Denna studie har gjorts för att se hur en delaktighetsmodell i kommunal verksamhet fungerar i praktiken och om huvudsyftet, att ge personer med funktionsnedsättning ett ökat inflytande och en större delaktighet uppnås i realiteten. Detta då modellens utförande är tänkt att fungera utifrån ett nerifrån och upp perspektiv där personer med funktionsnedsättning själva ska ha möjlighet till inflytande och att få känna sig delaktiga i sin vardag.  Forskning som finns om delaktighetsmodellen är begränsad men forskarna är eniga om att det finns en problematik kring bemötande och kommunikation gentemot de funktionsnedsatta och att detta kräver utbildning hos personal och vägledare. Vi har använt oss av en kvalitativ metod med semistrukturerade intervjuer utifrån ett fenomenologiskt perspektiv. Deltagarna i studien är chefer, personal och vägledare från kommunal verksamhet i Västra Götalands region och de arbetar med personer med funktionsnedsättning. De teorier vi använt oss av är Habermas kommunikationsteori och Foucaults maktteori.

Frågeställningar som respondenterna fick reflektera över, var bland annat deras syn på vad delaktighet hos personer med funktionsnedsättning är för dem och om de upplever någon förändring i sitt bemötande. Vi har även haft ett intresse i att ta reda på om det är personerna med funktionsnedsättning själva som får bestämma vilka ämnen som anses relevanta att vara delaktiga i och om besluten de fattar verkligen träder i kraft. Förhållningssättet vi utgått ifrån har varit kritiskt med fokus på dialog, makt och dold makt. Vad som har framkommit i resultatet är att modellen har bidragit till ett förändrat arbetssätt hos personal. Makten har omfördelats mellan personal och brukare. Alla intervjupersoner tror på modellen men har farhågor över att modellen kommer att stanna upp och endast bidra med en tillfällig delaktighet, något som vi problematiserar i diskussionen.

This study has been made to see how a participatory model of municipal activities works in practice and whether the main purpose, to give users greater influence and a greater participation  is achieved in reality.  This  is  because the  model's  design  as  a  bottom -up perspective, where users themselves should have the opportunity to influence and to feel involved in their everyday lives. Even though the research about the participation model is limited the scientists agree that there is a problem about the behavior and communication to the clients, this will require training of staff and counselors. We have used a qualitative method of semi-structured interviews based on a phenomenological perspective. Study participants are managers, staff and counselors from local government activities in the Västra Götaland region, and they work with clients who have disabilities. The theories we have used is Habermas's communication theory and Foucault's power theory.

Questions that respondents did reflect on included their views on the participation of the clients and if they experienced any change in the approach towards clients. We also had an interest in finding out whether it is the users themselves who should determine what themes they considered relevant to be involved in and if the decisions they make actually give effect. The approach we have assumed has been critical and of focus on dialogue, power and hidden power. What has emerged in the results is that the model has contributed to a changed approach of the staff. The power has been shifted between staff and clients. As we have problematized the discussion, all interviewees believe in the model but fear that the model will not be continued and only be a temporary activity.