Ohälsa i form av stress har tilltagit under de senaste decennierna. Detta har lett till en ökning av antalet individer som årligen drabbas av sjukdomen utmattningssyndrom. Detta syndrom har nyligen accepterats som en egen diagnos men har ännu ingen konkret behandlingsmetod. En del av behandlingen kan utgöras av fysisk aktivitet. Trots detta ger inte alltid fysisk aktivitet önskvärd effekt. Detta kan till viss del bero på svårigheten att uppnå balans för individer med denna diagnos.

Syftet med litteraturstudien är att beskriva individens upplevelse av fysisk aktivitet som behandling vid utmattningssyndrom. Författarna har valt att göra en litteraturstudie byggd på tolv artiklar av både kvalitativ och kvantitativ ansats. Detta för att utöka kunskapen inom området. Två kategorier identifierades utifrån artiklarna: “Att leva med utmattningssyndrom” och “Fysisk aktivitet som behandlingsmetod vid utmattningssyndrom”. Nämnda kategorier belyser bland annat svårigheter i nivåanpassning av fysisk aktivitet.  Resultatet visar att om aktiviteten inte individanpassas kan detta resultera i försämring av sjukdomen.