Delirium är vanligt förekommande bland intensivvårdspatienter. Forskning visar att upp till 87 % av patienterna inom intensivvården drabbas av delirium. Delirium förekommer i tre olika former, hyperaktivt, hypoaktivt och en mixad form. Delirium innebär ett stort lidande inte bara för patienten utan också för de närstående. Intensivvårdssjuksköterskan har en viktig uppgift i att identifiera och lindra delirium. Kända riskfaktorer för att utveckla delirium är, hög ålder, genomgången hjärtkirurgi, smärta och sederande läkemedel. Det finns ett flertal bedömningsinstrument som hjälp för intensivvårdssjuksköterskan att screena patienter för delirium. Delirium är en allvarlig komplikation som kan ge förlängd vårdtid och ökad risk för mortalitet.

Syftet med litteraturstudien är att beskriva omvårdnadsåtgärder som kan minska lidandet hos patienter som drabbas av delirium i samband med intensivvård. Vetenskapliga artiklar har granskats genom en litteraturstudie. Vid analys av artiklarna utkristalliserades två huvudteman, Icke farmakologiska omvårdnadsåtgärder  och förebyggande omvårdnadsåtgärder.  Intensivvårdssjuksköterskan kan genom att anpassa vårdmiljön runt patienten med reducering av ljud, ljus och andra störmoment reducera förekomst av delirium. Mobilisering, reorientering och kognitiv stimulans är andra omvårdnadsåtgärder som kan lindra delirium. Att ständigt arbeta med att fortbilda vårdpersonal i delirium och att arbeta utifrån evidensbaserad omvårdnad är av stor vikt ur både patientperspektiv och samhällsperspektiv.