Många bedömare har hävdat att moderna försörjningskedjor karakteriseras av en tilltagande sårbarhet. Säkerhet och sårbarhet hos försörjningskedjor har också fått ökad uppmärksamhet i samband med att risken för terrorattacker kommit i blickpunkten efter en serie händelser under och efter år 2001. Christopher and Lee (2004) visar på att den ökade sårbarheten är ett resultat av jakten på effektivitet i försörjningskedjor. Genom att pressa marginalerna eller minska på buffertar inom en försörjningskedja har skyddet mot störningar och deras konsekvenser minskat. Riskexponeringen av godstransporter och andra logistikaktiviteter har också ökat de senaste åren till följd av en ökad globalisering, där varje produktionsmoment i värdekedjan från råvara till slutkonsument förläggs till den plats, som kan göra momentet billigast, s.k. offshoring. Samtidigt har värdekedjorna styckats upp i allt mindre delar, i och med att varumärkesägarna lägger ut allt fler processer på externa leverantörer, s.k. outsourcing. För att inte kapitalbindningen i lager skall eliminera vinsterna av lägre produktionskostnader, har lager och buffertar i varje länk trimmats ned till ett minimum genom bland annat ”just in time” transporter och intensifierat informationsutbyte, i syfte att synkronisera kapacitet och produktionstakt längs värdekedjan. Resultatet har blivit fler och längre transporter, ofta med noder och länkar i sådana geografiska områden, där de antagonistiska hoten är relativt sett större än tidigare, samtidigt som kedjorna blivit väsentligt mer störningskänsliga. Denna trend förväntas fortsätta i många år, även om det finns exempel på företag som börjat ta hem produktionsmoment till Europa och USA, speciellt när produktlivscykeln är kort och innehållet av oskolad arbetskraft är lågt.