I mötet med patienter i livets slut övergår sjuksköterskans handlingar från botande till lindrande. Bakgrunden beskriver begreppet hälsa som ett flerdefinierbart begrepp och sjuksköterskans roll i vården. Den palliativa vårdens förhållningssätt och de sex S:en beskriver att sjuksköterskan ska utgå från patientens livsvärld för att få kunskap om hur livskvalité och hälsa kan främjas i livets slut. I problemformuleringen beskrivs vikten av att se patienters behov och önskningar, det är deras berättelser som bör ligga till grund för sjuksköterskans agerande. Syftet var att belysa vad patienter upplever som hälsobefrämjande omvårdnad vid livets slut. Metoden som använts är litteraturstudie och resultatet är funnet i åtta vårdvetenskapliga artiklar.

Resultatet redovisades i tre teman som uppfattades som viktiga för att uppleva välbefinnande och hälsa i livets slut. Hälsofrämjande relationer beskriver närståendes betydelse och sjuksköterskans förmåga att ha både en professionell och personlig roll. Möjliggöra delaktighet, genom god kommunikation och att patienten har kontroll skapas delaktighet i vården. Möjliggöra ett gott liv, genom symtomkontroll och att bevara det vanliga, främjas en känsla av värdighet för patienter i livets slut. Betydelsen av sjuksköterskans roller framkom i diskussionen, vikten av att vara både personlig och professionell. Medvetenhet krävs hos sjuksköterskan för att se patientens verkliga behov. Det visade sig att närstående inte enbart var något positivt för patienterna, de känner ett ansvar för sina närståendes välmående och det kan innebära ytterligare en påfrestning för den som är sjuk.