Aktuell debatt och forskning kring bibliotekens intensiva digitaliseringsverksamhet handlar nästan uteslutande om massdigitalisering. Men detta är inte den enda strategin för digitalisering. Mängder av andra digitaliseringsprojekt pågår på världens bibliotek som inte kan kallas massdigitalisering – vad skall de då kallas? Bidraget föreslår att vi betecknar dem kritisk digitalisering – en verksamhet som bär nära släktskap både intellektuellt och historiskt med kritisk textutgivning. Är de två verksamheterna kanske rentav på väg att smälta samman, och vad innebär det för bibliotekens del?