Inledning:

Ett framträdande resultat från Skolinspektionens rapport från 2011 visar att det svenska språket är mer framträdande än det engelska språket hos både pedagoger och elever i engelskundervisningen. Ju mer språkinläraren får höra och exponeras för målspråket desto mer utvecklas hen i språket menar Krashen (2013). Eleverna får även en möjlighet till att lyssna på uttal och intonation vilket de inte får om pedagogen inte talar målspråket i undervisningen. Rapporten visar även att man i skolan behöver ta del av den engelska eleverna lär sig på fritiden i en större utsträckning. I dagens samhälle är det engelska språket ett världsspråk och en nyckel till social och ekonomisk framgång (Lundahl 2012).

Syfte:

Syftet med denna studie är att undersöka ett antal pedagogers uppfattningar kring den egna muntliga kommunikativa förmågan i engelskundervisningen.

Metod:

I undersökningen användes den kvalitativa metoden med intervju som redskap vid insamling av data. Sex verksamma pedagoger i ämnet engelska intervjuades på tre olika skolor i en kommun på Västkusten.

Resultat:

I undersökningen har det framkommit att pedagogerna säger sig kommunicera mycket på engelska i engelskundervisningen och att de anser att det är av stor vikt att de själva talar målspråket. Resultatet visar även att det svenska språket används vid speciella tillfällen i engelskundervisningen. Ett framträdande resultat är att muntliga diskussioner är en viktig del av undervisningen vilket även Vygotskij (1984/2001) förespråkar eftersom man lär sig i samspel med andra. Hälften av pedagogerna har inte hört talas om rapporten från Skolinspektionen från 2011 som bland annat visar att svenskan är det övervägande språket i engelskundervisningen.