Blogginlägg

För drygt ett år sedan pratade jag med en portugisisk detaljhandlare som är forsknings- och utvecklingschef på en av de största dagligvarukedjorna i landet. Han menade då att det lär dröja innan vi får någon dagligvaruhandelsaktör som kommer att hitta en lönsam affärsmodell för e-handel. Det är ett samtal som har etsat sig fast hos mig. Och som väckt många tankar. Särskilt om e-handel och lönsamhet. Det finns mycket kvar att lära.  Så gick också mina tankar när jag för ett tag sedan konfronterades med analysen av en detaljhandelskedjas e-handelsaffär. Det är inte med automatik så att en duktig detaljhandlare också är en duktig e-handlare. Och det är definitivt inte lätt att vara bra om man har en tredjepartslogistiker som tar hutlöst betalt och har en fyrkantig verksamhet där ordet flexibilitet är ett okänt fenomen. Modern svensk handel står just nu inför stora utmaningar där konsumentens digitaliserade beteende driver omnikanalslösningar för den moderna kunden. Och i ett sådant förändringsarbete är det centralt att respektera olika handelsaktörers kompetens och erfarenheter. ”E-handelsaktörer” är duktiga på logistik och har för länge sedan insett att leverantörerna av sådana tjänster har möjlighet att pressa kostnader. Samarbetet mellan e-handelsföretag och logistikföretag har historiskt varit relativt gnisselfritt eftersom båda parter insett att ömsesidigt utbyte är bästa receptet för bra affärer. För båda parter.

Detaljhandelsföretag som inte har samma erfarenhet riskerar att gå in i partnerskap med logistikföretag som inte har ”ömsesidighet” som ledstjärna. Och om det är en sådan utveckling vi kommer att få se framöver så kommer det att bli många detaljhandelsaktörer som slutar erbjuda e-handel. Antingen relativt snart eller så snart som en riktig analys av e-businessen görs. För det kan inte vara rimligt att e-handelskanalen skall bli det viktigaste skälet till att lönsamheten totalt minskar i detaljhandelsledet. Och ur ett konsumentperspektiv är det oroväckande. I brittiska undersökningar är resultaten nämligen tydliga: ungdomar är inte intresserade av att besöka butiker. De vill hämta varor på utlämningsställen utanför butiken, vid tunnelbanan eller liknande (Lee Paterson, WD partner). Och erbjuder inte handeln komplement med e-handel så fortsätter kanske trenden med brown-paper-samhällen, där förlorarna är många. Både företag, konsumenter/medborgare, samhälle och välfärd.

I den här bloggen är det inte min mening att ställa e-handel mot fysisk handel, men jag vill påtala att det som vanligt i en förändringsfas, alltid finns aktörer som försöker skära emellan och ta mer betalt än vad som är rimligt. Och ibland tror jag att den parten är logistikföretagen. För en utvecklad handel där kanalen i sig inte är avgörande för framgång, kräver att samtliga parter i värdekedjan arbetar åt samma håll. Det är viktigt att erbjuda slutkonsumenten riktigt värdefulla upplevelser.

En utvecklad handel kräver också att parterna i värdekedjan arbetar med gemensamma mål. Där samarbete prioriteras framför kortsiktiga affärer. Där förståelse för varandras verksamheter är grunden för samarbetsavtalen. Men som sagt, ibland känns det som att det finns mycket kvar att lära.