Under sensommaren 2013 inventerades 14 lokaler längs Göta kanal och tre lokaler längs Kinda kanal på förekomst av larver av vandrarmusslor. Syftet var att dokumentera deras förekomst och att skaffa ytterligare erfarenhet av metoder för provtagning av mussellarver. Inventeringen skedde genom provtagning från land; kvalitativ förekomst dokumenterades genom insamling med planktonhåv medan absoluta tätheter kvantifierades i sållade vattenprov. Mussellarver förekom på samtliga de tre lokalerna nedströms sjön Roxen i Östergötland, dvs. i kanalfåran nedströms slussen i Norsholm, i Motala ström vid Kimstad och i Norrköping. Larver påträffades inte i Kinda kanal-systemet (Linköping, Sturefors, Brokind), inte vid de fyra lokalerna uppströms Roxen i Östergötland, och inte heller vid de sju lokalerna längs kanalen i Västergötland. Vid lokalen i Norsholm skedde provtagning vid två tillfällen, 10 aug och 30 aug. Larvtätheten var hög vid den första icke-replikerade pilotprovtagningen (70 ind/liter) men avsevärt lägre tre veckor senare (4,6±2,3 ind/liter). Skillnaden antyder att produktionen av larver minskade under tidsperioden vilket styrks av en signifikant förändring i larvernas kroppsstorlek som ökade från 0,139±0,030 till 0,189±0,030 mm mellan provtagningarna. En rimlig tolkning är att täthets- och storleksskillnaden var en konsekvens av en minskad nyproduktion av larver samtidigt som överlevande larver tillväxte i storlek. Kortvariga täthetstoppar av mussellarver har ofta rapporterats i andra studier. Detaljerade studier av larvernas säsongsdynamik kräver således en tät provtagning. Vuxna vandrarmusslor kan spridas inom och mellan vattensystem på föremål som förflyttas, t.ex. båtar och vattenväxter, medan larverna i första hand sprids vid förflyttning av vatten. Ballastvatten och fisksumpar i större båtar liksom skvalpvatten i mindre fritidsbåtar och kanoter är tänkbara vektorer för larver. Även vatten i behållare med agnfisk utgör en potentiell risk. Spridningen i kanalsystem underlättas naturligtvis också av slussningen av vatten och av vattnets och larvernas naturliga rörelser. Vandrarmusslor är skildkönade och eftersom larvdödligheten ofta är hög krävs vanligen att många larver förflyttas för att nya populationer ska etableras i nya vattensystem. Dessutom, för att hon- och hangameter ska ha en rimlig möjlighet att träffa på varandra krävs att kolonisatörer av båda könen etablerar sig nära varandra. När vuxna populationer väl har byggts upp kan dock spridningen inom vattensystem gå mycket fort om larvproduktionen är hög. De tätheter vi uppmätt i denna undersökning (4,6 till 70 larver per liter) är av samma storleksordning som i svenska sjöar med etablerade bestånd av vuxna musslor. Vår bedömning är därför att larvproduktionen redan är hög i Roxen och Glan och med tanke på den livliga båttrafiken finns idag inga påtagliga spridningsbegränsningar som hindrar musslornas fortsatta etablering i Göta kanal-systemet. Deras fortsatta utbredning kommer istället att bestämmas av fysikalisk-kemiska och/eller biologiska förhållanden.