Det svenska universitets- och högskolesystemet har under senare år onekligen präglats av en hög reformaktivitet. Resurstilldelning har förändrats med mer inslag av konkurrens och med särskilda strategiska satsningar. Universitetens autonomi har ökat, när det gäller hur de ska organisera sin verksamhet. Jämförelser och konkurrens om forskningsmedel, studenter, framstående forskare och internationella samarbetspartners är teman som diskuteras livligt. Det har blivit mer marknad och mer politik.