Utmattningssyndrom är ett fenomen som först 2004 klassificerades som en sjukdom i Sverige. Statistik visar att 36 500 personer drabbas av utmattningssyndrom varje år i vårt land. Tidigare forskning visar att det finns fysiska och psykiska orsaker som påverkar sjukdomsbilden. Utöver dessa orsaker finns även social påverkan och samhällsnormer som bidrar till att en individ drabbas av utmattningssyndrom. Men framförallt är det arbetet och omgivningens påverkan som ses som den största bidragande orsaken till sjukdomen. Vi har därför genomfört en kvalitativ studie med fenomenologisk ansats i form av semistruktuerade intervjuer, i syfte av att undersöka hur personer med en sjukdomshistoria av utmattningssyndrom ser på sjukdomen och vad de anser orsakade den.

Vårt resultat visar på att respondenterna upplevde utmattningssyndrom som påfrestande och att kraven i arbetslivet kombinerat med kraven i privatlivet framhölls som en av de viktigaste orsaken till sjukdomen. Intervjupersonerna upplevde att det var påfrestande att träffa nya människor samt att arbetsgivaren inte gav det stöd i den utsträckning som våra respondenter behövde. Behovet av stöd från sin arbetsgivare samt sin omgivning var den tydligaste upplevelsen bland våra intervjupersoner. Samhällssynen och samhällsnormer om att individen alltid ska prestera, att ständigt vara glada och tillmötesgående kan vara en bidragande orsak till sjukdomen. Studien visar på att arbetsgivaren bör ta ett större ansvar och fungera som ett bra stöd för att en individ som drabbats av sjukdomen ska komma tillbaka till arbetet fortare och på ett bra sätt. Stödet från övriga omgivningen påverkar deras sjukdomsbild, där ett bra stöd resulterade i en snabbare rehabilitering för respondenterna. För att omgivningen ska kunna fungera som ett bra stöd krävs det att samhället tar sjukdomen på allvar.