Inledning

När barnet börjar på förskolan medför det en stor förändring för både barn och föräldrar. Inskolningen innebär att barnet ska vänja sig vid en ny miljö och nya människor samt separera från sina föräldrar. Hur denna process påverkar alla inblandade är individuellt, men det är förskollärarens ansvar att planera och genomföra inskolningen. Från att inskolningarna under många år sett i stort sett likadana ut på de flesta förskolor, finns det idag en rad olika inskolningsmetoder att välja mellan.

Syfte

Syftet med vår studie är att undersöka vilka faktorer som kan avgöra vilken inskolningsmetod förskollärare väljer att använda sig av med de yngre barnen, samt hur de motiverar sina val.

Metod

Undersökningen är kvalitativ och har genomförts med intervjuer av fem förskollärare som arbetar med de yngre barnen. Vi har använt oss av anknytningsteorin som teoretisk utgångspunkt då den innefattar kunskap om hur viktig anknytningen är för barnets sociala utveckling och för utforskande och lärande.

Resultat

Resultatet visar att de begrepp som används för olika inskolningsmetoder i själva verket innebär olika saker för olika personer. Många pratar om föräldraaktiv inskolning, men det finns inte någon bestämd betydelse av begreppet. Det här kan lätt leda till missförstånd och osäkerhet, inte minst bland föräldrar. Det verkar finnas ett behov av forskning kring de olika inskolningsmetoder som används, samt teoretisk kunskap om separationer och anknytning för barn. Endast en av de intervjuade förskollärarna nämner anknytningsteorin. Det visade sig också att förskollärarnas möjlighet att själva påverka vilken inskolningsmetod som ska användas, är avgörande för om de är positivt inställda till den eller inte. Samtliga intervjuade förskollärare menar att inskolningen är en viktig period och att det är barnens behov som är viktigast när inskolningen planeras och genomförs. Det framkom ändå att föräldrarnas och pedagogernas behov i några fall går före.