Denna undersökning är en kvantitativ analys av elevtexters ordklassfördelning och ordklassers semantiska egenskaper.Det här arbetet ämnar undersöka eventuella samband mellan fördelningen av ordklasser och deras semantiska egenskaper i elevtexter av berättande karaktär och de olika betyg som de givna texterna erhåller.Dessutom undersöks dessa grammatiska variablers funktion för skrivandet i ett försök att lyfta och granska grammatikundervisningens roll inom den svenska skolan – och vidare diskutera och motivera hur grammatikundervisningen kan utformas för att höja funktionaliteten och relevansen, och därigenom förhoppningsvis kunna öka intresset för grammatik hos eleverna. Vi ämnar även utreda och ge en överblick över vad inom ordklasserna och deras semantik som kan vara värdefull kunskap för utformningen av undervisningen och för elevernas textskapande.Urvalet består av autentiska elevtexter hämtade ur nationella proven i svenska skrivna av årskurs nio läsåret 2013. Texterna har analyserats manuellt med ett kvantitativt stilistiskt angreppssätt.Resultatet påvisar några generella samband mellan en del olika variabler och de olika betygsnivåerna. En högre användningsfrekvens av adjektiv tenderar att ge ett högre betyg, så även för abstrakta substantiv. Högre betyg kan också förknippas med en högre användning av mentala och relationella processer – och därigenom har texterna på A-nivå även en högre andel statiska verb, då dessa ofta realiseras genom relationella processer. Texterna på A-nivå uppvisar också ett enhetligare tempusbruk jämfört med texterna på E-nivå, som istället tenderar att mer frekvent skifta tempus på ett oregelbundet sätt. Texterna på E-nivå upprepar gärna också samma ord i större utsträckning än de övriga betygsnivåerna. Undersökningen och resultatet kopplat till litteraturen och tidigare forskning motiverar en genrebaserad undervisning som ökar elevernas medvetenhet om olika texters uppbyggnad.