I föreliggande rapport författad av Aant Elzinga behandlas en rad av de centrala frågeställningar som förhållningssättet som benämns integrerad design tangerar. Rapporten försöker besvara frågan vad vetenskap är och uppmärksammar i resonemangen viktiga avvägningar och utmaningar. Som en utgångspunkt för resonemangen definierar Elzinga forskning respektive vetenskap. Forskning är en förening mellan nytta, nöje och kritik medan vetenskap handlar om resultat, systematik och artikulering. Distinktionen är grundläggande och relevant i högsta grad för ett professionslärosäte. Forskning kan vi bedriva med olika utgångspunkter. Betoningen av graden av nytta och graden av nöje kan variera. Med nöje avses då i vilken utsträckning forskningen tar sin utgångspunkt i forskarens egen nyfikenhet och behov av att stilla nyfikenheten. Forskningens inriktning kan också variera med avseende på i vilken utsträckning det finns inslag av kritiskt tänkande. Oberoende av vilken betoningen är i forskningsansatsen, rimligtvis är nyttoaspekten central vid Högskolan i Borås, så ställs samma stränga krav på att tillämpa vetenskapliga metoder. Ett systematiskt och transparent arbetssätt är en självklarhet. Emellertid gäller, framhåller Elzinga, att i nyare forskning kan finnas oklarheter rörande hur utfall ska tolkas. Elzinga resonerar om förekomsten av tolkningsflexibilitet när oklarheter föreligger. Tolkningsflexibilitet är ett intressant begrepp och omständighet som gör att sättet att tolka noga måste beskrivas för att forskarens slutsatser inte ska uppfattas som ytliga och eller mystiska. Elzinga uppmärksammar att forskare precis som alla andra professionella över tid tillskansar sig förtrogenhetskunskap. En fråga som kan ställas är om tolkningarna blir bättre i takt med ökad erfarenhet och förtrogenhetskunskap eller om utrymmet för att upptäcka nya saker och perspektiv över tid blir allt mer begränsat. Förtrogenhetskunskap hämmar kreativiteten. Ett annat centralt resonemang som återkommer på flera ställen i den föreliggande rapporten behandlar vikten av falsifieringsförsök och kritiskt tänkande. Falsifieringsförsök bevisar det kritiska tänkandet som är vetenskapens adelsmärke framhåller Elzinga. I utvecklingen av nya kunskaper kring nya praktiker och professioner fordras ett kritiskt tänkande och reflektion kring framkomna resultat. Den kritiska reflektionen menar Elzinga ska dels vara inom den egna professionen och dess praktik, dels handla om hur framkomna resultat påverkas av det omgivande samhället och påverkar det omgivande samhället. Ett ytterligare särskilt viktigt resonemang för vår del behandlar frågan om vad som är forskningsbart. Alla praktiska problem är inte forskningsbara framhåller Elzinga med rätta. De måste översättas och en sådan översättning är inte alltid möjlig eller kan misslyckas och då blir det ingen bra forskning. Forskare måste äga frågan om huruvida praktiska problem är forskningsbara och på vilket sätt. Borås090610 Björn Brorström