Under de senaste åren har en del förändringar skett inom det specialpedagogiska området, bland annat på hur man ser på stödinsatser inom skola och rådgivning. Yrkesrollen som rådgivare på Specialpedagogiska skolmyndigheten innebär ett stödjande arbete som utgår från ett av regeringen utformat myndighetsuppdrag. Arbetet har ett specialpedagogiskt fokus där det handledande samtalet utgör ett av de främsta verktygen. Det är också en yrkesroll som utifrån skolpolitiska uppdrag och samhällsutveckling ständigt är i förändring.Inom forskningsfältet specialpedagogik och skola pågår studier internationellt såväl som i Sverige kring handledning och samtalspraktiker. Ett centralt tema i dessa är perspektivval, i meningen vems lärande som är i fokus för samtalen. Fortsatt forskning kring ämnet efterfrågas och i dagsläget saknas studier kring rådgivares yrkesroll i förhållande till uppdrag och en samtalande praktik.Syftet med undersökningen är att studera yrkessocialisation bland rådgivare inom en statlig myndighet. Utgångspunkten tas i deras berättelser och beskrivna erfarenheter.Undersökningen har yrkeslivsberättelser och ett specialpedagogiskt perspektiv som utgångspunkt där ämnet beaktas utifrån individ såväl som grupp, kollektiv och organisation. Den innefattar ett språkligt såväl som kollektivt lärandeperspektiv. I första hand har undersökningen ett hermeneutiskt och livsberättelsegrundat förhållningssätt med utgångspunkt i narrationsforskningsteorier.Resultatet visar på en komplex verksamhet där rådgivare beskriver ett spänningsfält mellan de egna och organisationens förväntningar ur ett kunskapsutvecklingsperspektiv. Kollaborativt och kollegialt lärande utgör en viktig faktor för arbetet inom organisationens samtliga nivåer.