En intellektuell funktionsnedsättning innebär en funktionsnedsättning i hjärnan som påverkar individens utveckling psykiskt och fysiskt i olika grad. Ur ett historiskt perspektiv har synen på intellektuellt funktionsnedsatta individer förändrats. Barn med någon form av funktionsnedsättning ansågs inte ha något värde i samhället. Med en humanistisk samhällsutveckling trädde Omsorgslagen i kraft 1968 vilken slog fast att personer med en funktionsnedsättning har lika värde med samma rättigheter i samhället som andra.

I Sverige idag har en person av hundra en intellektuell funktionsnedsättning. Att vara förälder till ett barn med intellektuell funktionsnedsättning kan resultera i svårigheter av det dagliga livet. Genom att ta del av föräldrarnas utmaningar kan kunskap och förståelse kring ämnet utvecklas och sjuksköterskan kan på så sätt förbättra sin förmåga att stötta och vägleda föräldrar till barn med intellektuell funktionsnedsättning. Syftet med uppsatsen var att beskriva föräldrars svårigheter av att ha ett barn med intellektuell funktionsnedsättning. Arbetet bygger på en litteraturstudie av Axelssons modell (2012, ss. 203-220) där kvantitativa och kvalitativa artiklar inkluderats. Resultatet baserades på nio artiklar vars innehåll sammanställdes i fem subkategorier som resulterade i tre huvudkategorier; “Känslor som kan uppkomma hos föräldrar till barn med en intellektuell funktionsnedsättning”, “Hur föräldrarna påverkas” och “Betydelsen av att föräldrarna får stöd”.

Resultatet visar att föräldrar till intellektuellt funktionsnedsatta barn har betydande svårigheter i sin livssituation med ett lägre välbefinnande, sämre livskvalitet, höga nivåer av oro, stress- och depressiva symptom, och en känsla av att vara stigmatiserade. Diskussionen lägger vikt på att omfattningen av individanpassat stöd är betydelsefullt för att föräldrarna skall kunna hantera de utmaningar och påfrestningar som det dagliga livet med ett intellektuellt funktionsnedsatt barn kan föra med sig.