Bakgrund och problemformulering: Egenvård beskrivs som de enkla handlingar en person själv kan utföra för att lindra eller bota symptom, sjukdomar och skador. Sjuksköterskan på vårdcentral är den vanligaste källan till råd om egenvårdshandlingar i det fall patienten önskar så. Att främja hälsa i alla samhällsgrupper utgör en del av sjuksköterskans profession och styrs av flertalet lagar och riktlinjer. Sjuksköterskorna själva har beskrivit sig ha en nyckelroll i att stödja egenvård genom att skapa en personlig relation till patienten. Hur sjuksköterskan upplever denna stödjande roll vid  symptom och skador finns beskrivet i begränsat omfång. Syfte: Syftet med studien är att beskriva sjuksköterskors upplevelse av att stötta patienter i egenvård. Metod: Studien är en kvalitativ intervjustudie genomförd med sex sjuksköterskor. Metoden som användes för analys av insamlad data var kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats.

Resultat: I resultatet framkom sjuksköterskans upplevelse av ansvar vid stöttning av patienter i egenvård. Detta ansvar grundade sig i att följa givna riktlinjer men även ett ansvar att se hela patienten och dennes livsvärld. Glädjen som infann sig i att göra patienter nöjda samt att utvecklas i sin yrkesroll återfanns också i resultatet. Dock påträffades frustration när patienter inte lyssnade och ställde orimliga krav. Även påfrestande organisatoriska krav resulterade i frustration. Resultatet visade också sjuksköterskornas upplevda trygghet i att stötta patienter, med kunskap och mognad som grund. Diskussion: I diskussionen förs resonemang kring sjuksköterskan och patientens delade glädje, samhällets utveckling samt det professionella förhållningssättet. Svårigheter att skilja på person och profession belyses. Det funna resultatet diskuteras och styrks av tidigare forskning. Slutsats: Sjuksköterskans olika känslor påverkar den stöttning som ges samband i egenvård, men de påverkar också den egna personen. Att synliggöra dessa känslor genom reflektion är betydelsefullt.