BakgrundVår erfarenhet är att barns sexualitet är ett ämne som sällan diskuteras i förskolans verksamhet. Det är ett ämne som påverkas av det kulturella och sociala sammanhanget. Studier visar att barn undersöker och är nyfikna på sin egen och andra barns kroppar. Nyfikenheten visar barn genom olika beteenden i leken. Vuxna kan möta dessa beteenden utifrån sina egna föreställningar och erfarenheter om vad barns sexualitet är. Hur vi bemöter och förhåller oss till barns sexuella beteenden ligger till grund för detta arbete.SyfteSyftet med vår undersökning är att synliggöra hur åtta pedagoger och två specialpedagoger beskriver sitt förhållningssätt till barns sexualitet i förskolan. Därigenom kan vi få en uppfattning av hur förhållningssättet till barns sexualitet ser ut i förskolans verksamhet.MetodVi har valt att använda oss av två metoder i vår studie. Vi har intervjuat två specialpedagoger. Vi har också använt oss av metoden selfreport, en slags skriftlig intervju i berättarform, där pedagoger i förskolan berättar om sitt förhållningssätt till barns sexualitet i förskolan.ResultatI vår studie framkom att pedagogerna är medvetna om att barns sexualitet finns synligt i förskolans verksamhet och att barns undersökande av kroppen ses som en naturlig del i barnets utveckling. Det framkom även att det inte är enkelt att tala om barns sexualitet och att det kan uppstå olika dilemman kring barns sexuella lekar. Olika erfarenheter och okunskapen i ämnet gör pedagoger osäkra i hur de ska förhålla sig till barns sexualitet. En problematik är att pedagoger av olika anledningar inte prata om barns sexualitet med varandra och därför inte når fram till ett gemensamt förhållningsätt. Det har framkommit att samhället påverkar pedagogers förhållningsätt, bland annat finns en försiktighet till barn och deras användning av internet på förskolor.