Framtiden kan förefalla märklig, det ända som med säkerhet kan sägas är att den blir inte som man har tänkt sig. Ändå produceras och används olika typer av planeringsinstrument i våra städer med allt större frekvens, och det är inte endast planer för hur resurser ska fördelas i den allmänna budgetprocessen, utan visioner, strategier och mål om hur städerna ska te sig om tjugo, trettio år eller ännu längre sikt. Det förefaller finnas en tro på att visioner, strategier och planer kan förändra staden till det bättre men det är också ett sätt att skapa engagemang kring stadens utveckling och mobilisera kraft inför framtiden. Denna rapport syftar till att klargöra hur visioner, strategier och planer (ViSP) används idag och har använts i våra tre stora städer. För även om ViSP inte är ett säkert tecken på vad som kommer att inträffa i framtiden spelar de en stor roll i våra städer, de är performativa (Kornberger och Clegg 2011) och får därigenom saker att inträffa – men kanske inte de som det planeras för. Vi argumenterar emellertid också för att ViSP är baserade på tidigare händelser och det är samspelet mellan dessa två som här står i fokus. Frågan som diskuteras är; Hur används ViSP i våra städer och vart leder det?