Läsning innebär en socialisation av ideologisk, kulturell och politisk art. Utifrån ett sådant antagande avser min presentation att ge ett teoretiskt bidrag till forskning om literacy. För detta motiv använder jag Basil Bernsteins fyrfältsmodell (1990), i vilken han identifierar fyra typer av pedagogiker och relaterar dessa till potentialen för social rättvisa. Jag kommer att exemplifiera och diskutera olika synsätt på läsning i de fyra pedagogikerna. Till de fyra kommer jag också att lägga en femte pedagogik i ett försök till utveckling av den ursprungliga modellen. Behovet av detta tillägg är ett resultat av mina egna studier (Norlund, 2009) som bygger på läroboksanalyser, lärarintervjuer och en kategoriseringsstudie av nationella prov för gymnasiets svenskämne. Modellen bygger på två axlar. Bernstein låter den ena axeln representera vilka undervisningsformer som respektive pedagogiker prioriterar. En form innebär att man ser underlättande (facilitation) som ett undervisningsideal. Där är läraren den som förser elever med läsmaterial utifrån vilket elever sedan gör sina egna upptäckter. I den andra undervisningsformen värderas istället mer explicit undervisning om läsning. På modellens andra axel arbetar Bernstein med undervisningens mål, dvs om undervisningen är tänkt att leda till förändring inom individen eller till förändring mellan grupper. Fyr(fem)-fältsmodellen gör det möjligt att identifiera olika läsundervisningsideal och på vilka olika ideologiska och sociologiska synsätt som dessa ideal grundar sig. Jag ger såväl fiktiva som empiriskt grundade exempel på vad som kan betecknas som prioriterat i de olika pedagogikerna. Dessa prioriteringar kan delas in i olika fokus. Dels handlar det om vilket material som förespråkas för eleverna att läsa, dels vilka aktiviteter som förespråkas för dem att genomföra. Jag urskiljer också huruvida ämnesspecifik eller ämnesöverskridande läsning förordas i de olika pedagogikerna. Hur ideologiska aspekter kan kopplas till diskursiva förändringar och vad det kan antas betyda för läsaktiviteter behandlas likaså. I detta avseende knyter jag an till konferensen Svenska med didaktisk inriktning i Malmö 2009, där min presentation behandlade större diskursiva förändringar och dess förmodade påverkan på läsning i en modersmålskontext. Några sådana diskursiva förändringar är estetisering (Fairclough, 2003) sensationalisering (Chouliaraki, 1999) och riskdramatisering (Giddens, 1991). Jag tar tacksamt emot synpunkter på fruktbarheten i min utvidgade modell. Dessutom välkomnar jag en diskussion om nuvarande modersmålsämneskonceptioner, och relevansen för femfältsmodellen som en utmanare till dessa.