppfattningar i relation till ingående organdonationsteam och uppfattningar i relation till existentiella perspektiv.

Diskussion

Resultatet visar att anestesisjuksköterskan vill göra det lilla extra under operationen av respekt för donatorn men även för mottagarna av de olika organen. Anestesisjuksköterskan är av uppfattningen att det gästande uttagsteamet är lätt att samarbeta med, att de gärna informerar och berättar och att en positiv utveckling i samarbetet har skett över tid. Vid avstängning av ventilatorn under en organdonation upplever de att de tappar sin roll i teamet och att de som anestesisjuksköterskor inte har en tydlig funktion. Samtidigt vill de vara med hela vägen tills operationen är färdig. Stöd och support från sin egen organisation efter en organdonation uppfattas som bristfällig. De samtalar ibland sinsemellan i det team som varit engagerade i ingreppet ofta i samband med att operationssalen iordningställs efteråt. Någon organiserad debriefing inom organisationen verkar inte finnas.

Övervikt bland barn ökar stadigt världen över vilket ger både kort – och långsiktiga konsekvenser för de som drabbas. Skolsköterskan inom elevhälsan har en viktig roll i det hälsofrämjande arbetet att upptäcka en övervikt men också vara ett stöd för barnet och dess familj. Syftet med studien var att belysa skolsköterskans erfarenheter av att arbeta med övervikt hos barn i grundskolan inom elevhälsan. Metoden som användes var en kvalitativ intervjustudie med induktiv ansats där nio specialistutbildade sjuksköterskor intervjuades. Innehållet analyserades enligt en kvalitativ innehållsanalys vilket gav två kategorier med fem subkategorier.

I resultatet framkom det att stötta barn med övervikt är en viktig arbetsuppgift för skolsköterskor inom elevhälsan, det tar mycket tid och kräver stort engagemang. Skolsköterskor inom elevhälsan använder sig av sin medicinska och sociala kompetens för att arbeta förebyggande och hälsofrämjande mot övervikt hos barn. Erfarenhet av att arbeta med ämnet upplevdes vara en fördel, och det mest framgångsrika arbetssättet var att få till ett gott samarbete mellan olika vårdinstanser, vårdnadshavare och barn. Grunden för att uppnå det byggdes genom att skapa goda relationer både till barn och vårdnadshavare genom att vara lyhörd och använda sig av motiverande och lärande samtal. Distriktssköterskan inom elevhälsan behöver arbeta preventivt med övervikt hos barn, ha ett neutralt förhållningssätt till barn och vårdnadshavare och fokusera på tidig upptäckt och tidig intervention.

Suicid är ett betydande folkhälsoproblem. De flesta som utför ett suicidförsök lider av en psykisk sjukdom och har oftast haft kontakt med hälso- och sjukvården innan händelsen. Antalet utalarmeringar till personer som mår psykiskt dåligt har ökat, därmed utgör suicidnära patienter en betydande patientgrupp prehospitalt. Trots det råder det en osäkerhet i omhändertagandet då ambulanssjuksköterskorna känner sig oförberedda och okunniga i vårdmötet. Syftet med studien var att belysa ambulanssjuksköterskors upplevelser av att vårda suicidnära patienter prehospitalt för att öka kunskapen och eventuellt åskådliggöra förbättringsområden som i förlängningen kan stödja den prehospitala vården av suicidnära patienter. Studien har genomförts som en kvalitativ intervjustudie med induktiv ansats. Resultatet mynnade ut i en huvudkategori; Inre och yttre faktorer påverkar det vårdande mötet samt tre kategorier; emotionell påverkan, ambulanssjuksköterskans yrkesroll samt organisationens betydelse. Med hjälp av nio subkategorier har struktur skapats. I resultatet framkom att vården av den suicidnära patienten berörde ambulanssjuksköterskorna på flera emotionella plan, bland annat uppdagades känslosamma skildringar, tragedi och medlidande i vårdmötet. En upplevelse av dränage av emotionell energi framkom också. Bristande kompetens i vårdmötet med den suicidnära patienten erfors emellanåt och det vårdande samtalet ansågs utgöra en viktig aspekt för att uppnå god vård.  Ambulanssjuksköterskan ville finnas till för patienten och såg det som sin plikt. Slutligen upplevde ambulanssjuksköterskorna att prekära omständigheter kunde försvåra vården och göra den otillräcklig samt att psykiatrin stundom misslyckades med att ge adekvat vård. I slutet av examensarbetet diskuterades suicid i relation till hållbar utveckling och en hållbar ambulanssjukvård, både ur en ekonomisk- och social kontext.  

Den psykiska ohälsan ökar i samhället och allt fler sjuksköterskor möter patienter med psykisk ohälsa oavsett inom vilken vårdform de arbetar. Samsjukligheten mellan psykisk och somatisk sjukdom gör att allt fler patienter med psykisk ohälsa behöver vård på somatiska avdelningar. Olika former av attityder förekommer i mötet med patienterna med psykisk ohälsa. De negativa attityderna kan leda till att patienterna inte alltid får den omvårdnad de behöver och riskerar därför att utveckla ytterligare ett lidande. Vårt syfte är därför att undersöka sjuksköterskors attityder i mötet med patienter med psykisk ohälsa inom olika vårdformer och se varför de förekommer. Studien gjordes genom att studera tio artiklar i form av en litteraturöversikt. Tre huvudteman identifierades i resultatet, vilka var rädsla, organisation och erfarenheter. Studien identifierade att sjuksköterskor var i behov av mer kunskap och utbildning inom psykisk ohälsa för att kunna ge bättre vård till denna patientgrupp. Negativa attityder berodde framförallt på okunskap kring ämnet. Den kunskap sjuksköterskan bär med sig från grundutbildningen uppfattades som otillräcklig. En mer omfattande utbildning kring psykisk ohälsa kan få stigmatiseringen till denna patientgrupp att minska. Genom att ge bättre vård till patienter med psykisk ohälsa kan patienterna undvika långa vårdtider och tillfrisknandet främjas.

Ambulanssjuksköterskans arbetsmiljö är komplex och oförutsägbar då tidigare forskning påvisar flertalet faktorer som påverkar vården av patienten. Att främja patientens välbefinnande genom personcentrerad vård och minska vårdlidandet är ambulanssjuksköterskans mål med vårdandet. Personcentrerat bemötande, säkra bedömningar och avancerad sjukvård ställer höga krav på teamarbetet. Bristande teamarbete har påvisat att säker vård inte bibehålls. Syftet med studien var att beskriva ambulanssjuksköterskors upplevelser av teamarbetet utifrån ett patientsäkerhetsperspektiv. Metoden för datainsamlingen var intervjuer som analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Intervjuerna utfördes i ett landsting i södra Sverige. Ett strategiskt urval användes och resulterade i att elva ambulanssjuksköterskor deltog i studien. I resultatet framkom två huvudkategorier Kompetens och Ansvar i vårdsituationen samt Kollegialt samarbete. Vidare framkom två teman Ensamhet och Att vara trygg. I diskussionen diskuteras vald metod samt huvudfynden som framkom i studien där kompetens, erfarenhet och stöd från kollegan upplevdes betydelsefulla.

Under 2015 uppskattades det finnas 43 000 individer med stomi i Sverige och denna siffra har sedan 2006 ökat successivt i hela landet. Stomin inverkar på individens sociala och intima liv och påverkar vardagliga aktiviteter och dagliga rutiner. Litteraturstudiens syfte är att beskriva upplevelser av att leva med en tarmstomi. Resultatet presenteras utifrån tre teman: upplevelser av stöd och information, upplevelser av att vara annorlunda och upplevelser av en ny livssituation. Nio underteman bildades utifrån dessa rubriker. Resultatet visar att tarmstomi innebär en stor förändring som påverkar individernas liv på olika sätt. Det konstateras att tarmstomi har en negativ inverkan i de flesta fall. Familj, närstående och sjuksköterskor har en betydelsefull roll för att individerna ska uppnå hälsa och välbefinnande.

Stress är idag något de flesta människor kan relatera till och stressystemet är ett av det mest grundläggande verktyg som människan utvecklat. Detta för att klara av de stora påfrestningar och belastningar det innebär att leva ett liv. Men vid långvarig stress utan att människan får chans till återhämtning och vila så utvecklas istället en ohälsa som kan vara svår att hantera. Denna ohälsa kallas stressrelaterad ohälsa och kan leda till en rad olika sjukdomar både inom det somatiska och det psykiatriska området. Begrepp som hälsa, livsrytm, lidande och det existentiella perspektivet blir nödvändiga att använda för att på ett djupare plan beskriva den obalans som uppkommer vid stressrelaterad ohälsa.

Syftet med denna litteraturstudie är att undersöka patienters upplevelser av stressrelaterad ohälsa och vägen till att finna balans. Metoden bygger på en litteraturstudie där enbart kvalitativa artiklar använts. I resultat framkom två teman: upplevelser av obalans och att finna balans med tillhörande subteman som presenteras i en vågrörelse. De drabbade lever ofta ett liv med höga krav, ensidiga relationer och tar även ett stort ansvar både i hemmet och på arbetet. Utan återhämtning och vila blir denna livsstil ohållbar vilket leder till en nedåtgående rörelse där "att nå botten" blir en slutstation men även en vändpunkt för de drabbade. Genom att förstå och ha kunskap om hur det är att leva med och uppleva stressrelaterad ohälsa kan sjuksköterskan stödja, skapa tillit och skapa en miljö så att den drabbade åter kan finna den balans som krävs för att uppnå hälsa.

Stroke drabbar cirka 28 000 personer årligen i Sverige. Många drabbas av funktionsnedsättningar som kräver rehabilitering där sjuksköterskan spelar en viktig roll i den inledande rehabiliteringsfasen. Genom de funktionsnedsättningar patienter drabbas av blir vårdandet komplext och utmanande för sjuksköterskor.

Syftet med studien var att beskriva sjuksköterskors upplevelser av att vårda patienter som drabbats av funktionsnedsättningar efter en strokediagnos. En litteraturstudie har genomförts. Databaserna som använts är Cinahl, Medline och Primo. Nio kvalitativa artiklar hittades och kvalitetsgranskades enligt Friberg (2017) och analyserades enligt Axelsson (2012) metod.  Två huvudteman identifierades i resultatet vilka var vårdandets komplexitet med subteman sjuksköterskans roll, utmaningar i vårdandet och vårdrelation, samt utmaningar i organisationen med subteman sjuksköterskans kompetens, samarbete i teamet och tidsbrist. Resultatet visade att sjuksköterskor upplevde att de hade en viktig roll i rehabiliteringen och vårdandet, att vårdandet av strokedrabbade var komplext och utmanande. Skapandet av vårdrelationer var viktigt men påverkades av den upplevda tidsbristen. Även sjuksköterskors kompetens och samarbetet i teamet upplevdes vara viktigt för att uppnå god och säker vård. För att tillgodose patienter den vård de kräver samt att skapa vårdrelationer är det viktigt att organisationen ses över för att tillgodose sjuksköterskor den tid och de resurser de behöver för att uppnå god vård.

AIMS : Previous research on racial/ethnic disparities in relation to cardiac arrest has mainly focused on black vs. white disparities in the USA. The great majority of these studies concerns out-of-hospital cardiac arrest (OHCA). The current nationwide registry study aims to explore whether there are ethnic differences in treatment and survival following in-hospital cardiac arrest (IHCA), examining possible disparities towards Middle Eastern and African minorities in a European context.

METHODS AND RESULTS: In this retrospective registry study, 24 217 patients from the IHCA part of the Swedish Registry of Cardiopulmonary Resuscitation were included. Data on patient ethnicity were obtained from Statistics Sweden. Regression analysis was performed to assess the impact of ethnicity on cardiopulmonary resuscitation (CPR) delay, CPR duration, survival immediately after CPR, and the medical team's reported satisfaction with the treatment. Middle Eastern and African patients were not treated significantly different compared to Nordic patients when controlling for hospital, year, age, sex, socioeconomic status, comorbidity, aetiology, and initial heart rhythm. Interestingly, we find that Middle Eastern patients were more likely to survive than Nordic patients (odds ratio = 1.52).

CONCLUSION: Overall, hospital staff do not appear to treat IHCA patients differently based on their ethnicity. Nevertheless, Middle Eastern patients are more likely to survive IHCA.

The patient’s voice has not been present to the same degree as the professional perspective in caring research in a pre-hospital context. In order to further develop and improve pre-hospital care, it is therefore important to explore patients’ situations not only in life threatening but also in non-traumatic situations. This is especially important as these patients might be defined as inappropriate attendees of ambulance services. The aim of this study was to interpret and explain experiences of caring in pre-hospital care situations that are not defined as traumatic or life threatening. Twenty informants aged between 34 and 82 years were interviewed. The design of the study was exploratory, and it used an interpretative approach in order to understand the meaning of pre-hospital caring. The findings show that pre-hospital caring can be understood and explained as a matter of interplay between carer(s) and patient with potentials for positive as well as negative outcomes. Our conclusion is that the initial meeting is of vital importance in how patients experience pre-hospital care. It is suggested that general public information on the development of Swedish pre-hospital care received in turn may facilitate the first encounter between patient and carer(s).

Sjuksköterskans arbete på äldreboenden står inför fortsatta utmaningar med att bibehålla anställda sjuksköterskor och med nyrekrytering på grund av hög personalomsättning. Vårdandet utövas ofta till sköra och multisjuka äldre, med ett stort och komplext vårdbehov. Specialistutbildade sjuksköterskor med inriktningen vård av äldre kan bidra till en ökad förståelse och förmåga att möta de äldres vårdbehov. Forskning visar att förbättringar och mer kunskap om yrket behövs för att ha möjlighet att ta itu med dåliga arbetsvillkor och bristande kunskaper hos sjuksköterskor verksamma på äldreboenden. Syftet med examensarbetet var att belysa arbetet på äldreboenden utifrån sjuksköterskans perspektiv. Litteraturöversikt har valts som metod och följer principerna för integrativ metodik med några få avsteg. Resultatet är uppbyggt av elva artiklar med både kvalitativ och kvantitativ metodik. Artiklarna söktes fram i databaserna Pubmed och CINAHL. I resultatet beskrivs en huvudkategori samt sju underkategorier som svarar mot syftet. Att arbeta på äldreboenden innebär ett mångfacetterat arbete för sjuksköterskan. Det innefattar ett omfattande ansvarsområde, där sjuksköterskan har en vårdande roll men även en administrativ roll. Arbetet kräver kompetens och erfarenhet samt samverkan med flera professioner i team. Sjuksköterskan har behov av stöd från kollegor, läkare och chefer samt organisatoriska förutsättningar för att utföra sitt arbete. Sjuksköterskans perspektiv visar att vårdande relationer, kompetens, erfarenhet, stöd och organisatoriska förutsättningar kan bidra till ett bättre fungerande arbete, som utövas för att ge god och säker vård till de äldre.

Moralisk stress uppstår när sjuksköterskan vet vad som är moraliskt rätt att göra i en situation men hindras från att göra detta på grund av rådande arbetsförhållanden. Sjuksköterskan med sin akademiska utbildning inom vårdvetenskap samt en grundläggande önskan om att kunna hjälpa och att göra gott mot andra, arbetar idag i en vårdorganisation med allt större fokus på ekonomi och effektivitet. Det sjuksköterskan fostrats i inom vårdvetenskapen kan upplevas allt svårare att leva upp till. Obalansen mellan vårdbehov och vårdtillgång försätter dagligen sjuksköterskor i situationer som skapar moralisk stress.

Syftet med föreliggande studie är att beskriva sjuksköterskors upplevelser av moralisk stress. Metoden i föreliggande studie är en litteraturstudie baserad på 11 kvalitativa och kvantitativa vetenskapliga artiklar. Materialet har analyserats och tematiserats. Resultatet presenteras i tre teman och åtta underteman. De tre huvudtemana är: Moralisk stress relaterat till vårdandet, moralisk stress relaterat till arbetsmiljö och organisation samt moralisk stress relaterat till sjuksköterskan. Resultatet visar att sjuksköterskor upplever moralisk stress. Moralisk stress upplevs i olika situationer och av olika anledningar. Den vanligaste orsaken till moralisk stress är hög arbetsbelastning relaterat till otillräcklig bemanning. Moralisk stress kan leda till att sjuksköterskor lämnar sitt yrke inom vården. I diskussionen lyfts bland annat hur moralisk stress får konsekvenser för vårdrelationen och vårdkvaliteten men också för sjuksköterskorna själva och deras inställning till sitt arbete.

Kompetens om palliativ vård hos sjuksköterskor är nödvändigt för att främja vårdens kvalitet och därigenom patientens livskvalitet. Det är dock oklart hur kompetensen om palliativ vård ser ut bland sjuksköterskor som arbetar i hemsjukvården. Syftet med studien var att beskriva och jämföra kompetensen om palliativ vård hos sjuksköterskor i kommunens hemsjukvård.

Studien är kvantitativ med deduktiv ansats. Datainsamlingen genomfördes med en enkät som skickades ut till 256 sjuksköterskor som arbetar inom hemsjukvården i Jönköpings kommun. Av dessa svarade 63 på enkäten vilket gav en svarsfrekvens på 25 %. Enkäten undersökte sjuksköterskors kompetens i palliativ vård utifrån kunskap om symtomlindring, systematisk användning av skattningsinstrument, kompetens i teamarbete, att samtala och att möta människor i livets slutskede.

Resultatet visade att kompetensen var lägre gällande systematisk användning av skattningsinstrument vid vanligt förekommande symtom jämfört med övriga kompetensområden. Kompetens gällande symtomlindring, skattning och teamarbete var samtliga lägst vid fatigue i jämförelse med smärta, illamående, oro och munhälsa. Det fanns en skillnad mellan grundutbildade och specialistutbildade sjuksköterskors kompetens, där de specialistutbildades kompetens var högre vad gäller kunskap om symtomlindring respektive kompetens i teamarbete vid fatigue och vid problem i munhålan. Kompetens i att samtala med unga anhöriga var låg hos både grund - och specialistutbildade sjuksköterskor.

Resultatet ska tolkas med stor försiktighet med tanke på den låga svarsfrekvensen och att enkäten/instrumentet inte är psykometriskt testat. Givet dessa svagheter kan det dock finnas utvecklingspotential gällande systematisk användning av skattningsinstrument. Fatigue behöver uppmärksammas och kompetensen öka både vad gäller symtomlindring, skattning och teamarbete vid fatigue. Kompetens i att samtala med barn och ungdomar som är anhöriga var låg, vilket tyder på behov av stöd och handledning till sjuksköterskor samt tillgång till riktlinjer vid möte med unga anhöriga.

Att trivas på jobbet är en central och viktig fråga. Det finns många faktorer i arbetsmiljön som påverkar trivseln. Faktorer som påverkar sjuksköterskans arbetsmiljö och välbefinnande, påverkar i sin tur omvårdnaden av patienten. I svensk sjukvård är det brist på sjuksköterskor, detta av olika anledningar. Inom sjukvården blir resurserna mer och mer åtdragna och det kan vara svårt att hitta en balans mellan arbetsuppgifter och välbefinnande för sjuksköterskan. Media belyser oftast bristande situationer i svensk sjukvård samt kraven är för höga gentemot de resurser som finns. Det förekommer olika faktorer som påverkar sjuksköterskan och deras arbete. Syftet med denna studie är att beskriva vilka faktorer som påverkar sjuksköterskans arbetsmiljö och välbefinnande i arbetet. Detta sett ur ett omvårdnadsperspektiv. Metoden är en litteraturstudie baserad på 10 kvalitativa och kvantitativa vetenskapliga artiklar. Materialet har analyserats och tematiserats. Resultatet presenteras i tre teman och sex underteman. De tre huvudteman är; Vikten av ledarskap. Sjuksköterskans upplevelse av omvårdnad och Välbefinnande.

Resultatet visar att sjuksköterskor behöver god organisation, ledarskap och utveckling för att bedriva god omvårdnad. Arbetsmiljö och välbefinnandet hos den enskilde sjuksköterskan är viktig för att hen ska stanna kvar på sin arbetsplats. I diskussionen debatteras vikten av att trivas på arbetet. Det är viktigt med goda arbetsrelationer kollegor emellan samt med en närvarande chef.  Detta leder till att sjuksköterskor utför evidensbaserad omvårdnad och arbetstillfredsställelse uppnås. Sjuksköterskan upplever också en tillfredsställelse som utspeglar sig i god omvårdnad. Välbefinnandet för sjuksköterskor och patienter infinner sig och därmed minskar lidandet för patienterna.

Trenderna inom sedering har på senaste tid gått från djup till lätt sedering. Tidigare forskning indikerar att detta är fysiologiskt gynnsamt för patienterna och att det upplevs som positivt av både patienter och närstående. Dock är det relativt outforskat hur detta nya arbetssätt upplevs av vårdarna kring patienten och hur det påverkar deras arbetssituation. Denna studie syftade till att undersöka vårdares upplevelser av att vårda patienter som är vakna med respirator på en intensivvårdsavdelning. En kvalitativ ansats valdes. Sjuksköterskor och undersköterskor på två olika intensivvårdsavdelningar intervjuades i fokusgrupper. Totalt deltog tolv informanter, där två fokusgruppsintervjuer genomfördes med sjuksköterskor och två fokusgruppsintervjuer med undersköterskor. En kvalitativ innehållsanalys användes för att analysera materialet, vilket resulterade i fem huvudkategorier och tolv subkategorier.

Resultatet presenterades genom följande huvudkategorier: ökad stress hos vårdaren, ökade krav på vårdaren, en resurskrävande vårdform, patienten blir en person samt krav på teamsamverkan. I resultatet framkom att vård av patienter som är vakna med respirator bidrog till en möjlighet att bättre lära känna patienten och därmed få ett mer stimulerande arbete. Men det upplevdes också som utmanande och krävande av vårdarna, vilket ledde till känslor av otillräcklighet och stress. För att ta tillvara på de positiva effekterna av att ha patienten mer vaken krävs resurser och en multiprofessionell teamsamverkan.

Background

Educational environments are considered important in strengthening students’ health status and knowledge, which are associated with good educational outcomes. It has been suggested to establish healthy universities based on a salutogenic approach – namely, health promotion. The aim of this study was to describe health-promoting resources and factors among first-semester students in higher education in healthcare and social work.

Methods

This cross-sectional study is based on a survey distributed among all students in seven healthcare and social work programmes at six universities in southern Sweden. The survey was carried out in 2018 using a self-reported, web-based questionnaire focussing on general health and well-being, lifestyle factors together with three validated instruments measuring health-promoting factors and processes: the Sense of Coherence (SOC) scale, Salutogenic Health Indicator Scale (SHIS) and Occupational Balance Questionnaire (OBQ).

Results

Of 2283 students, 851 (37.3%) completed the survey, of whom 742 (87.1%) were women; 722 (84.8%) were enrolled on healthcare programmes, and 129 (15.2%) were enrolled on social work programmes. Most reported good general health and well-being (88.1% and 83.7%, respectively). The total mean scores for the SOC scale, SHIS and OBQ were, respectively, 59.09 (SD = 11.78), 44.04 (SD = 9.38) and 26.40 (SD = 7.07). Well-being and several healthy lifestyles were related to better general health and higher SOC, SHIS and OBQ scores. Multiple linear and logistic regressions showed that perceived well-being and no sleeping problems significantly predicted higher general health and higher SOC, SHIS and OBQ scores. Being less sedentary and non-smoking habits were significant predictors of higher SOC.

Conclusions

Swedish students in higher education within the healthcare and social work sector report good general health and well-being in the first semester, as well as health-promoting resources (i.e. SOC, SHIS and OBQ), and in some aspects, a healthy lifestyle. High-intensity exercise, no sleeping problems and non-smoking seem to be of importance to both general health and health-promotive resources. This study contributes to knowledge about the health promotive characteristics of students in the healthcare and social work fields, which is of importance for planning universities with a salutogenic approach.

The overall aim of this thesis was to gain new knowledge of factors and interventions that improve work ability and return to work (RTW) among women on long-term sick leave from human service organizations (HSOs). The specific aims of the studies were: to evaluate the associations between the self-rated Work Ability Index (WAI) and Work Ability Score (WAS), and the relationship with prospective sick leave, symptoms, and health (Paper I); to investigate whether intervention with myofeedback training or intensive muscular strength training could decrease pain and increase work ability among women with neck pain (Paper II); to examine the associations between workplace rehabilitation and the combination of supportive conditions at work with work ability and RTW over time (Paper III); and to explore experiences, views, and strategies in the rehabilitation process for RTW (Paper IV). This thesis is based on a prospective cohort study (n=324) and a randomized controlled study (RCT) (n=60, participants with neck pain). Both quantitative and qualitative methods were used. The data collection consisted of questionnaires, laboratory-observed data, register-based data, and interviews. The results showed a very strong association between WAI and WAS, and results predicted future sick leave degree, health-related quality of life, vitality, neck pain, self-rated general health, self-rated mental health, behavioral stress, and current stress (Paper I). In the RCT (Paper II), individuals in the myofeedback intervention group increased their vitality and work ability over time and individuals in the intensive musculoskeletal strength training group increased their WAI, WAS, and mental health over time. WAI, WAS, and RTW increased over time among individuals provided with workplace rehabilitation and supportive conditions at work (Paper III) such as a sense of feeling welcome back at work, influence at work, possibilities for development, degree of freedom at work, meaning of work, quality of leadership, social support, sense of community, and work satisfaction. Women described (Paper IV) how they were striving to work and how they had different views, strategies, and approaches in the rehabilitation process for RTW. They expressed a desire to work, their goals for work, and their wishes for work. In the rehabilitation process for RTW they described their interaction with stakeholders as either controlling the interaction or struggling in the interaction. They described strategies to cope with RTW in terms of yo-yo (fluctuating) working: yo-yo working as a strategy or yo-yo working as a consequence. This thesis identifies factors of importance in improving work ability and RTW among women on long-term sick leave from HSOs. For women with neck pain, the intervention study showed feasibility of the intervention and demonstrated improved work ability and decreased pain (Paper II). The intensive muscular strength training program, which is easy for the individual to learn and perform at home, was associated with increased work ability. The results regarding rehabilitation highlight the importance of integrating workplace rehabilitation with supportive conditions at work to increase work ability and improve RTW (Paper III). Women expressed that they were striving to work and that they wanted to work (Paper IV). These women were “going in and out” of work participation (yo-yo working) as a way to handle the rehabilitation process. For assessing the status and progress of work ability among women on long-term sick leave, the single-question WAS may be used as a compliment to the full WAI as a simple indicator (Paper I).

En kvalitativ studie pågår med syfte att belysa rehabiliteringsprocessen för långtidssjukskrivna kvinnor, med nacksmärta, för att möjliggöra återgång i arbete. Resultaten kan användas för preventivt och promotivt arbete inom ex. primärvården, företagshälsovården, försäkringskassan och arbetsförmedlingen.

Purpose To investigate the impact of rehabilitation measures on work ability and return to work (RTW), specifically the association between workplace rehabilitation/supportive conditions at work and work ability and RTW over time, among women on long-term sick leave. Methods Questionnaire data were collected (baseline, 6 and 12 months) from a cohort of women (n = 324). Linear mixed models were used for longitudinal analysis of the repeated measurements of work ability index (WAI), work ability score and working degree. These analyses were performed with different models; the explanatory variables for each model were workplace rehabilitation, supportive conditions at work and time. Results The individuals provided with workplace rehabilitation and supportive conditions (e.g. influence at work, possibilities for development, degree of freedom at work, meaning of work, quality of leadership, social support, sense of community and work satisfaction) had significantly increased WAI and work ability score over time. These individuals scored higher work ability compared to those individuals having workplace rehabilitation without supportive conditions, or neither. Additionally, among the individuals provided with workplace rehabilitation and supportive conditions, working degree increased significantly more over time compared to those individuals with no workplace rehabilitation and no supportive conditions. Conclusion The results highlight the importance of integrating workplace rehabilitation with supportive conditions at work in order to increase work ability and improve the RTW process for women on long-term sick leave.

Idag bor mer än 2 miljoner människor med utländsk bakgrund i Sverige. Den ökade migration har lett till att det också blir ett ökat tryck på vården och en ökad grupp av minoriteter som inte talar samma språk som sjuksköterskan. När kommunikationen mellan dessa två parter brister äventyras patientsäkerheten. Således är kommunikation centralt och grundläggande för att uppnå god vårdkvalité där patienters individuella behov kan tillgodoses Syftet med litteraturstudien är att belysa sjuksköterskors upplevelser av språkbarriärer i samband med omvårdnad. Studien har genomförts som en allmän litteraturöversikt med systematisk söksstrategi på artiklar där 12 vetenskapliga artiklar från databaserna CINAHL complete, Medline och Pubmed använts. Sökorden användes tillsammans med den booleska operatorn AND och OR. Analysen resulterade i fem huvudteman Upplevelsen av otillräcklighet, Upplevelsen av oro i relation till patientsäkerhet, Upplevelsen av tidsbrist och brist på resurser, Upplevelsen av kroppsspråk för att främja kommunikationen, Upplevelsen av tolkhjälp som strategi för att överkomma språkbarriärer. Resultatet av litteraturstudien visade att sjuksköterskor ser språkbarriär som ett hinder för att utföra sitt arbete. Språkbarriär ökar risken för patientsäkerheten när ett gemensamt språk inte talas. Ytterligare resulterade språkbarriärer att vid otillräcklig information kan ge upphov till missförstånd och försämrad vårdkvalité där en god vårdrelation inte kan uppnås. Sjuksköterskor upplevde att tillgången till tolk var en värdefull resurs för att upprätthålla en god vårdrelation där adekvat information kan förmedlas. Författarna diskuterade viktiga vårdvetenskapliga begrepp som delaktighet, vårdlidande, personcentrerad vård. Vidare diskuteras tolkens betydelse i vårdmötet.