När människor drabbas av psykos delar de inte samma verklighet som andra. Saker är inte längre ”självklart” och dessa människors agerande och associationer blir svårare eller omöjliga att förutse vilket kan skapa missförstånd och problem i kontakten med dessa patienter inom vården. En förändrad verklighetsuppfattning i form av symptom såsom vanföreställningar och hallucinationer kan vara otroligt skrämmande och när man har en psykos är misstänksamheten mot omvärlden ofta stor. Därför tror författarna att detta kan skapa en ökad risk för att hotfulla och/eller våldsamma situationer uppstår i mötet med och i vårdandet av patienter med psykos.

Syftet med studien är att beskriva sjuksköterskors, som arbetat inom den slutna psykiatrin och vårdat patienter med psykos, upplevelser av hot och våld i mötet med dessa patienter. Författarna har valt att göra en kvalitativ studie genom att föra öppna intervjuer med 6 sjuksköterskor som uppfyller inklutionskriterierna. I resultatet kan man se att sjuksköterskorna har många tankar kring vad de själva kan göra för att förebygga att hotfulla och/eller våldsamma situationer inte ska inträffa. Detta gäller även tvångssituationer. Resultatet visar även att deltagande sjuksköterskor anser att det är väldigt viktigt med uppföljning via samtal med både patienter och kollegor efter att dessa situationer inträffat. I resultatet står patienternas livsvärld i fokus; hur sjuksköterskor kan göra för att vårda dessa patienter på bästa sätt och möta dem där de befinner sig.