Det vita lysrörsljuset skapar mörka skuggor i min kollegas ansikte när hen läser sin föreläsning, direkt från manus, vilket befinner sig under kamerabilden. När denna universitetslärare försöker titta upp för att möta en inbillad studentpublik (fortfarande med dessa fladdrande skuggor i ansiktet som får mig att associera till en gammal Hitchcockfilm) tappar hen tråden i manus, kommer av sig, stirrar desperat ned i texten, för att till slut hitta var hen var och ta om från början. Är denna webbaserade inspelade föreläsning av större kvalitet än när min kollega får träffa sina studenter personligen? Är detta skuggspel en mer effektiv pedagogisk metod som ökar studenternas lärande jämfört med när lärare och student träffas "live"?