Hållbarhet är ett delvis marginaliserat och komplext område inom textilindustrin som behöver utvecklas och utforskas mer. En designer kan tidigt i produktutvecklingsprocessen påverka upp till 80 % av en produkts slutliga miljöpåverkan genom de val som görs för utformandet av produkten. Det påverkar även de processer som associeras med produkten samt utformningen av värdekedjan. Det behövs därför olika verktyg för att inkludera hållbarhet i sin produktutvecklingsprocess, ett sådant verktyg kan vara 3DCE (Three Dimensional Concurrent Engineering) som fokuserar på att simultant utveckla produkt, processer och värdekedja. Syftet med uppsatsen är att beskriva hur 3DCE på ett teoretiskt sätt kan appliceras i en textil produktutvecklingsprocess. Den befintliga 3DCE-ERM (Environmentally Responsible Manufacturing) modellen har modifierats med tillägg från de bearbetade artiklarna med avsikt att inkludera hållbarhet inom textilbranschen. Uppsatsen identifierar även vilka utvecklingsmöjligheter det finns för 3DCE-konceptet inom textilindustrin. En systematisk litteraturstudie har använts som metod för att få en helhetsförståelse för hur 3DCE-konceptet kan appliceras inom textil, de begränsningar som har upptäckts med konceptet samt för att kunna identifiera vita fält inom området. Resultatet som har genererats från den systematiska litteraturstudien har ställts samman i en tabell över samtliga artiklar, den viktigaste informationen som har uppkommit beskrivs sedan och sammanfattas i slutet av kapitlet. Utöver möjligheten att applicera 3DCE-konceptet inom textilbranschen så har det framkommit att ett designcentriskt förhållningssätt inom företaget är centralt, design för miljömässig hållbarhet bör ske tidigt i produktutvecklingsfasen, tvärfunktionalitet bör genomsyra företagen och deras värdekedjor samt att produktens livscykel bör styras och hanteras från början till slut.