Ett påtagligt samhällsproblem idag är den rådande brist på legitimerade sjuksköterskor som arbetar inom den svenska sjukvården. I takt med att befolkningen ökar och medelåldern blir allt högre blir vikten av att bibehålla verksamma legitimerade sjuksköterskor allt mer påtaglig. Att komma ut i verksamheten som nyutbildad sjuksköterska kan upplevas som en stor utmaning och första tiden i yrket kan ses som en intensiv och krävande process. För att underlätta transitionen från student till yrkesverksam sjuksköterska har ett introduktionsprogram utformats i syfte att vägleda och stödja de nyblivna sjuksköterskorna.

Författarnas syfte med studien är att beskriva nyutexaminerade sjuksköterskors upplevelser av ett kliniskt introduktionsår. Examensarbetet grundar sig i en litteraturstudie som utgår från Fribergs analysprocess där tio artiklar granskas och analyseras. Analysen resulterar i fyra identifierade huvudteman med tillhörande tretton subteman som tillsammans sammanfattar upplevelser av kliniskt introduktionsår som nyutexaminerad sjuksköterska. Identifierade huvudteman i arbetet är: ”Möjligheten till att få växa personligt och professionellt”, ”Att vara i rum för reflektion”, ”Att existera i en kravfylld tillvaro” samt ”Vikten av att ha kollegialt stöd inom räckhåll”. Resultatet påvisar flera fördelar med deltagandet i kliniskt introduktionsprogram men även vissa brister identifieras. Resultatet påvisar att upplevelser av krav under övergångsprocessen är återkommande hos de flesta nyutexaminerade sjuksköterskorna som genomgår kliniskt introduktionsår. För att underlätta övergångsprocessen är faktorer så som en stödjande miljö, tillhörighet i personalgruppen och reflektion som verktyg viktiga komponenter. Författarna anser att vidare fördjupning kring upplevelser av ett introduktionsprogram och hur detta introduktionsprogram erfars ur ett sjuksköterskeperspektiv är av stor vikt i syfte att möta sjuksköterskans behov under det första yrkesverksamma året.

Primary percutaneous coronary intervention (PPCI) for ST-elevation myocardial infarction compares favorably to thrombolysis. In previous studies the benefit has been restricted to the early postinfarction period with no additional risk decrease beyond this period. Long-term outcome after use of third-generation thrombolytics and modern adjunctive pharmaceutics in the 2 treatment arms has not been investigated. This study was conducted to compare 5-year outcome after updated regimens of PPCI or thrombolysis. Patients with ST-elevation myocardial infarction were randomized to enoxaparin and abciximab followed by PPCI (n = 101) or enoxaparin followed by reteplase (n = 104), with prehospital initiation of therapy in 42% of patients. Data on survival and major cardiac events were obtained from Swedish national registries after 5.3 years. PPCI resulted in a better outcome with respect to the composite of death or recurrent myocardial infarction (hazard ratio 0.54, confidence interval 0.31 to 0.95) compared to thrombolysis. This was attributed to a significant decrease in cardiac deaths (hazard ratio 0.16, confidence interval 0.04 to 0.74). The difference evolved continuously over the 5-year follow-up. After adjustment for covariates, a significant benefit remained with respect to cardiac death or recurrent infarction but not for the composite of total survival or recurrent myocardial infarction (p = 0.07). The observed differences were not seen in patients in whom therapy was initiated in the prehospital phase. In conclusion, PPCI in combination with enoxaparin and abciximab compares favorably to thrombolysis in combination with enoxaparin with a risk decrease that stretches beyond the early postinfarction period. Prehospital thrombolysis may, however, match PPCI in long-term outcome.

BACKGROUND: In ST-elevation myocardial infarction, primary percutaneous coronary intervention (PCI) has a superior clinical outcome, but it may increase costs in comparison to thrombolysis. The aim of the study was to compare costs, clinical outcome, and quality-adjusted survival between primary PCI and thrombolysis. METHODS: Patients with ST-elevation myocardial infarction were randomized to primary PCI with adjunctive enoxaparin and abciximab (n = 101), or to enoxaparin followed by reteplase (n = 104). Data on the use of health care resources, work loss, and health-related quality of life were collected during a 1-year period. Cost-effectiveness was determined by comparing costs and quality-adjusted survival. The joint distribution of incremental costs and quality-adjusted survival was analyzed using a nonparametric bootstrap approach. RESULTS: Clinical outcome did not differ significantly between the groups. Compared with the group treated with thrombolysis, the cost of interventions was higher in the PCI-treated group ($4,602 vs $3,807; P = .047), as well as the cost of drugs ($1,309 vs $1,202; P = .001), whereas the cost of hospitalization was lower ($7,344 vs $9,278; P = .025). The cost of investigations, outpatient care, and loss of production did not differ significantly between the 2 treatment arms. Total cost and quality-adjusted survival were $25,315 and 0.759 vs $27,819 and 0.728 (both not significant) for the primary PCI and thrombolysis groups, respectively. Based on the 1-year follow-up, bootstrap analysis revealed that in 80%, 88%, and 89% of the replications, the cost per health outcome gained for PCI will be <$0, $50,000, and $100,000 respectively. CONCLUSION: In a 1-year perspective, there was a tendency toward lower costs and better health outcome after primary PCI, resulting in costs for PCI in comparison to thrombolysis that will be below the conventional threshold for cost-effectiveness in 88% of bootstrap replications.

Sveriges hälso- och sjukvården står inför stora förändringar det senaste decenniet med anledning av olika händelser såsom digitaliseringen och pandemier. Covid-19-pandemin har orsakat enorma omställningar de senaste två åren uppger Coronakomissionen (SOU 2021:89) i sin rapport. En av de verksamheter som stod inför stora utmaningar inom hälso- och sjukvården var laboratoriemedicin. Syftet med studien är att belysa första linjens chefers utmaningar inom laboratoriemedicinverksamheteten när det gäller ledarskapet och arbetsmiljöutmaningar och hur dessa hanterades under covid-19-pandemin. Metoden som användes var kvalitativ metod med induktiv ansats och datainsamlingen genomfördes i form av semistrukturerade intervjuer med sex första linjens chefer inom laboratoriemedicinverksamheten. Resultatet presenteras i form av kategorier som har kommit fram genom analys av datamaterialet och presenteras utifrån studiens frågeställningar. Studiens resultatvisar att första linjens chefer inom laboratoriemedicinverksamheteten hanterade flera utmaningar under pandemin som bland annat var det stort informationsflödet, bemanningsproblem, arbetsmiljöutmaningar och slitna medarbetarna som behövde stöttas mentalt. Olika strategier har använts av cheferna med stöd av deras chefskollegor samt medarbetarna för att kunna hantera de här utmaningarna. Vidare forskning behövs både för chefers arbetsmiljö i ovan nämnd verksamhet samt för medarbetarnas arbetsmiljö i syfte att kunna belysa ytterligare de problem som finns samt att hitta olika hållbara lösningar.

Bakgrund: I dagens globala samhälle lever allt fler människor längre och i flera länder har det setts en ökning i den äldre populationen. Det kan innebära att allt fler äldre patienter kommer att vårdas i hemmet. Det är viktigt att vården som ges fokuserar på att göra den äldre patienten delaktiga. När delaktigheten inte sker fullt ut kan den äldre patienten förlora förmågan att påverka vården vilket riskerar leda till en minskad känsla av välbefinnande och ett vårdlidande kan uppstå. Syfte: Syftet med litteraturstudien är att belysa den äldre patientens upplevelse av delaktighet vid vård i hemmet. Metod: Studien är en litteraturöversikt där tio kvalitativa vetenskapliga artiklar granskats. Artiklarna söktes via databaserna Cinahl och Medline Resultat: Resultatet presenteras i två huvudteman och sju underteman. Upplevelse av förtroendefulla möten och känsla av självständighet med underteman: Betydelsefulla relationer, Att vara närvarande i kommunikationen, Inte vilja vara till besvär, Möjlighet att påverka, Kunskapens betydelse, självbestämmande och Att inte bli lyssnad på. Resultatet visade att en upplevelse av förtroende i mötet var viktigt för den äldre patientens delaktighet. Vidare visade resultaten att en känsla av självständighet var centralt för den äldre patientens upplevelse av delaktighet. När självständigheten begränsades gav det upphov till känslor av lidande och minskad delaktighet hos den äldre patienten. Slutsatser: Ovan nämnda huvudteman visades vara viktiga delar i upplevelsen av delaktighet hos äldre patienter som vårdas i hemmet. 

Det finns flera olika typer av en bröstcancergen, två av dessa cancergener är BRCA 1 och 2. Dessa cancergener är ärftliga och risken för att utveckla bröst eller livmodercancer blir upp till 80 % när man är bärare redan vid 30 års ålder. Syftet är att beskriva unga kvinnors upplevelser av att leva med genmutation BRCA 1 och/eller BRCA 2. Studien är en litteraturstudie. Dataanalysen mynnade ut i fyra teman känsla av hotad existens, behov av stöd för att hantera information, avsaknad av samhörighet och etiskt dilemma. Resultatet lyfter fram de upplevelser och fruktan som är central för unga kvinnor när de får besked om att vara bärare av BRCA 1 eller 2 och de beslut de måste ta som kan påverka livet och framtiden. Studiens resultat är användbart för vårdpersonal och närstående som möter dessa unga kvinnor och kan ge en större förståelse för känslor och upplevelser som uppstår som bärare på en cancergen.

Peripartumkardiomyopati är en sällsynt form av hjärtsvikt. Diagnostiska kriterier är nytillkommen hjärtsvikt från sen graviditet och upp till fem månader efter förlossning, avsaknad av annan förklaring till hjärtsvikt och nedsatt systolisk vänsterkammarfunktion Orsaken till tillståndet tros vara omvandling av prolaktin till en kardiotoxisk variant. Terapin är den etablerade, men ACE-hämmare och ARB får inte ges till ammande mödrar. Hjärttransplantation har tillgripits. Maligna hjärtarytmier har krävt behandling med implanterbar defibrillator och pacemaker. Hämning av produktionen av prolaktin med bromokriptin har gett goda resultat i en liten studie. Resultaten har inte bekräftats.

Att drabbas av cancer kan skapa existentiella utmaningar samt smärta. Smärtan är subjektiv och komplex för varje enskild patient. Den kan även upplevas både fysiskt, psykiskt och existentiellt. Genom en anpassad vård, kan livskvaliteten hos patienterna förbättras. Sjuksköterskans roll är att ge stöd genom att se vilket behov som krävs för patienternas välbefinnande. Det kan uppnås genom att låta de dela sin upplevelse, samt vägleda dem i syfte att lindra lidandet. Föreliggande studie har som syfte att belysa patienters upplevelse av smärthantering vid cancer. Metoden som användes är en litteraturöversikt för att undersöka smärthantering hos patienter med och inkluderade kvalitativa och kvantitativa artiklar. Data samlades in ifrån databaserna CINAHL och MEDLINE. Därefter valdes tio artiklar ut som besvarade syftet. Resultatet visade att det är viktigt att anpassa smärtbehandlingen utefter patientens förutsättningar och behov, eftersom varje smärta är unik, både psykiskt och fysiskt. Det kan i sin tur leda till förbättrad livskvalité där även sociala och religiösa faktorer påverkar behandlingen. Ett helhetsperspektiv är viktigt för välbefinnandet. Vikten av personlig vård för patienterna betonas eftersom smärtlindring är individuell och det finns olika sätt att lindra smärtan än enbart genom medicinsk behandling. 

Cirka 500000 människor bor i Sverige med diabetessjukdom varav 80–90% med diabetes typ 2. Diabetes typ 2 utvecklas långsamt och många människor lever med sjukdomen utan att veta om det. Orsaker till sjukdomen är både genetiska och livsstilsfaktorer som ohälsosamma kostvanor, inaktivitet, rökning med mera. Förutom specifika diabetessymtom som blodglukosrubbningar, synförsämring och diabetessår kan sjukdomen orsaka flera andra följdsjukdomar som hjärt- och kärlsjukdomar och njursjukdomar. Sjuksköterskor kommer att möta patienter med diabetes typ 2 inom vilken instans än hen arbetar och då har hen en viktig roll att fylla för att stödja patienten i det nya sammanhanget. Syftet med litteraturöversikten var att beskriva patienters upplevelse av att leva med diabetes typ 2. Litteraturöversikten bygger på tio kvalitativa artiklar varav en artikel med blandade metoder bestående av både kvalitativ och kvantitativ karaktär. Dataanalysen utmynnade i två huvudteman och sex subteman.

Resultatet visar att patienter med diabetes typ 2 drabbas av både kroppsliga begränsningar som exempelvis fysisk nedsatt förmåga, trötthet och energibrist, smärta, svullnad och vissa sexuella problem samt mentala och känslomässiga begränsningar som stress, oro, ångest och depression vilket leder till minskad livsglädje. Under diskussionen problematiseras och diskuteras utmärkande fynd från resultatet. Upplevelse av kroppen och hälsan förändras vid en sjukdom vilket kan orsaka lidande. Sjukdomslidandet kan påverka hela existensen och sätta negativa spår på livskvaliteten. Sjuksköterskan har viktiga uppgifter i förbättringen av patienternas hälsa och välbefinnande bland annat att främja hälsan genom att stödja patienterna införskaffa sig relevanta kunskaper samt besitta sig goda självhanteringsstrategier. En central insats är att delaktiggöra patienterna i den egna vården. 

Meticillinresistent Staphylococcus Aureus (MRSA) är en bakterie som är resistent mot olika typer av antibiotika. Spridningen av MRSA utgör ett hot mot modern medicin och möjligheten till en effektiv behandling och vård. Hälso- och sjukvårdspersonal bör arbeta förebyggande för att på så vis minska spridningen av MRSA, vilket är en viktig del av arbetet mot antibiotikaresistens. Hälso- och sjukvårdspersonalen är de som är i frontlinjen för att vårda patienter med MRSA, därmed fokuserar denna studie på deras upplevelser av att vårda dessa patienter.

En litteraturöversikt genomfördes och resultatet visar att det finns kunskapsskillnader mellan hälso- och sjukvårdspersonal. Mängden kunskap påverkar även hälso- och sjukvårdspersonalens attityd av att vårda MRSA - smittade patienter. Det framkommer att hälso- och sjukvårdspersonalen är rädda för att bli smittade av MRSA, vilketupplevs skapa en barriär mellan hälso- och sjukvårdspersonal och patient. Denna rädsla kan prägla vården som ges vilket kan riskera att drabba patienterna negativt med en känsla av att vården distanseras som följd. Dessutom anses tidsbrist vara en faktor som gör det svårare att förebygga infektioner och kan leda till en bristande handhygien. Sammanfattningsvis medför en ökad kunskap om MRSA att hälso- och sjukvårdspersonalen känner sig säkrare och tryggare i sitt vårdande jämfört med de med lite kunskap, som ofta är rädda och kan överdriva användandet av handskar och desinfektionsmedel.

Psykisk ohälsa ökar i samhället, vilket gör att fler sjuksköterskor möter patienter med psykisk ohälsa oavsett inom vilken vårdform de arbetar. När en patient som lider av psykisk ohälsa blir inlagd på en somatisk vårdavdelning är det sannolikt att fokus i vårdandet blir på den somatiska behandlingen. Syftet med denna studie är att beskriva allmänsjuksköterskans upplevelse av vårdandet av patienter som lider av psykisk ohälsa inom somatisk slutenvård. Litteraturstudie valdes som metod för att kunna besvara syftet på ett bra sätt. Sju artiklar hittades med hjälp av sökmotorn Primo och databaserna Cinahl och Pubmed.

Resultatet presenteras med hjälp av två huvudteman Resurskrävande och Otillräcklig kompetens och otillräckligt stöd. Slutsatsen är att bristande kompetens och erfarenheter att vårda patienter med psykisk ohälsa samt stigmatisering om psykisk ohälsa skapar negativa upplevelser och frustration hos allmänsjuksköterskan. Konsekvenserna kan leda till vårdlidande och osäker vård. Därför är det betydelsefullt att sjuksköterskor ökar sina kunskaper för att höja vårdkvalitet i vårdandet av patienter med psykisk ohälsa inom somatisk slutenvård. Förutom att erbjuda sjuksköterskor ökade kunskaper om vårdandet är det viktigt med stöd från sjukhusledning och chefer inom hälso- och sjukvården.

E-hälsotjänster väntas vara ett verktyg för att möta det framtida växande vårdbehovet till följd av en åldrande befolkning. Via e-hälsotjänster kan den äldre patienten ta del av information om sin hälsa och planerad vård. E-hälsotjänster kan också öka vårdens tillgänglighet genom snabba kontakter och digitala vårdbesök. Det kan leda till ökad delaktighet för den äldre, vilket ger förutsättningar för en bättre hälsa. Men det kräver att äldre börjar använda e-hälsotjänster. En del äldre är inte vana vid digital teknik och riskerar ett digitalt utanförskap. Dock har internetanvändning ökat kraftigt bland äldre de senaste åren och en majoritet är nu internetanvändare. Syfte med studien är att kartlägga äldres användning av internet och e-hälsotjänster samt önskemål om stöd av hälso- och sjukvården för att digitalt kommunicera med hälso- och sjukvården. För att kartlägga äldres användning av internet och e-hälsotjänster togs en enkät fram. Deltagare tillfrågades via sociala medier och på en vårdavdelning, 43 ifyllda enkäter samlades in. Bland deltagarna använder den stora majoriteten internet dagligen och har använt ett flertal olika digitala tjänster. Många uppger sig var kunniga i att använda internet och känner sig trygga med att dela information på internet. De flesta äldre har idag goda förutsättningar att använda e-hälsotjänster och en majoritet i studien har redan gjort det. Äldre är idag intresserade av att vara delaktiga i sin vård. För den minoritet äldre som står helt utanför den digitala världen och inte har förutsättningar att börja använda digital teknik behöver vården säkerställa att de inte får sämre tillgång till vården. En större grupp är de äldre som använder internet och flertal olika internettjänster men inte börjat använda e-hälsotjänster. De behöver stöttas i att komma igång med e-hälsotjänster och kontinuerlig hjälp för att lära sig använda dem.

Purpose: The purpose was to investigate what effect an intervention of low-dose, high-frequency cardiopulmonary resuscitation (CPR) training with feedback for one month would have on professionals' subjective self-assessment skill of CPR.

Design/methodology/approach: This study had a quantitative approach. In total, 38 firefighters performed CPR for two minutes on a Resusci Anne QCPR. They then self-assessed their CPR through four multiple-choice questions regarding compression rate, depth, recoil and ventilation volume. After one month of low-dose, high-frequency training with visual feedback, the firefighters once more performed CPR and self-assessed their CPR.

Findings: With one month of low-dose, high-frequency training with visual feedback, the level of self-assessment was 87% (n = 33) correct self-assessment of compression rate, 95% (n = 36) correct self-assessment of compression depth, 68% (n = 26) correct self-assessment of recoil and 87% (n = 33) correct self-assessment of ventilations volume. The result shows a reduced number of firefighters who overestimate their ability to perform CPR.

Originality/value: With low-dose, high-frequency CPR training with visual feedback for a month, the firefighters develop a good ability to self-assess their CPR to be performed within the guidelines. By improving their ability to self-assess their CPR quality, firefighters can self-regulate their compression and ventilation quality. © 2020, Emerald Publishing Limited.

Aim: To describe how the nurse anaesthetist empowers the patient in the perioperative dialogue. Design: A qualitative descriptive design with interviews with 12 nurse anaesthetist (NA). Method: A hermeneutic text interpretation with a foundation in Gibson's empowerment model. Result: The results highlight Gibson's nursing domain: Helper, Supporter, Counsellor, Educator, Resource Consultant, Resource Mobilizer, Facilitator, Enabler and Advocate. The overall understanding is revealed as a relationship can be built through closeness between the patient and the NA. The NA helps the patient master the situation by talking to and touching the patient. The patient is helped to find their own strengths and to cope with their fears. The patients decide over their own bodies. When the patients do not want to or cope with protecting themselves, the NA protects and represents the patient.

INTRODUCTION: As a part of the emergency medical services, the Swedish fire brigade can increase the survival rate in out-of-hospital cardiac arrests.

AIM: To compare the quality of cardiopulmonary resuscitation (CPR) performed by firefighters at a routine CPR practice versus when involved in a simulated life-saving event.

METHODS: In this study, 80 firefighters divided into two groups performed CPR according to guidelines: one group indoors during a routine training session; the other group outdoors during a smoke diving exercise wearing personal protective clothing and self-contained breathing apparatus. Descriptive and inferential statistics were used to analyze the data.

RESULTS: The results showed a tendency for the outdoor group to perform CPR with better ventilation and compression quality, as compared to the indoor group. The ventilation of the manikin was not hampered by the firefighters wearing personal protective clothes and self-contained breathing apparatus, as the Swedish firefighters remove their facial mask and ventilate the patient with their mouth using a pocket mask.

CONCLUSIONS: Overall, the results in both groups showed a high quality of CPR which can be related to the fire brigade training and education traditions. CPR training is regularly performed, which in turn helps to maintain CPR skills.

OBJECTIVE: The aim of this study was to evaluate the simulated emergency care performed by firefighters and their perception of simulation as an educational method.

METHODS: This study had a mixed method with both a quantitative and a qualitative approach. Data were collected by simulation assessment, a questionnaire, and written comments. Descriptive analysis was conducted on the quantitative data whereas a qualitative content analysis was conducted on the qualitative data. Finally, a contingent analysis was used where a synthesis configured both the quantitative and the qualitative results into a narrative result.

RESULTS: The cognitive workload that firefighters face during simulated emergency care is crucial for learning. In this study, the severity and complexity of the scenarios provided were higher than expected by the firefighters. Clearly stated conditions for the simulation and constructive feedback were considered positive for learning. Patient actors induced realism in the scenario, increasing the experience of stress, in comparison to a manikin.

CONCLUSION: To simulate in a realistic on-scene environment increases firefighters' cognitive ability to critically analyze problems and manage emergency care. Simulation of emergency care developed the firefighters as professionals.

Well-educated ambulance staff is a prerequisite for high-quality prehospital trauma care. The aim of this study was to examine how nurses in the ambulance service experienced participation in trauma simulation. Sixty-one nurses, working in an emergency ambulance service, performed simulated trauma care on four different occasions and afterward rated three statements on a 5-point Likert scale. A descriptive and inferential analysis was conducted. There are statistically significant increases between the pre- and posttests regarding all three statements: "I think simulation of severe trauma with manikins is realistic" (0.23 or 6% increase), "Simulation is a suitable method for learning severe trauma care" (1.3 or 38% increase), and "I am comfortable in the situation learning severe trauma care through simulation" (0.74 or 19% increase). With the experience of realism in simulation, participants become more motivated to learn and prepare for future events. If the participants instead feel uncomfortable during simulation training, they focus on their own feelings instead of learning. In a realistic simulated environment, participants are prepared to understand and manage the emergency care situation in clinical work. Participants learn during simulation when they are outside their comfort zone but without being uncomfortable or experiencing anxiety.

Background In the perioperative dialogue, pre-, intra- and postoperatively, the patient shares their history. In the dialogue, the nurse anesthetist (NA) gets to witness the patient's experiences and can alleviate the patients' suffering while waiting for, or undergoing surgery. The aim of this study was to describe the nurse anesthetist's experiences of the perioperative dialogue. Methods The study had a qualitative design. Interviews were conducted with 12 NA and analyzed with interpretive content analysis. The methods were conducted in accordance with the COREQ guidelines. Results In the result, three categories emerge: A mutual meeting (the preoperative dialogue) where the patient and the NA through contact create a relationship. The NA is present and listens to the patient, to give the patient confidence in the NA. In the category, On the basis of the patient's needs and wishes (the intraoperative dialogue), the body language of the NA, as well as the ability to read the body language of the patient, is described as important. In the category, To create a safe situation (the postoperative dialogue) the NA ensures that the patient has knowledge of what has happened and of future care in order to restore the control to the patient. Conclusion The patient is met as a person with their own needs and wishes. It includes both a physical and a mental meeting. In a genuine relationship, the NA can confirm and unreservedly talk with the patient. When the patients leave their body and life in the hands of the NA, they can help the patients to find their inherent powers, which allows for participation in their care. Understanding the patient is possible when entering in a genuine relationship with the patient and confirm the patient. The perioperative dialogue forms a safety for the patients in the operating environment.

By educating laymen, survival after cardiac arrest can increase in society. It is difficult to reach the entire population with cardiopulmonary resuscitation (CPR) training. However, if 15% of the population knows how to perform CPR, an increase in short- and long-term survival in patients suffering a cardiac arrest could be seen. To educate youth is a way to reach parts of the population. This study aimed to investigate the effect of a 2-h CPR intervention for youth.

BACKGROUND:

A rapid emergency care intervention can prevent the cardiac arrest from resulting in death. In order for Cardio Pulmonary Resuscitation (CPR) to have any real significance for the survival of the patient, it requires an educational effort educating the large masses of people of whom the youth is an important part. The aim of this study was to investigate the effect of a two-hour education intervention for youth regarding their self-confidence in performing Adult Basic Life Support (BLS).

METHODS:

A quantitative approach where data consist of a pre- and post-rating of seven statements by 50 participants during an intervention by means of BLS theoretical and practical education.

RESULTS:

The two-hour training resulted in a significant improvement in the participants' self-confidence in identifying a cardiac arrest (pre 51, post 90), to perform compressions (pre 65, post 91) and ventilations (pre 64, post 86) and use a defibrillator (pre 61, post 81). In addition, to have the self-confidence to be able to perform, and to actually perform, first aid to a person suffering from a traumatic event was significantly improved (pre 54, post 89).

CONCLUSION:

By providing youth with short education sessions in CPR, their self-confidence can be improved. This can lead to an increased will and ability to identify a cardiac arrest and to begin compressions and ventilations. This also includes having the confidence using a defibrillator. Short education sessions in first aid can also lead to increased self-confidence, resulting in young people considering themselves able to perform first aid to a person suffering from a traumatic event. This, in turn, results in young people perceiveing themselves as willing to commence an intervention during a traumatic event. In summary, when the youth believe in their own knowledge, they will dare to intervene.

Det finns idag i Sverige många personer som har drabbats av en demenssjukdom. Att drabbas av demenssjukdom påverkar hela familjen och de närstående får ofta dra ett tungt lass vid vården av den sjuke. Många närstående sliter dygnet runt och löper därför stor risk att drabbas av hög stressbelastning och depression som följd. Demenssjukdom kan delas in i olika typer så som frontotemporal demens, Alzheimers sjukdom, vaskulärdemens. Olika typer av demens ger olika symtom men gemensamt är att de alla ger en kognitiv och känslomässig påverkan med bland annat nedsatt minnesfunktion, rastlöshet och oro. Syftet med studien var att undersöka vilka behov närstående som vårdar en demenssjuk i hemmet kan ha för att som sjuksköterska kunna stödja på bästa sätt. I denna studie har det använts elva artiklar varav sex är kvalitativa och tre kvantitativa samt två artiklar som var blandstudier med både kvalitativa och kvantitativa inslag. Analysen av materialet resulterade i två huvudkategorier vilka är kunskap om sjukdomen och kunskap om stöd som kan erbjudas, samt sex underkategorier.

Resultatet visar att närstående har ett stort behov av utbildning och information, vilket de i dag inte tycker att de får tillräckligt av. De behöver dels kunskap om sjukdomen för att kunna förstå och ge en god vård, samt kunskap om sjukdomens utveckling för att kunna planera för framtiden. Det visar sig också att många närstående inte får tillräckligt information om hur de skall få kontakt med olika instanser, samt hur de kan söka olika stödåtgärder så som korttidsplats, dagverksamhet och avlösning i hemmet. För att närstående skall orka sköta den dagliga vården av den sjuke är det viktigt att han eller hon får tid att ta hand om sig själv. Som sjuksköterskor är det viktigt att ha en bra utbildning och en god förståelse för hur närstående och sjuka upplever sjukdomen, för att kunna ge en korrekt information samt att kunna stödja på bästa sätt.

Syftet var att belysa distriktssköterskans upplevelse av att förmedla trygghet till patienten vid vård i livets slutskede. Patienterna som vårdas i livets slutskede bor i ordinärt boende. I hemsjukvård ingår vård vid livets slutskede där symtomlindring är den vård som eftersträvas. Distriktssköterskan har en central roll i hemsjukvården där både patient och hens närstående ingår. Det behövs mer studier hur distriktssköterskan kan arbeta för att skapa en känsla av trygghet hos patienten och hens närstående i livets slutskede. Metoden som använts är inspirerad av en narrativ intervjumetod som innebär att berättelsen används, berättelsen är ett grundläggande mänskligt sätt att kommunicera på. Författarna har intervjuat åtta distriktssköterskor där informanterna har en distriktssköterskeutbildning eller har påbörjat en vidareutbildning till distriktssköterskor eller specialistsköterskor inom palliativ vård.

Resultatet visar att informanterna upplever att det är av vikt att ha en tydlig, rak och ärlig kommunikation till både patient och hens närstående med information om sjukdomen och vad för symtom som förväntas uppstå. När det finns en kontinuitet där tydliga strategier och en god vårdrelation ingår så skapar det en trygghet till patienten och hens närstående. Genom en god vårdrelation finns också någon att prata med om frågor eller funderingar uppstår då kan en trygghet skapas hos patienten och hens närstående. Det som framkommit i studien är att distriktssköterskorna upplever att de kan ge en god vård till patienten i livets slutskede, distriktssköterskorna är trygga i sin profession och upplever att de har en goda förutsättningar för att kunna erbjuda symtomlindring hos patienten samt ge stöd till närstående.

Våld i nära relationer är ett globalt folkhälsoproblem som leder till fysisk och psykisk ohälsa på lång och kort sikt, där den vanligaste typen är partnervåld där en man utövar våld mot en kvinna. Mellan 30 - 60% av kvinnor över 18 år har någon gång under sitt liv blivit utsatt för fysiskt, psykiskt eller sexuellt våld. Svårigheten att mäta våldets omfattning är stor eftersom det finns ett stort mörkertal kring hur många som är utsatta. våldet kan definieras på olika sätt och det finns olika typer, denna studie fokuserar på fysiskt, psykiskt och sexuellt våld. Sjuksköterskans uppgift är bland annat att främja hälsa och lindra lidande och hälso-sjukvården ska arbeta mot att eliminera våld mot kvinnor. Syftet är att belysa vad i sjuksköterskans bemötande som avgör våldsutsatta kvinnors avslöjande om utsatthet. Detta examensarbete är en litteraturöversikt baserad på vetenskapliga artiklar med kvalitativ metod, där 8 artiklar granskades och analyserades enligt Fribergs granskningsmetod.

Resultatet visar fyra teman som svarar på syftet: att hjälpa kvinnan att identifiera våldet, att ställa frågan om våld, icke-dömande bemötande samt visa möjligheter på en säker plats. Det som avgör ett avslöjande är sjuksköterskans förmåga i bemötandet att stödja kvinnan i identifiering av våldet genom att konkret sätta ord på våldet, ställa frågan om våld, bemötandets karaktär och kompetens kring våld och vidare hjälp. Att sjuksköterskan ställer frågan om våld och ger information om möjligheter kan hjälpa den utsatta kvinnan att uppnå god hälsa. Sjuksköterskans goda etiska perspektiv och lyhördhet skapar trygg miljö som leder till att kvinnan vågar berätta om sin utsatthet.

OBJECTIVE: to describe the qualitatively different ways in which midwives make sense of how to approach women smokers. DESIGN, SETTING AND PARTICIPANTS: a more person-centred national project 'Smoke-free pregnancy' has been in progress in Sweden since 1992. Using a phenomenographic approach, 24 midwives who have been regularly working in antenatal care were interviewed about addressing smoking during pregnancy. FINDINGS: four different story types of how the midwives made sense of their experiences in addressing smoking in pregnancy were identified: 'avoiding', 'informing', 'friend-making', 'co-operating'. KEY CONCLUSION: the midwives' story types about how they approached women who smoke illustrated the difficulties of changing from being an expert who gives information and advice to being an expert on how to enable a woman in finding out why she smoked and how to stop smoking. IMPLICATIONS FOR PRACTICE: health education about smoking that is built on co-operation and dialogue was seen by the midwives as a productive way of working. The starting point should be the lay perspective of a woman, which means that her thoughts about smoking cessation are given the space to grow while she talks.

Objective: This study aims to examine the circumstances associated with patients’ tendencies to recommend a primary care centre, based on four hypotheses, the initial contact’s quality, care relationship continuity, treatment encounter responsiveness and whether the significance of encounter responsiveness differs depending on whether the patient has been seeing a nurse or physician. Design: The study is based on the patient’ self-reported responses, retrieved from the Swedish National Patient Survey. The design is cross-sectional, and data were analysed using a binary logistic regression. Setting: Data were collected from three primary healthcare centres in the region of Västra Götaland, Sweden. Participants: A total of 362 patients (62% females) having visited any of three publicly run healthcare centres in September 2010 constitute the analytical sample. Participants were fairly evenly distributed across all age groups. Main Outcome Measures: Recommendation was captured by patients’ binary responses to the question: Would you recommend the visited primary healthcare centre? Results: The hypotheses involving initial contact quality, care relationship continuity and treatment encounter responsiveness were supported by the analyses. The latter was strongly associated with patient tendency to recommend the primary healthcare centre. However, the profession (nurse or physician) involved in the treatment encounter made no difference for the predictive significance of encounter responsiveness for a patient’s tendency to recommend the healthcare centre. Conclusions: Striving for stable and responsive patient/staff relationships and an open approach towards patients are potentially successful strategies for primary healthcare centres seeking to attract new patients and maintain current ones. (PsycINFO Database Record (c) 2015 APA, all rights reserved)(journal abstract)

Fysisk inaktivitet har idag blivit en riskfaktor för att utveckla diabetes typ 2. I diabetessjuksköterskans arbete ingår samtal om livsstilsförändringar gällande bland annat fysisk aktivitet, vilket kan innebära att Fysisk aktivitet på recept (FaR) skrivs som behandling av diabetes typ 2. Studiens syfte var att beskriva patienters erfarenheter av att ha fått FaR vid behandling av diabetes typ 2. Patienterna utgjordes av fyra kvinnor och fyra män med diabetes typ 2 som hade fått FaR efter maj 2007. Studien var en kvalitativ intervjustudie. Intervjuerna skrevs ned och analyserades därefter i fyra olika faser enligt Evans (2003). Studiens resultat presenteras i två huvudteman: Ökade motionsvanor och Ökad motivation och följande underteman: hellre motion än tabletter, för min egen skull, det blev allvar, insikt och hon ville väl. I diskussionsavsnittet framkommer att resultatet stämmer väl överens med tidigare forskning och lyfter fram diabetessjuksköterskans betydelse vid förskrivning av FaR när det gäller att motivera patienten till ökad fysisk aktivitet.

Patienter som behandlas på en intensivvård möts av en miljö med teknisk utrustning, där slangar och sladdar är kopplade till olika övervaknings monitorer. Patienter som inte förmår upprätthålla en adekvat syresättning i vävnaden förses med en endotrakealtub som ansluts till en mekanisk ventilator. För att acceptera endotrakealtuben och behandling får patienterna sedering och analgetika. På intensivvården är personaltätheten hög och patienten lämnas sällan på rummet ensam och sjuksköterskan har en central roll i behandlingen och omvårdnaden. Syftet: Syftet med denna studie är att beskriva intuberade patienters upplevelser av intensivvård. Metoden: Litteraturöversikt där 11 artiklar ingår och en kvalitativ innehållsanalys metod har använts. Resultat: Resultatet visar att patienterna upplever overkliga drömmar, mardrömmar och hallucinationer som obehagliga och skrämmande. De har svårt att urskilja vad som är verkligt och overkligt, flera olika faktorer påverkar upplevelserna av overklighet. Den teknologiska miljön runt patient, sjuksköterskans attityder och bemötande och omvårdnadssituationer triggar dessa overkliga upplevelser. Larm och oljud som stör, slangar och sladdar som gör det obekvämt och lampor som bländar. Patienterna beskriver sjuksköterskan ibland som bekväm, lat och kan förorsaka deras overkliga upplevelser. Att vara intuberad medför ett stort hinder för kommunikationen och närvaron av endotrakealtuben anser patienterna som den största anledningen till att kommunikationen upplevs både frustrerande och ångestfylld. Anhöriga har en stor och viktig betydelse under tiden på IVA. Anhöriga upplevs som verkligheten och kontakt med livet utanför IVA. Anhöriga får patienten att känna sig trygga och en anledning att kämpa vidare. Sjuksköterskan upplevs också av patienterna som den som ingjuter säkerhet, trygghet och ett ökat välbefinnande. Diskussion: En vårdrelation som bygger på ett ömsesidigt förhållande mellan sjuksköterska och patient minskar vårdlidandet och skapar en förutsättning för att patientens upplevelse av IVA förblir en verklighet under hela vårdtiden. Nyckelord: Overkliga upplevelser,

Smärta är det vanligaste symtomet till följd av obotlig cancersjukdom och inverkar på patientens livskvalité och välbefinnande i livets slutskede. Smärtan kan upplevas både som fysiskt, psykiskt, socialt och existentiellt lidande. En god palliativ vård har som mål att lindra patientens lidande utefter dennes individuella behov och därigenom förbättra patientens livskvalité. Många sjuksköterskor upplever att cancersmärtan är svårbehandlad och kan känna en hjälplöshet när de inte lyckas lindra patientens smärta och lidande. En sammanställning av tidigare kvalitativa artiklar analyserades utefter Fribergs modell.

Studiens resultat redogörs i ett huvudtema, Att leva med smärta, med fyra underteman. Patienter upplever smärtan till följd av cancer som ett hinder för vardagliga aktiviteter såväl som upplevelsen av beteende- och relationsförändringar. Dessutom framkommer det att cancersmärtan påminner patienten om sin obotliga cancersjukdom vilket skapar tankar kring livet, framtiden och döden. Sjuksköterskan har en betydande roll för upplevelsen av smärta hos patienten i sitt förhållningssätt och bemötande. Med hjälp av denna studie kan patienters upplevelse av smärta vid obotlig cancer i ett palliativt skede studeras och därmed bidra till ökad kunskap om fenomenet. Denna kunskap kan således användas till att lindra dessa patienters smärta och lidande vilket kan förbättra deras livskvalité i livets slutskede.

Hållbar utveckling innebär att tillfredsställa dagens behov utan att äventyra kommande generationers möjlighet att tillfredsställa sina behov och omfattas av tre dimensioner som var för sig och tillsammans utgör viktiga komponenter för hälsa. De globala målen för hållbar utveckling anges i Agenda 2030 där distriktssköterskans hälsofrämjande arbete kan utgöra en viktig del i hållbar utveckling. För att nå måluppfyllelse krävs vetskap om hållbar utveckling och de globala målen. Syftet med studien var att undersöka distriktssköterskans vetskap om hållbar utveckling relaterat till det dagliga arbetet. För studiens genomförande har en kvalitativ intervjustudie genomförts med åtta distriktssköterskor från både hemsjukvård och vårdcentral. Datamaterialet har analyserats genom kvalitativ innehållsanalys som resulterade i följande fem generiska kategorier: Ekonomiskt fokus, Fokus på miljön, Hälsofrämjande vård, Hållbart utvecklingsarbete och Hälsosam arbetsmiljö. Huvudkategorin beskrivs som: En medveten omedvetenhet och en omedveten medvetenhet om hållbar utveckling i distriktssköterskans arbete. Resultatet visar på distriktssköterskornas vetskap om hållbar utveckling kopplat till det dagliga arbetet. Mycket av det som utförs i distriktssköterskans dagliga arbete är hållbart och distriktssköterskorna vittnar om ett hållbart tankesätt men att de inte kopplar detta till hållbar utveckling. Av resultatet framkommer behovet av utbildning inom ämnet. Det behövs även kunskap om de globala målen, då det i resultatet inte framkommit tydligt i distriktssköterskans vetskap.

Bakgrund och problemformulering: Transpersoner är historiskt sett en utsatt grupp som avviker från normer och strukturer i samhället. Genom förnyade och nystiftade lagar arbetas det i Sverige för att transpersoner ska få den vård som krävs för en god hälsa. Utan god hälsa och vård kan lidande uppstå i form av skam och otrygghet. Kunskap är en förutsättning för god vård. Syfte: Syftet med studien är att belysa sjuksköterskans bemötande av transpersoner i vårdande kontext genom att beskriva sjuksköterskans attityder gentemot och kunskap om personer med transidentitet. Metod: För att få en uppfattning om rådande forskning gjordes en litteraturstudie där innehållet strukturerades för att kunna urskilja subkategorier och därefter huvudkategorier. Artiklarna som analyserades var både kvalitativa och kvantitativa.

Resultat: Tre kategorier representerade studiens resultat och var följande: ”kunskap och förståelse”, ”attityder” samt ”bemötande”. Det framkom en omfattande okunskap om transpersoner hos sjuksköterskor. Attityderna varierade men var ganska genomgående ifrågasättande och negativa. Sjuksköterskor var ofta påverkade av normer, medvetet eller omedvetet, vilket tog sig uttryck genom ett diskriminerande, auktoritärt och stigmatiserande bemötande. Kategorierna visade sig ha tydliga samband, klinisk kunskap kunde exempelvis kopplas till mer positiva attityder. Det fanns därtill ofta en vilja hos sjuksköterskan att ge en god vård. Diskussion: Sjuksköterskans kunskap kan innebära skillnaden mellan god och diskriminerande vård. Utbildning om transpersoner brister vid många universitet, vilket speglas i en utbredd okunskap. Det är viktigt att teamarbete främjas för att en kompetent vård ska främjas. Diskriminering och stigmatisering kan motverkas genom att arbetsledare och sjuksköterskor tar sitt professionella ansvar.

Kronisk hjärtsvikt är en vanligt förekommande sjukdom som för med sig en successiv kroppslig funktionsnedsättning. Ibland är förståelsen i vården liten för den äldre patientens förändrade livssituation då den ofta ses som en del av ett naturligt åldrande. Syftet är att beskriva den äldre patientens upplevelse av att leva med kronisk hjärtsvikt. Studien har genomförts som en litteraturstudie där materialet består av kvalitativa artiklar. Litteratursökningen gjordes i databaserna Academic Search Elite, Cinahl, Medline och Pubmed där sökorden har kombinerats på olika sätt för att få fram relevanta artiklar. Den insamlade datan granskades och analyserades efter Evans (2002-2003) gällande innehållsanalys. Resultatet presenteras i fyra huvudteman med subteman. Tema ett handlar om att symtomen ger en orkeslöshet som begränsar patientens liv. Tema två tar upp känslan av att bli en börda och vilka skuldkänslor det ger. Tema tre berör patientens tankar kring försämring av sjukdomen och döden. I tema fyra tar patienten åter kontroll över sitt liv genom att bygga relationer, få bekräftelse och göra aktiva val. I diskussionen tar vi bland annat upp frustrationen över att tvingas ta det lugnt och hur patientens oro kan visa sig i praktiken. Vi diskuterar också hur sjuksköterskan kan använda sig av den här kunskapen.

Från student till yrkesprofessionen sjuksköterska tillkommer ökat ansvar och med erfarenhet kommer fler insikter i hur vården ser ut. I alla yrken tas det med egna tankar, värderingar och förutfattade meningar ut i arbetslivet. Syftet med studien är att undersöka hur sjuksköterskors samt sjuksköterskestudenters upplevelser är att vårda patienter med obesitas. Hädanefter kommer sjuksköterskestudenter enbart benämns med studenter. I studien vill författarna se om vården som bedrivs färgas utifrån patientens kroppsstorlek. Metoden för studien genomfördes som en litteraturöversikt. Arbetet grundar sig på 8 kvantitativa och kvalitativa artiklar. Artiklarna bearbetades och delades in i följande tre kategorier: Diskriminering och normer, sjukvårdens miljö och bristfällig kunskap.

I resultatet framgår det att stigmatisering, diskriminering, dåligt anpassade patientrum och brist på material är några av de problemområden som finns, samt att det kan vara en utmaning för sjuksköterskan och studenter att vårda denna patientgrupp. I diskussionen tas det bland annat upp att brist på kunskap om obesitas kan vara ett nyckelproblem, och att detta behöver förbättras. Slutligen, dessa patienter är en utsatt grupp som får ta emot kränkningar och diskriminering från både vårdens håll men även från samhället. Det är ett komplext ämne som kräver mer utbildning för alla parter i vårdkedjan för att kunna bedriva en jämlik och personcentrerad vård. Det skall dessutom kännas tryggt för sjukvårdspersonalen att ha rätt förutsättningar till att vårda på ett etiskt korrekt sätt. 

During the last decades, Electrical Bioimpedance Spectroscopy (EBIS) has been applied mainly by using the frequency-sweep technique, across a range of many different applications. Traditionally, the tissue under study is considered to be time-invariant and dynamic changes of tissue activity are ignored by treating the changes as a noise source. A new trend in EBIS is simultaneous electrical stimulation with several frequencies, through the application of a multi-sine, rectangular or other waveform. This method can provide measurements fast enough to sample dynamic changes of different tissues, such as cardiac muscle. This high sampling rate comes at a price of reduction in SNR and the increase in complexity of devices. Although the frequency-sweep technique is often inadequate for monitoring the dynamic changes in a variant system, it can be used successfully in applications focused on the time-invariant or slowly-variant part of a system. However, in order to successfully use frequency-sweep EBIS for monitoring time-variant systems, it is paramount to consider the effects of aliasing and especially the folding of higher frequencies, on the desired frequency e.g. DC level. This paper discusses sub-Nyquist sampling of thoracic EBIS measurements and its application in the case of monitoring pulmonary oedema. It is concluded that by considering aliasing, and with proper implementation of smoothing filters, as well as by using random sampling, frequency-sweep EBIS can be used for assessing time-invariant or slowly-variant properties of time-variant biological systems, even in the presence of aliasing. In general, undersampling is not always a problem, but does always require proper consideration.

This paper presents needs and potentials for wearable sensors inoccupational healthcare. In addition, it presents ongoing European and Swedishprojects for developing personalized, and pervasive wearable systems for assessingrisks of developing musculoskeletal disorders and cardiovascular diseases at work.Occupational healthcare should benefit in preventing diseases and disorders byproviding the right feedback at the right time to the right person. Collected datafrom workers can provide evidence supporting the ergonomic and industrial tasksof redesigning the working environment to reduce the risks.

Enligt statistik från svenska palliativregistret får patienter som är i ett palliativt skede inte optimal vård, det kan innebära ett ökat lidande för både patienter och närstående. Man kan tydligt se att flera av de tolv kvalitetsindikatorer som mäts, har låg eller mycket låg måluppfyllelse. Syftet med studien var att undersöka vilken betydelse svenska palliativregistret har för sjuksköterskor i mötet med patienter i behov av palliativ vård. Vi valde att intervjua sjuksköterskor, verksamma i kommunal hälso- och sjukvård. En kvalitativ metod har använts med en induktiv ansats eftersom denna metod ansågs mest lämpad för att undersöka om sjuksköterskorna upplevde svenska palliativregistret som betydelsefullt i den palliativa vården. Resultatet redovisas i kategorier enligt följande: att öka trygghet i palliativt vårdande genom arbete med svenska palliativregistret, att dokumentera smärtskattning enligt svenska palliativregistret, att utveckla arbetssätt för ökad måluppfyllelse i svenska palliativregistret samt att driva processarbetet med svenska palliativregistret. I intervjuerna framkom att sjuksköterskorna är mycket engagerade i den palliativa vården och månar om att etablera god kontakt genom att skapa trygghet både till patient och närstående. Sjuksköterskorna uttryckte över lag att arbetet med svenska palliativregistret förbättrar den palliativa vårdens kvalitet och vårdinnehåll, som t.ex. symtomlindring, brytpunktssamtal, munhälsa men även teamarbete förbättras. Smärtlindring är enligt sjuksköterskorna det mest prioriterade området, trots det saknas rutiner för dokumenterad validerad skattning med smärtskattningsskalor, vilket krävs för att kunna göra korrekta registreringar av kvalitetsindikatorerna i svenska palliativregistret. Det har framkommit i intervjuerna att kompetensutveckling i de egna verksamheterna har skett med fokus på svenska palliativregistrets kvalitetsindikatorer, detta har bidragit till att täckningsgraden i svenska palliativregistret ökat. Det är indikatorer på att vårdens kvalitet och vårdinnehåll i livets slutskede förbättrats i kommunal hälso- och sjukvård.

Vaccinering är näst efter rent vatten den mest framgångsrika åtgärd som gjorts för folkhälsan i världen. Andelen föräldrar som låter vaccinera sina barn i Sverige är hög, men sjukvården har märkt av en ökning av föräldrars behov av att prata om vaccin och en ökad skepticism mot vaccinationer. Tveksamhet och motstånd till vaccination är klassificerat som en av de största riskerna mot global hälsa enligt WHO.

Syftet med studien var att sammanställa tidigare forskning gällande orsaker till att föräldrar är skeptiska till att vaccinera sina barn och därmed skapa förståelse för dessa föräldrars behov i det vårdande mötet med sjuksköterskan. För att uppnå syftet gjordes en litteraturöversikt, där tio vetenskapliga artiklar med antingen kvalitativ eller kvantitativ ansats analyserades. Utifrån artiklarna identifierades fyra kategorier och tretton subkategorier. De fyra kategorierna var: oro över vaccinet, föräldrarnas livsstil och synsätt, sociala aspekter samt behovet av information. Föräldrarnas oro handlade ofta om vaccinets innehåll samt dess biverkningar. Vissa ansåg att vaccin var onödigt och onaturligt och kände osäkerhet kring vaccinets effektivitet. Personer i föräldrarnas omgivning samt sociala medier hade också stor betydelse för vaccinationsbeslutet. Vissa föräldrar upplevde en osäkerhet kring vilken information som var trovärdig.

Studien visade att anledningarna till att vissa föräldrar avstår att vaccinera sina barn är av varierad art och frågan är således komplex. Studiens resultat skulle kunna ligga till grund för vidare arbete med riktlinjer för sjuksköterskan, med utgångspunkt i de bakomliggande orsakerna till vaccinations-skepticismen. Detta skulle kunna vara ett värdefullt redskap för sjuksköterskan i det vårdande mötet med föräldrarna.

Guidelines and consensus in cardiovascular care in recent years have called for patients to be more involved in their care, which can be achieved by becoming more empowered. Yet, there is little clarity on how healthcare professionals can help the patients achieve this goal. The present paper defines patient empowerment, its benefits and the different strategies that can be used in healthcare to empower them. Moreover, potential barriers in the empowering process are also discussed.

Cardiovascular research frequently involves comparing patient-reported outcomes across groups. These groups can include individuals from different countries or those have different cardiovascular conditions, and it is frequently assumed that their understanding of the assessed outcome is similar. However, to ascertain that this is indeed the case, measurement invariance needs to be evaluated. This psychometric property helps us understand whether a test measures the same underlying construct in the same way across different groups. In the absence of measurement invariance, conclusions regarding group comparisons of the construct at hand may be inappropriate. This Methods Corner paper provides an overview of measurement invariance and an example of how it can be evaluated. 

Background

Patient empowerment is associated with improvements in different patient-reported and clinical outcomes. However, despite being widely researched, high quality and theoretically substantiated disease-generic measures of patient empowerment are lacking. The few good instruments that are available have not reported important psychometric properties, including measurement invariance. The aim of this study was to assess the psychometric properties of the 15-item Gothenburg Empowerment Scale (GES), with a particular focus on measurement invariance of the GES across individuals from three countries.

Methods

Adults with congenital heart disease from Belgium, Norway and South Korea completed the GES and other patient-reported outcomes as part of an international, cross-sectional, descriptive study called APPROACH-IS II. The scale’s content (missing data) and factorial validity (confirmatory factor analyses), measurement invariance (multi-group confirmatory factor analyses), responsiveness (floor and ceiling effects) and reliability (internal consistency) were assessed.

Results

Content validity, responsiveness and reliability were confirmed. Nonetheless, metric but not scalar measurement invariance was supported when including the three countries, possibly because the scale performed differently in the sample from South Korea. A second set of analyses supported partial scalar invariance for a sample that was limited to Norway and Belgium.

Conclusion

Our study offers preliminary evidence that GES is a valid and reliable measure of patient empowerment in adults with congenital heart disease. However, cross-country comparisons must be made with caution, given the scale did not perform equivalently across the three countries.

Objective: This review aimed to: (i) inventory the definitions and measurements of patient empowerment in healthcare literature; (ii) appraise the conceptual and methodological rigor of included studies; and (iii) identify correlates of patient empowerment in persons with chronic conditions.

Methods: Four databases were searched to identify articles measuring patient empowerment in persons with chronic conditions, used a quantitative design and provided evidence on correlates of patient empowerment. Seventy-six articles were included and analyzed by descriptive statistics and summative content analysis.

Results: The articles used a range of definitions (n = 35) and instruments (n = 38), evaluating a range of correlates in four categories: sociodemographic characteristics, clinical outcomes, patient-reported outcomes and patient-reported experiences. The most frequent associations were between patient empowerment and age (n = 21), sex (n = 15), educational level (n = 15) and quality of life (n = 18). However, they were not always significant.

Conclusion: The broad variation of definitions and instruments highlights the lack of consensus on how to interpret and measure patient empowerment. Although several covariates have been evaluated, there are few studies assess the same relationships.

Practice implications: Consensus on a definition and measurement of patient empowerment is needed to improve the quality of future research and to provide a more cohesive body of knowledge.