Delirium är ett akut förvirringstillstånd vanligt förekommande inom intensivvård och beräknas drabba upp till 80 % av patienter som vårdas på en intensivvårdsavdelning. Det kan yttra sig som osammanhängande tankemönster, slutenhet, agitation och ouppmärksamhet. Predisponerande faktorer i kombination med vissa utlösande faktorer kan leda till utveckling av tillståndet, men miljömässiga faktorer tros också påverka. Delirium bidrar till ökat lidande med såväl emotionell som fysiskt ökad stress, längre vårdtider och därmed ökade vårdkostnader. Behandlingsalternativen för tillståndet är många och kräver ett multifaktoriellt och multidisciplinärt omhändertagande för att kunna upptäckas, förebyggas och lindras. Eftersom intensivvårdssjuksköterskan ansvarar för omvårdnaden och dessutom har ett stort inflytande över den medicinska vården som bedrivs, syftar studien till att beskriva intensivvårdssjuksköterskans strategier i vårdandet av den deliriösa intensivvårdspatienten.

Studien genomfördes med kvalitativ ansats och med fokusgruppsintervjuer som datainsamlingsmetod. Tre (n=3) fokusgruppsintervjuer genomfördes med totalt fjorton (n=14) intensivvårdssjuksköterskor. Data analyserades genom kvalitativ innehållsanalys och induktiv slutledning vilket genererade fyra (n=4) kategorier och elva (n=11) subkategorier. Resultatet presenterades genom följande kategorier: Skapa förutsättning för vila och återhämtning, Förankra till verkligheten, Arbeta enhetligt och målmedvetet och Sträva efter ett vårdande förhållningssätt. Strategierna, som grundade sig i olika vårdhandlingar, kunde ha flera betydelser i vårdandet av den deliriösa patienten. Strategierna som ansågs ha positiva effekter hos den deliriösa patienten, kunde också innebära svårigheter på grund av tillståndets komplexitet. En utmaning låg i att dessa patienter upplevdes vara både tålamods- och resurskrävande, något som kunde begränsa ett optimalt omhändertagande. Genom att bejaka ovanstående strategier och genom att uppmärksamma de svårigheter som sjuksköterskan upplever skulle vården av den deliriösa intensivvårdspatienten kunna förbättras och effektiviseras för att på så sätt skapa en tillvaro med mindre lidande för patienten.